Man säger så här – DET ÄR NÄSTAN SOM EN FILM – jaha tänker jag.
Kan man verkligen säga så? Jag menar – Det finns väl massor av genrer inom filmkonsten tänker jag. Om jag säger att det är som en film så avser jag att det är som en saga. Och att det som sker inte längre är så verkligt. Fast man till och med deltar i det så gör man det hela till en saga. Kanske är det så att man tänker sig det hela som en berättelse under tiden man är med om det, eller att orden liksom fattas så att man måste gå till konsterna för att förklara. Och ordet saga?
Ni ser, lika tokigt det, sagor har fler genrer än bara den övergripande sagan. Sagan har konstsaga, folksaga, domsaga, myt, lagsaga, saga… det fungerar inte att vara så luddig och tro sig säga något när man säger
– Ja, det där var som en saga…
– Jo det var precis som en film…
Jag leker med tanken att vi säger
– Ja, det där var som en dokumentärfilm…
– Jo du, det där var som en äventyrsfilm…
– Nej, det här var verkligen som en skräckfilm…
Vi måste genreförklara oss när vi säger att det var som en film. Men i det stora hela lutar jag åt begreppet
– Det här var som en dokumentärfilm
för det vi ger det filmteoretiska perspektivet på är ju den verklighet som blir för verklig för att vi ska förstå den.
Anne-Marie,
och jag bara leker med allt. Det är inget allvarligt inlägg. Däremot kan man leka med begreppet genre och hur att förklara det för elever. Det kan bli bra uppstart på lektioner att diskutera det jag gör till min ingång för detta inlägg.
