Anne-Marie Körling

Kära kollega,

Idag viker du ihop dina planeringar och tänker att nu är den här veckan över. De där planeringarna som du har skapat och som bidragit till att eleverna fått möta olika innehåll, för att inte tala om språket som har kommit med dem!  Du ser i dina papper och konstaterar att du inte hinner. Du ser det du skulle ha hunnit. Som du inte hann. Trots att det är fredag kommer stressen krypande.

Du ställer frågan – Hur ska vi hinna?

Sedan kommer frustrationen – Om bara eleverna arbetade lite mer och lite bättre?

Jag önskar att jag kunde vara din samtalspartner då. Jag skulle vilja få dig att titta på det ni hann tillsammans. Börja med att undersöka vad som genomfördes ur dina planeringar och inte titta blint på det som ni inte hann med. Det ni hann med! Jag skulle be dig berätta om det. Hur blev det med det ni hann?

Egentligen låter det så hemskt att skriva ”hinna” och ”hann” för det handlar ju mer om vilket lärande som utvecklades, vilka nya ord och begrepp som långsamt erövras av eleverna och hur vi vet och förstår att det är lärande som äger rum och att det tar tid.

Kanske, skulle jag säga, att du skulle kunna utvärdera denna vecka tillsammans med eleverna och be dem berätta om sitt lärande under det att du åskådliggör det på whiteboarden. Det eleverna säger kan du skriva ned i punktform. Skriv hela meningar och värdera inte det eleverna säger. Skriv ned stort som smått. Du kan ha dina pedagogiska planeringar som underlag, påminna om ditt innehåll, och undersöka hur eleverna har förstått det. Låt det här samtalet ta tid. ”Hinna och göra klart” är ord som gör dig stressad. Om du är stressad kommer eleverna känna det.

Se till det som ägt rum, lyft upp det istället för att avsluta veckan med en känsla av brist.

En pedagogisk hand på din axel,

Hej då,

Anne-Marie

Kära kollega!

Igår såg jag att du hängde med huvudet. Snörvlade. Hostade. Du suckade och sa att du inte ville bli sjuk eller vara borta från eleverna. Jag känner sådan ömhet för dig då. Ser halstabletten som du stoppar i dig och tröjan du tar på. Den där varma.

Det är det där med vikarier. Planeringen man måste ge vikarierna. Så svårt att skriva den och veta att undervisningen handlar om så mycket mer än just den planeringen. Eleverna reagerar olika på vikarier. Jag ser att du tittar på almanackan. Kanske att du kan vara i skolan trots allt och gå tidigare på fredagen. Ha feber på lördag. Ha lite mindre feber på söndag. Jag hör att du inte vill vara hemma.

Jag ser hur du våndas. Hur du vill vara där du är!

I skolan!

En hand på din pedagogiska axel.

Hej då,

Anne-Marie

Jag höll en dragning för skolverkarna. Insåg att det är vi allesammans. Skolverkare! Sen gick jag hem.

– Lärare gnäller mycket, hör jag ibland. Ibland möter jag också ”gnäll”, ibland gnäller jag själv. Då tänker jag på John Hattie och jag tänker att vi kan göra som Hattie säger – välja våra diskussioner. Jag har lagt till att vi inte bara ska välja diskussionerna utan välja vårt förhållningssätt. Den är vi ansvariga för var och en av oss. Att vi kan gnälla ibland. Ibland inte.

Har det blivit vår jargong att gnälla? tänker jag. Eller är gnället ett svar på att inget annat finns att säga. Är det för att det vilar ett ”måste” över lärarkåren? Hursomhelst är gnäll som en sankmark. Man måste lära sig att gå på tuvor, ta sig förbi och hitta vägarna som bär. Magen fylls med obehaglig skam, osorterade känslor och så försöker man skaka av sig eländet genom att försöka hålla sig till sitt. Jag tänker att gnäll uppkommer då lyssnandet upphört. Vi måste lyssna på varandra. Lyssna på det som sägs om och om igen. Gnället som det uppfattas.

Gnäll förklaras i ordboken med utdraget, oartikulerat, upprepat läte som svar på en plåga av något slag (Svensk Ordbok 1986). Om det är så att vi gnäller så är det svar på en plåga av något slag. Jag ser ingen väg genom gnäll. Då tänker jag läroplan och skyndar mig in i gemenskapen med texten där. Den utmanande texten på sidan där det står något om ”växandets glädje”. Den elever ska få känna och uppleva. Det ska läraryrket spegla. Vi måste hjälpa varandra att hitta dit. Lyssna på varandra. Lyssna noga.