Tonåringen skolkar

Postat den 11/02/2012 av Anne-Marie Körling

Det gör ont att läsa de här sökorden: Tonåringen skolkar.

Vad gör man med en tonåring som skolkar? Jag tänker att de vuxna mobiliserar sin kärlek, sin empati, sin förståelse, sin skolpliktsomsorg om eleven. Det betyder att man skapar en tydligare ansats till att omsluta eleven, säga elevens namn, hälsa och ta i hand, möta och fråga. Eleven kan något om sitt eget liv. Vi kan inte lägga ansvaret bara hos eleven. Kan vi ärligt lägga våra händer på våra hjärtan och säga att vi bemöter den här eleven med nyfikenhet, empati och delaktighet? Kan vi verkligen säga det? Bryr vi oss?

De här frågorna måste vi ställa oss. Det finns ingen annan väg än att först lägga frågorna och lösningarna i skolan. Vad kan vi göra? Hur kan vi bemöta? Hur ser vi på eleven? Varför flyr eleven skolan? Hur innehållsrik och tonårsnära är undervisningen? Angår den? Sänder privatlivet in alldeles för tunga brev som upptar elevens inre? Ska vi fostra och straffa? Ska vi överge? Den frågan måste vi också besvara. Den om vi överger i vår omsorg och lägger alldeles för stort ansvar på eleven som inte kommer. Att vi belastar med skam och skuld. Varför skolkar en elev? Tomrummet borde skaka om oss alla. Vårt ljus måste kastas också över vad det är vi gör och inte gör.

Läroplanen säger att skolan ska vara en plats där eleven upplever växandets glädje. Om man som elev omsluts av bristsyn och skuldbeläggelse är skolk ett svar eller en signal.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Identifiera kulturen som läraren verkar i
  2. Att tvingas rymma från skolan
  3. Skolkar av rädsla för muntligt prov
Publicerat i Verkligheten | Kommentarer inaktiverade för Tonåringen skolkar

Fritidspedagogen – inte en fri resurs utan en egen

Postat den 11/02/2012 av Anne-Marie Körling

 

Ja, mycket kan man önska. Att man som lärare fritt får be fritidspedagogen om att hoppa in i klassrummet. Precis som det är möjligt? Allt detta inhoppande i den pedagogiska miljön.

Det omvända då. Läraren som hoppar in istället för fritidspedagogen? Inte händer det. Jag gjorde det en gång. Och jag kom att önska att jag aldrig mer fick den frågan. Jag hoppade in. Från klassrummets ordning till den fria leken och de plötsligt så olika ungarna. Där stod jag med min lärarprofession och kände mig maktlös. En helt annan pedagogik krävdes. Den som följde det fria. Och jag kämpade. Med vad vet jag inte riktigt. Jag är outbildad. Jag är inte fritidspedagog! Jag är lärare.

I skolan finns det många yrkesgrupper. Vi definierar inte vad yrket är för vi tar det för givet. Vi tror vi vet. Det är farligt att tro sig veta. Det blir inre föreställningar som aldrig kommer fram i ljuset. Vi måste yrkesorientera oss i skolans värld. I varandras yrken. Vi måste väva en större väv av skolans tillgångar. Nej, jag kan inte fritidspedagogens yrke. Det förstår jag när jag möter en hel hoper med barn som kräver något av den tid de är på fritids. Den fria.

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Inte förmågor utan framsteg
  2. Inte utan min lärare!
  3. Värdegrunden? Inte en grund utan …
Publicerat i Fritidspedagogik | 3 kommentarer

Lördagsånga

Postat den 11/02/2012 av Anne-Marie Körling

Lördagarna ska inte bära vardagens oro. Lördagarna ska inte vävas in med onsdagens brist av tid eller innehålla de där bråkiga orden som gjorde att magen blev valnötsliten.   Lördagen ska heller inte ha några regler, inga sällskapsspelsaktiviteter, inga promenader som är planerade sedan veckor tillbaka. Lördagen ska vara fri. Jag sitter med min välfyllda kaffekopp. Jag ser hur ångorna letar sig upp från koppen och tar vilka vägar som helst i rummet. Så ska lördagen få vara.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Den här lördagen och tusen och en natt
  2. Lördagens skygga innehåll
  3. Tjugo minuters ensamhet
Publicerat i Skriver om ditt och datt | 1 kommentar

Eleverna vi inte …

Postat den 10/02/2012 av Anne-Marie Körling

Alla omsluts av läroplan och kursplan. Alla de som inte också blickar mot oss med klara och lyckliga ögon, också de som snorar sig igenom skoldagarna och inte har lärt sig att snyta sig, också de som äter slarvigt och med illa bordsskick och som inte fått lära sig att äta ihop med andra, också de som vänder sig bort från skolan med orden fitta, gubbdjävul och trotsar med utåtagerande ilska, också de som inåtvända vänder sig mot grubblerierna om att mamma och pappa bråkar därhemma, också de som luktar svett för att deras kroppar växer upp och hormonerna stökar till det, också de som dagdrömmer om att sätta mål efter mål i Juventus liga, också de … också de som vill mer än göra det vi gör i klassrummet, de som uttalar att lektionerna är tråkiga, också de. Också de som i förtvivlan kastar en bok i klassrummet för att de inte förstår, inte kan och hela världen kräver att de ska kunna. Också de! Alltid också de.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lektionen så tyst att tankarna inte ens gick att höra
  2. Det vi gör mot elever kan vi inte …
  3. Nej, inte alla dessa mål
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | 3 kommentarer

