Undersökning av min läsförmåga – hur får eleverna göra?

Jag läser mycket. Nu ligger en tjock bok framför mig. Om Raoul Wallenberg. Och jag studerar min läsning. Hur gör jag då jag läser och varför cirkulerar jag i mitt kök efter ett tag:

  • Jag vet att jag valt boken själv. Jag är nyfiken på vem Raoul Wallenberg är.
  • Jag har tittat på den utan att läsa i den. Slagit upp en sida här och en sida där.
  • Jag har boken synlig så att jag när som helst kan ta upp den och börja läsa.

Då jag väl börjar läsa läsa upptäcker jag grader av fördjupad koncentration och hur vilan ifrån den nästan omärkliga ansträngningen att läsa behövs.

  • Jag läser koncentrerat mellan tjugo och trettio minuter. Då läser jag stillasittande och min kropp är väldigt stilla. Jag rullar kanske en hårslinga mellan mina fingrar.
  • Något i det yttre blir plötsligt uppmärksammat. Jag sätter mig tillrätta och tänker att jag ska verkligen sätta upp den där tavlan på väggen … och så fortsätter jag läsa.
  • Jag undersöker plötsligt när kapitlet är slut, som för att planera min läsning eller ha kunskap om kravet på min koncentration. Jag gör en slags beräkning av texten och då jag ska avsluta min läsning. Jag avslutar inte mitt i en mening.
  • Jag avslutar läsningen för en stund. Precis när Raoul Wallenberg ska åka med en vacker båt ut i världen.
  • Jag går sedan omkring och plockar med saker, helt ovidkommande saker, tar bort en stearinfläck på bordet, rensar avloppet från matrester och ja, läs vidare under nästa punkt.
  • Sätter på kaffe när jag gjort lite praktiska saker i mitt hem. Ja faktiskt är det helt ovidkommande saker som jag gör. Plockar upp en pappersbit från golvet. Lägger undan ett smörpaket. Bäddar till kuddarna i sängen. Nyper av ett visset blad från en krukväxt.
  • Jag tänker nästan på ingenting men vet att jag inom mig bereder plats för ytterligare en halvtimmes läsning. Jag måste röra mig för att tänka på det jag läst eller för att vila från den absoluta koncentrationen jag ägnat mig åt. Ju svårare text desto mer av rörelse.
  • Sen på med kaffet. Väljer kopp efter sinnesstämning. Och så tillbaka till boken.
  • Äventyret fortsätter … jag ögnar igenom det jag läst och kastar mig hungrigt över den icke lästa meningens början.

 

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Litteratur och läsning | 2 kommentarer

Jag vill säga tack!

Jag vill säga tack. Tack för att du läst här. Tack för reflektioner. Tack för mail. Tack för ljusglimtar. Tack för uppmuntran. Tack för respekten ni visat mig. Tack för att ni bidragit. Tack dina ögons överblick.

Jag önskar dig det bästa där du är. Om du är ensam: Jag har firat ensamma jular och skrivit om dem. Jag lärde mig famna dem. Henning Mankell lärde mig det!

Publicerat i Skriver om ditt och datt | 5 kommentarer

Inget om … om jag gjorde si eller så

Det finns inget om. Det finns bara det som är.

Så sa en person som vårdade en nära anhörig till mig:

– Om jag bara gjorde si … eller så. Sådant krånglar bara till det som är i verkligheten. Det som har hänt har hänt och det ser ut så här.

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Inget om … om jag gjorde si eller så

Tanten i fönstret

Den lilla tanten i fönstret letar jag alltid efter. Det finns många tanter i fönster. Speciellt när snön ligger tung och svårpromenerad och längtan ut stannar vid fönstret och utsikten över gatan. Jag brukar stanna upp och vinka. Ibland hoppar jag upp och ned så de ska se mig. Tanten i fönstret såg mig och vinkade försiktigt. När kontakten etablerats vinkade hon lika yvigt som jag där jag stod.

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Tanten i fönstret

Dikt: Björnen sover

Som barn lekte vi björnen sover.

I lekens centrum en björn.

Björnen sov aldrig.

Den vaktade klarvaket på möjligheten.

Aldrig någonsin sover en björn.

Barnets lek här och nu

har rötter in i framtiden.

Björnen sover aldrig.

Klarvaken är den.

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Dikt: Björnen sover

Dikt om blåa ord

Blå ord om det som inte är.

Dunster säger ordboken.

Rubrikerna, de verkliga, river sönder ett blått brev.

Jag läser av rummet, 

i försök att se himlen igen. 

Den blå. Den blå.

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Dikt om blåa ord

Kort dikt

Snön bäddar en stund av tystnad.

Under alltsammans. Den svarta asfalten.

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Kort dikt