Dagens viktigaste fråga:Vad är ett barn?

Att ställa sig dessa viktiga frågor dagligdags; Vad är ett barn? Hur ser jag barnet? Hur förhåller jag mig till barnet? Vem är jag för barnet?

Jag lyfte frågan på mitt facebook. Fick detta svar:

Ja, du, har varit på utvecklingssamtal för Dxxxx, 5 1/2. Han måste nu lära sig att sitta stilla och fokusera istället för att springa omkring och leka, ”vara i sin egen värld”, som dom uttrycker det på Dagis. Kan känna sorg över att han redan måste lära sig vara tyst och sitta still….
Skall man inte få leva ut sina drömmar och sin fantasi när man är barn, hur ”barnsligt” det än är.

Anne-Marie
Publicerat i Barns rättigheter, Pedagogiska miljöer, Värdegrunden | 3 kommentarer

Färdvägar

Resvägarna korsar inte varandra. Om jag far åt en riktning kan jag tänka mig tillbaka.

Anne-Marie

Publicerat i Fotograferingen | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Färdvägar

Rosenrasande? Jag också!

Min humanistiska ådra säger ifrån. Och jag kan också bli väldigt, väldigt rosenrasande.

Anne-Marie

Publicerat i Sorg | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Rosenrasande? Jag också!

Om att leka skola

Nu ska vi leka skola, så skrev min farfar en gång för länge sedan. Om att leka det som man som barn får uppleva. Här är illustrationen. Jag har alltid lekt med mina elever i själva skolan. Varje dag har vi haft dramatiseringar; av litteratur, av matematik, av … ja, det vi har funnit att gestalta. Jag har flera undervisningar som inkluderar detta gestaltande. Och jag vet vad det är jag gör.

Nåväl, då skolan ska gestaltas och läraren ordlöst ska förklaras har jag under alla mina år fått en enda bild av hur man förklarar läraren. Då jag inte har något av detta i mitt förhållande till mitt yrke förvånar det mig storligen. Vid gestaltningar av läraren, ska det vara ordlöst, så gestaltas läraren men ett förmanande pekfinger, det där fingret som tystar, fostrar och pekar ut, på ett mycket negativt sätt. Detta pekfinger sitter som en föreställning i de kollektiva uppfattningarna från eleverna har jag funnit.

Jag funderar ofta över vad en lärare är för eleven.

Anne-Marie

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag | Etiketter , , , , | 1 kommentar

Postmodern undervisning

I ett mejl läser jag en slags beskrivning av min undervisning och mitt förhållningssätt till undervisning och elever – det postmoderna!

Jag vilar mig mot teorier och kanhända är jag skeptisk mot de former av undervisning som inte inkluderar eleven till fullo. Jag söker nog frågorna. Och vill att eleverna får sina röster bekräftade och utmanade. Eleverna växer in i framtiden. Om jag kan bidra en uns av deras utveckling och tilltro till det som komma ska är jag mycket lycklig. Att de ska få språk att fullt ut använda och kommunicera med är en av de huvuduppgifter jag ser att skolan har. Språk är matematik, engelska, geografi och det ska användas i det meningsfulla. Så tänker jag.

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Postmodern undervisning

100% yrkesmänsklighet

Kvartersdoktorn. Jag blir bara lycklig. Så tänker jag mig en profession med hjärta. Mitt favoritprogram.

Anne-Marie

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för 100% yrkesmänsklighet

Att berätta är att bryta den starka lojaliteten

(hittade den här bilden i en gammal bok – det är en märklig bild tänker jag)

Ett barn som blir slaget av en förälder är alltid lojal med föräldern. Då barnet pratar och berättar om att föräldern slår har tagit ett enormt steg över en mycket hög tröskel. Den att gå från tystnad till att berätta. Om människor som får detta förtroende från ett barn inte tar det på fullt allvar och agerar blir barnet allvarligt övergiven återigen. Det kan vara bra att veta då det gäller barn som upplever våld i hemmet.

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , | 2 kommentarer