Lektionsförslag – Undervisa och locka in i högläsningsboken

Postat den 09/02/2012 av Anne-Marie Körling

Jag brukar göra undervisning innan högläsningsboken jag ska läsa presenteras. Låt oss säga att jag väljer den underbara boken ”Iris Karlssons värsta sommar” av författaren Elin Lindell. Då kan jag börja med att lista de underbara rubrikerna till de många kapitel som boken har. Jag gör så här:

LISTAR ALLA NAMNEN PÅ ALLA KAPITEL

  • Om ett sommarlov
  • Om en öde tågstation och en skinbralla
  • Om två puckon och en gubbe som heter Conny
  • Om frihet och ett dike
  • Om en dröm och en proppmätt elefant
  • Om en uggla, en kannibal och plan B.
  • Om världens bästa rapar och glasstrutar som smälter
  • Om ett plåtskjul och några mustascher
  • Om en grå häst och ett litet uttag
  • Om en mystisk platspåse och sirener
  • Om ett mörkt litet rum och en hund som heter Sammet
  • Om en jätte, en hamburgare och ett prassel
  • Om en elefant och en plan
  • Om en farlig mus och en bastu
  • Om en koblaja, en rostig Volvo och en dålig nyhet
  • Om spenat och en guppande påse
  • Om en snut och arga moln
  • Om kungen, blixten och en saknad fågel
  • Om en pojke
  • Om en morfar och ett kök

HÄRMA FÖRFATTARENS MENINGAR – BYGG SNARLIKA

Jag skulle göra mängder av undervisningar. Jag skulle göra det möjligt för eleverna att muntligt fundera: Vilka meningar (inte kapitel, jag avslöjar inget så där snabbt) hör ihop? Vad är lika? Vad är olika? Hur bygger man upp meningar som liknar de här? Låt oss göra egna (jag skriver på datorn så att det syns för alla, då ser eleverna hur  jag rättar då jag skriver fel, och de följer meningsbyggnaderna och de enskilda orden, kraften i att skriva ord är mycket stor, därför ska man skriva ord och meningar, inte ha allt klart och fix färdigt). Låt oss göra egna meningar:

  • Om ett tåg, en krokig spik och en glad och fnittrig tant
  • Om en kråka, en jättestor apelsin och en bok med ord i.
  • Om en pappa, en mamma och en galen zebra.
  • Om döden.
  • Om matematik, en galen lärare och fyra gula pennor.
  • Om min fantasi, om din fantasi och en dunderspännande historia.
  • Om en yxa, en fjälltopp och två igelkottar.
SMAKA AV ORDEN – SKAPA EGNA MENINGAR DÄR ORDEN FINNS INBAKADE

Jag skulle också be eleverna ta något ord de tycker känns smaskigt att säga: exempelvis koblaja, plåtskjul och plastpåse. Sätt in ordet koblaja i en mening:

  • Han satte foten rakt i en koblaja.
  • Korna på ängen bajsade koblajor.
  • Av koblajor kan man bygga hus.
  • Man kan elda med koblajor.
  • Koblajor innehåller massa tuggat gräs.
  • Flugor älskar koblajor.

KOLLEKTIV GEMENSKAP MED MENINGAR OCH ORD

Hela klassen ska få bidra med ord och meningar. Man får härma så mycket man vill. Man kan få en mening om man inte kommer på någon att säga själv. Skolan är så generös. Vi språkutvecklar varenda unge, alltid! Ta mina ord! Så gör vi. Man kan roa sig med att säga några ord på turkiska, persiska och engelska också! Nåväl, sen berättar jag att de de meningar jag delat med mig av är rubriker på kapitel. Nu får eleverna klura på vad de vill höra. Vilket kapitel blir de nyfikna på och varför? Vad tror de ska hända i det kapitlet? Vilka ord kommer de att stöta på och få lyssna till? Vilket kapitel vill de provhöra? Vilket vill de läsa för sig själva eller med en kompis? Eller vill de höra sin lärares ljuvliga högläsningsstämma?

– Javisst, jag läser så gärna, så gärna ”Om ett sommarlov. Det var den första dagen på sommarlovet. Det hade kunnat vara årets bästa dag. Men det var det inte.”

OCH MINNS – Den här undervisningen är generell. Ni kan göra den ur vilka böcker som helst, och i vilka årskurser som helst.

KÄLLA: Elin Lindell, Iris Karlssons Värsta Sommar, 2011


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lektionsförslag och gensvar
  2. Lektionsförslag: Mitt favoritord och det bjuder jag på
  3. Lektionsförslag – Ordberikardag mellan två klasser
Publicerat i Lektioner och lektionsförslag | Etiketter , , | 7 kommentarer

Intyg om deltagande vid föreläsningen

Postat den 09/02/2012 av Anne-Marie Körling

– Japp, jag tar en, sa jag. Jag vill också ha, sa jag lekfullt. Så fick jag ett underlag som säger att jag var på Anne-Marie Körlings föreläsning. Jag klappade på pappret. Jag vill med några lekfulla ord tacka er som lyssnade denna kväll.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Umeå idag – för lärarförbundet i Umeå
  2. Lärarkandidaterna i Halmstad
  3. Gensvar på föreläsningen igår
Publicerat i Föreläsningar jag ger | 2 kommentarer

Vinter, väder och vadsomhelst

Postat den 09/02/2012 av Anne-Marie Körling

Tidningsrubrikerna är feta och stora. De handlar om vädret. Nu när vintern är här så spekuleras det i om våren ska komma och var den kommer först. Vem vinner tycks det mig. Kylan har inga rubriker där jag är. Jag huttrar och förlorar mitt språk. Det är kallt helt enkelt.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Kort uppdatering om fem ord!
  2. ”Jag går inte ifrån den här dagen”
  3. Dikt i rummet
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Vinter, väder och vadsomhelst