Klart det är lättare att rita, skissa, pennföra, anteckna om man har penna och papper. Jag gillar tjockt ritpapper och tuschpennor av en speciell tjocklek och med en slags tusch som rinner ut ur pennan på ett speciellt sätt mot pappret. Hittar jag det perfekta kan jag sitta i timmar och rita. Det är roligt och gör min tid tidlös och tim-min-och sekundfri.
Anne-Marie
Det är det där med att ha ett gemensamt fokus. Att vara två eller fler intill och gemensamt studera det man har att göra, tänka, utföra, förverkliga, insupa, inta, införliva… två intill blir ett gemensamt. Så tänker jag.
Anne-Marie
P R E S S M E D D E L A N D E !!!!!
JUST NU ,UNDER NATTTIMMEN, HÖRS ETT OBESKRIVLIGT LJUD KOMMA FRÅN DEN SNÖTÄCKTA ÄNGEN. TROTS KYLA OCH SNÖ HAR FOLK SAMLATS VID PLATSEN FÖR ATT HÖRA OCH EV. KUNNA BESKÅDA ORSAKEN TILL DESSA MYSTISKA STARKSTARKA LJUD. IFÖRD ENDAST NATTSKJORTA SYNS EN FÖRVIRRAD GUMMA GRÄVA MED SIN SPADE FÖR ATT BÄTTRE KUNNA LOKALISERA VARIFRÅN LJUDET KOMMER. FOLK KOMMER FÖR ATT ”RÄDDA” HENNE FRÅN EV. HEMSKA FÖLJDER. HON FORTSÄTTER DOCK SITT GRÄVANDE!!!!!!OCH PRECIS I DETTA NU TYCKS HON STANNA UPP.DET SER UT SOM ATT HON FUNNIT NÅGOT SOM INTRESSERAR HENNE.
För att kunna återge vad som händer, måste jag närma mej gumman. Folk står och stirrar precis som om de vore fastfrusna.Närmare kommer jag och döm om min förvåning!!!!! DÄR, i ett hål ned till underjorden,hörs ett kacklande och kvackande.
”VAR TYST NÄR GRODAN BOLL SKA UNDERVISA ER!!!!”KOM IHÅG MINA VÄNNER, DET ÄR INGEN MINDRE ÄN ANNE-MARIE KÖRLING SOM HAR FÖDELSEDAG SÅ DET GÄLLER ATT SJUNGA EFTER BÄSTA FÖRMÅGA” ”ETT,TVÅ,TRE……”VI ÄR SÅ GLADA IDAG ATT DU HAR FÖDELSEDAG, ATT DU HAR FÖDELSEDAG PRE-E-CIS IDAG HURRA HURRA”
ALLA ÅSKÅDARNA TILL DETTA ”MYSTISKA” BÖRJAR LE…HÖRS INSTÄMMA I SÅNGEN TILL ANNE-MARIE…..”VI ÄR SÅ GLADA IDAG….”
En aning stelfrusna går vi småningom bort från gumman vid marköppningen. När jag vänder mej om ser jag hennes hårtofs’ rörelse och jag tror att hon tillsammans med sina vänner, gång på gång sjunger till ANNE-MARIE: ”VI ÄR SÅ GLADA IDAG ATT DU HAR FÖDELSEDAG…..”
Nu, några timmar senare, när jag återigen är vid den ”sjungande ängen” ser jag intet spår av nattens uppståndelse MEN någonstans långt under snötäcket tycks jag höra:”Vi är så glada idag att du har födelsedag….” Återgår till hemmet sjungandes till ANNE-MARIE ”Vi är så glada idag att du har födelsedag…HURRA HURRA!!!!!
Det blev ingen musikvideo MEN en gratulationssaga!
Och som den vilsna varelse jag är så vinkar jag från någonstans och ticketackar för gratulationssagan.
Den är såååå underbar och jag blir så mycket barn igen.
Anne-Marie
Idag är jag ett födelsedagsbarn! Fast jag är vuxen!
Anne-Marie
Jag tummade på den här gamla beskrivningen. Delarna till konstklädstycket finns i tunna silkespappersark. Så kan det vara med delarna, de kan vara vanliga i sig, men då det gäller slutresultatet, ja då handlar resultatet om kreativitet. Ungefär som man sätter ihop vanligt förekommande ord till en helt fantastisk unik mening, tänkte jag då jag tummade på den här gamla beskrivningen.
Anne-Marie
Hi hi, det dimper ned förhandsgratulationer på mailen, i sms! Jag fnissar förtjust. Det är roligt att bli ihågkommen! Det värmer vartenda skrymsle i mitt hjärta trots att jag privat är en liten snigel. Jag fyller år i morgon.
Anne-Marie
Det är lördag. Det är lööööööööööööööööördag, vill jag sjunga. Jag är glad. Och det tänker jag vara hela dagen. Så många avskavda dagar har jag nött bort med trist innehåll. Väntansdagar och tystnadsdagar. Det är inte tillåtet att begränsa sina känslor för sig själv. Det är inte tillåtet av någon annan att skapa ramar för en annan människa.
Jag tittar ned i mitt svarta kaffe – jag blir lycklig bara av att veta att jag har en kopp (som jag fått av några som vet), jag har kaffe att brygga (jag har KAFFE att brygga), jag har taket som skyddar mig mot allt det som kan falla ned från ovan (men vad gör några droppar regn, eller det tunga snöfallet), jag har golv som bär mina fötters spring och min kropps tyngd. Jag har mina rum som jag fyller med det jag önskar fylla dem med. Jag har min dörr och min absoluta gräns. Här är jag! HÄR ÄR JAG! Och jag kvittrar lyckligt. TACKSAM!
Anne-Marie
