
Nu ska vi leka skola, så skrev min farfar en gång för länge sedan. Om att leka det som man som barn får uppleva. Här är illustrationen. Jag har alltid lekt med mina elever i själva skolan. Varje dag har vi haft dramatiseringar; av litteratur, av matematik, av … ja, det vi har funnit att gestalta. Jag har flera undervisningar som inkluderar detta gestaltande. Och jag vet vad det är jag gör.
Nåväl, då skolan ska gestaltas och läraren ordlöst ska förklaras har jag under alla mina år fått en enda bild av hur man förklarar läraren. Då jag inte har något av detta i mitt förhållande till mitt yrke förvånar det mig storligen. Vid gestaltningar av läraren, ska det vara ordlöst, så gestaltas läraren men ett förmanande pekfinger, det där fingret som tystar, fostrar och pekar ut, på ett mycket negativt sätt. Detta pekfinger sitter som en föreställning i de kollektiva uppfattningarna från eleverna har jag funnit.
Jag funderar ofta över vad en lärare är för eleven.
Anne-Marie