Är det så att skolan ska vändas, omskapas genom barnen som slagträn? Den skolpolitik som förespråkar att barn ska ha betyg i årskurs fyra tycks använda barnen i debatten om skolan. Använda skriver jag! Som arga skiljsmässoföräldrar som blinda för varandra använder sina barn för att såra den andre.
Är det ett lärarförakt? Ett missriktat misstroende mot lärarkår och skolans uppdrag? Är det ett slag mot lärarna? Är det för att tala om att lärarkåren inte går att lita på och ge ytterligare en kontroll om eller att barnen har fått något i sig, med sig från skolan. Det är tunt att påstå att barn själva vill och förstår vikten av sin skola genom betyg.
Om jag vore skolminister skulle jag göra som Lev Vygotskij. Utmana och lita på att både utmaningen och uppmaningen får förutsättningar genom lärare, i skolan och tillsammans med eleverna. Jag skulle fråga om vilka förändringar som skolorna är i färd med att utveckla och jag skulle visa tillit till att skolorna, lärarna, skolpersonal vill, kan och är i färd med att genomföra eller sätta igång med. Läroplanen har de fina orden att unga ska få ”uppleva växandets glädje” och jag undrar vad som menas med dem då vi diskuterar betygsfrågorna i årskurs fyra.
Om jag får återknyta till Lev Vygotskij skrev han att jordbrukaren måste lita på att genom att han sköter sin odlingar kan lita på att morötterna växer i jorden utan att ständigt plocka upp dem för att undersöka att så är fallet.
Svensk skola är i färd med att utveckla läraruppdraget och bedömningar. Svensk skola talar formativa och summativa bedömningar i stor omfattning. I skollagen står att eleverna ska göras medvetna och delaktiga kring hur deras kunskaper utvecklas och hur de kan påverka sitt lärande. Det är något helt annat än en bokstav eller siffra i ett papper. Vi har en läroplan som talar om den demokratiska aspekten av den delaktigheten. Skolan är i färd med att förstå, förändra och utveckla. Kom och delta, se och följ det som äger rum. Välkomna!
Men om inte: Låt oss vara – om ytterligare krav ställs!
