Jag har varit lärare i många år. Och under alla dessa år har läraryrket omgivits av nedlåtande kommentarer, brister och ja, ni lärare, vet vad jag talar om. Jag hör om vad lärare behöver idag, jag hör hur klassrummen inte fungerar, stök och elände. Varför säger inte lärare upp sig? Hur kan man ens sätta sin fot i skolan? Ha det som sin arbetsplats? Jag saknar nyfikenheten och frågorna om vad det är som gör att vi lärare ändå är kvar som lärare.
Redan då jag bestämde mig för att studera till lärare kom de nedlåtande kommentarerna – om att inte slösa bort min talang, varför bli lärare när det finns så många andra möjligheter, om jag tänkt efter ordentligt och varför ett sådant val?
Då – 1990 – kände jag mig en aning osäker på mitt yrkesval men ville göra skillnad för barn och unga. Ingenting har varit mer givande än att vara med eleverna. Under alla år jag undervisat har eleverna aldrig varit problemet. De har utmanat mig, de har satt sig emot men de är människor med känslor och tankar. Inte är de oavbrutet problem att ha elever.
Problemen har rört möten, att skynda hit och dit, att inte få ordentliga samtal med lärare, att det mesta tänks och tycks utanför skolan. Lärarrösten har varit så svag. När man säger något om arbetet i skolan får man negativa frågor om stöket, om eleverna och … Jo, visst är det stökigt ibland, det är ju barn, men det är inget som ger mig större glädje än att vara i klassrummet. Mina elever, som också läst rubriker i tidningen, undrade vilka skolor det handlade om, för deras skola var minsann inte dålig, kanske grannskolan var det? Eleverna var nöjda med sin skola. Lärarna var nöjda med sina elever. Och ja, de kämpade så klart med några men det blev ordning på dem till slut. Jag vet inte när det började bli krångligt att vara lärare men krångligt har det blivit. Men som sagt, i klassrummet vill lärarna vara. Jag ville inget hellre, där var mitt arbete, mitt uppdrag och där fanns de jag skulle
Jag har varit i många klassrum, deltagit i lärares undervisning. Träffat lärare från alla delar av Sverige. Jag har besökt ofantligt många skolor i Sverige och i andra länder. Jag har varit i Norge och Finland. Jag har varit i USA och Italien. I Kina där jag besökte skolor, hem och byråd. Jag har rest från norra Sverige till södra Sverige och varit i Halmstad, Örebro och Karlstad. Jag har besökt skolor och talat med lärare. De allra flesta vill vara med sina elever i klassrummen. Kan detta på något sätt nå fram?
Nu skriver vi 2026. Jag har nyss samtalat med en blivande student som är så lycklig över att få studera till lärare. Jag lyssnar till det kommande läraren vill göra för sina elever, vad den blivande studenten tänker om utbildningen. Jag ser en nöjd person som funnit sin väg genom många funderingar på val av yrken. När jag ser en lärarstudent tänka stort och hoppfullt om sin utbildning och sitt kommande uppdrag vill jag att lärarstudenten ska få fortsätta att göra det. För en lärarstudent kommer en dag bli en lärare och som sådan bli en viktigt person i många barn och ungas liv. Att saker och ting kommer att utmana hör till alla yrken. Men problem är till för att problematisera och söka andra vägar och nya kunskaper.
Snart kommer lärarna till uppstarten HT 2026. Snart börjar lärarna i skolan. Låt dem få prata om sina stolta ögonblick, låt dem beskriva en undervisningssituation där de upplevde sig nå fram till samtliga elever, låt dem få tid att vara i klassrummet, ställa i ordning, fylla på med skrivböcker och samtidigt gå och tänka på de barn som snart kommer att börja en ny termin. Bjud lärarna på den nyfikenhet ni som leder kan visa professionen.
Jag brukar frammana kreativiteten genom att låta lärare få fundera på vad de skulle undervisa om om den endast fick en timme att göra det på. Vad skulle de vilja att eleverna fick vara med om? Vilket innehåll skulle läraren komma med? Hur skulle undervisningen gestaltas. Jag skulle be lärarna att luta sig framåt i tanken.
Och minns att undervisningen är skolans främsta och viktigaste resurs. Att undervisa hör till det lärare kan och utvecklar. Vi behöver inte oroa oss för en lärares tid, en oförberedd lärare som inte kommer med något till eleverna möter elever som kommer att säga till och fråga efter vad de ska få lära sig. Därför behövs lärare inte kontrolleras. Varje dag, timme och ämne, har förberetts för eleverna genom läraren. Så arbetar lärare om de kan.
Hej HOPP!
Anne-Marie Körling
Böcker jag har läst 2026: