Det lilla sammanhanget är större än vad man någonsin kan tro. Det kan vara nyttigt att ibland få titta närmare på de mikrosammanhang som kan skapas i ett klassrum. Att se en elev, lyssna noga och vara närvarande. Närvaron handlar inte om att i tanken tänka på något annat, eller göra bedömningar i det inre, utan att vara där som någon närvarande och öppen. Ofta är de just dessa små mikrokontakter som bygger upp hela förhållningssättet i klassrummet. Jag kommer att återkomma om det längre fram.
Jag har läst upp en strof för unga – den är skriven av Hanna Lundström och finns i diktsamlingen Något lite större 2025 – och fått de som lyssnat att stanna upp och vända sig leende inåt. Det som krävs är att man låter orden få lite tid på sig att nå in och att man som lärare inte frågar för snabbt om vad dikten handlar om, vad det får oss att känna. Avvakta lite. Elevernas ansikten kan läraren läsa av. Deras ansikten berättar. Idag läste jag raderna för en elev. Det tog några tysta sekunder, sedan log eleven. Så fint, sa eleven. Jag läste då strofen igen:
Påminn mig om mina vackraste tankar
Det står i anvisningarna att dikterna är för åldrarna 9-12 år. Jag har läst den för högstadieelever. Jag har också läst den för mig själv. Bär med mig ovanstående strof för att också jag behöver bli påmind. Dikter som de Hanna Lundström skriver har ingen specifik ålder. Alla kan läsa, tänka, känna. Stirra er inte blinda på åldrarna som anges. Se dem som ett förslag. Läs någon dikt själv och fundera över hur den påverkar dig. Fundera sedan inte mer på åldrarna. Dikten hör hemma där du är. Så fungerar dikten. Den slingrar sig igenom åldersanvisningarna och tar sig både upp och ned i åldrarna. Det är som det ska.
Hej HOPP!
Anne-Marie Körling
Delta gärna i detta samtal:
Lyssna gärna till Hanna Lundström när hon läser sina dikter och hur hon tänker om poesin för barn och ungahttps://www.youtube.com/watch?v=RL_wcpdyZmw
Böcker jag har läst 2026: