De övergivna

…

och för en kort stund

inte känna sej mindre ensam och övergiven

men mer betydelsefullt 

mer värdefullt ensam och övergiven

Jag läser Bruno K. Öijers dikter. Jag samlar rader, beskrivningar och bilder ur hans ord och verk. Tack Bruno K. Oijer. Tack.

Publicerat i Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för De övergivna

Bruno K. Öijers dikt – Den här är till läraren – om uppdraget

Jag läser en dikt av Bruno K. Öijer och jag läser om läraruppdraget:

Om jag stannar till

och sätter mina tankar i jord

kommer någon att gå förbi nästa år

och se ut över ett fält

där blåklockor och prästkragar

sjunger för varandra

Diktstrofen är hämtad ur NÄSTA ÅR, Bruno K. Öijers Samlade dikter, 2012

Jag tänker att vårt ansvar är att ge tillväxt i det inre. Upplevelse av sammanhang. En äng av mångfald. Mitt språk. Vårt kreativa tänkande. Vårt liv. Våra skratt och våra sorger.

 

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Sommarlovstal och andra tal | Kommentarer inaktiverade för Bruno K. Öijers dikt – Den här är till läraren – om uppdraget

Bruno K. Öijer: Morgondikt

Detta är en del av en dikt VILL INTE HÖRA av Bruno K. Öijer, 2012. Jag väljer ut ord som passar in i mitt liv:

… sitter en halvtimme och hänger vid köksbordet

medan gryningsljuset gör vad det ska

sätter ned handen

värmer hustaken

Publicerat i Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för Bruno K. Öijer: Morgondikt

Det vi ger i skolan

Skolan är generös. Om vi vill se det så. Vi ger eleverna en mångfald av ämnen. En palett av olika innehåll och när vi målar med dessa färger, kunskaper, kan något nytt och stort bli till. En kunskapstavla.

Publicerat i Styrdokumenten | Kommentarer inaktiverade för Det vi ger i skolan

Jag tror på boken

Jag tror på läsningen. Jag tror på luftutrymmet som kan skapas mellan läsaren och författarens text. Jag tror på ensamheten med boken, den totalt upplösta ensamheten, och jag tror på alfabetet, meningarna och det korta stycket som plötsligt ramar in de känslorna man inte kunde sätta ord på. Jag tror på självklarheten i de enkla ordens rytm och de längre ordens stakande förklaringar. Jag tror på boktitelns signaler in i äventyret. Jag tror på sonens läsande. Jag tror på boken.

Jag hör min boktokige morbrors röst: Den inre tillväxten som nästan går att känna. Den att jag kan läsa. Den att jag kan förstå. Den att jag samspelar. Den att jag läser.

Publicerat i Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för Jag tror på boken

Min son lånar böcker

Han grabbar böcker i bokhyllan. Jag fångar in den bunt av böcker han tar. Fotograferar titlarna. Jag tror på läsningen. Jag tror på luftutrymmet som kan finnas mellan läsaren och författarens text. Jag tror på ensamheten med boken, den totalt upplösta ensamheten, och jag tror på alfabetet, meningarna och det korta stycket som plötsligt ramar in de känslorna man inte kunde sätta ord på. Jag tror på självklarheten i de enkla ordens rytm och de längre ordens stakande förklaringar. Jag tror på boktitelns signaler in i äventyret. Jag tror på sonens läsande. Jag tror på boken.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för Min son lånar böcker

Öijer: Om gräset och förälskelse

Gräset här utanför

växer så tätt

att det är omöjligt att se

vilka två grässtrån

som är förälskade och just gift sig

….

Ur dikten Här utanför. ur Bruno K. Öijer Samlade dikter, 2012

Jag tänker att vi kan läsa den här dikten och se ut över det vi inte ser ut över. En gräsmatta, en äng, en skog, buskar och tänka i andra banor.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Öijer: Om gräset och förälskelse