Liten igen!

Postat den 06/08/2012 av Anne-Marie Körling

När vi var små tänkte vi ofta på vad vi skulle göra den dagen då vi blev stora. Då skulle vi göra det och det och det. Men om vi för en dag tänkte – Vad skulle vi göra om vi blev små igen?

Janusz Korczak skrev bok med titeln ”Liten igen”. Den kom ut 2007. Inledningen lyder:

”Jag låg en gång i sängen men jag sov inte. Jag mindes att jag som barn ofta tänkte på vad jag skulle göra när jag blev stor. Jag planerade olika saker. När jag blev stor skulle jag bygga ett hus åt mina föräldrar. Och jag skulle ha trädgård. Så att jag kunde plantera träd: päron, äpple och plommon. Jag skulle så blommor. När några blommor vissnade skulle andra börja blomma. /…/ 

Jag skulle bygga en skola. /…/ När det blev lov skulle pojkarna och flickorna samlas framför skolan och skrika: Var snäll släpp in oss. Vi vill inte ha lov, vi vill gå i skolan. 

Jag tänker om jag vore liten igen. Då skulle jag titta på klädhögen som låg på stolen och som kallades skolkläder. Där låg en jacka, ett par byxor, en klänning och så de vita strumporna och skorna. Jag fick sätta på mig dem någon gång på sommaren för att visa upp mig i skolkläderna. Jag liksom klädde mig i framtiden. Min rygg kändes rakare. Jag skulle minsann gå i skolan.

Om jag var liten igen skulle jag önska att skolan såg till mig som liten var. Jag var väldigt liten ibland. Skolan krävde av mig att vara stor. Jag plågades av en frånvarande pappa och ibland på lektionerna där vi skulle skriva sol tänkte jag på min pappa. Han var så jättedöd. Jag undrade när han skulle komma tillbaka. Om jag var liten igen skulle han komma tillbaka. Då skulle jag vara så där en fem år. Liten igen!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Pusslet i min barndom – något trasigt kunde bli helt igen
  2. En gång var jag liten … Kapitel 2
  3. Att känna igen sig i skolbeskrivningarna
Publicerat i Litteratur och läsning, Skriver om ditt och datt, Värdegrunden | Kommentarer inaktiverade för Liten igen!

– Får jag berätta, säger en lärare

Postat den 06/08/2012 av Anne-Marie Körling

– Jag är eld och lågor. Ska börja arbeta igen!

Rösten i telefon är stark, glad och framåtberättande. Jag hör en lärare som behöver bolla sina kreativa idéer. Jag lyssnar. Jag blir engagerad. Nyfiken. Glad.

– Får jag berätta vad jag tänker? frågar rösten.

Jag tänker att det är en ynnest att lyssna till det som sägs. Jag vill bli elev igen! Jag vill bli!


Inlägg som berör samma teman:

  1. En-till-en-pedagogiska samtal
  2. Automatisk telefonröst och det nästan verkliga
  3. Känsla: Ynnest
Publicerat i MITT UTVIDGADE KOLLEGIUM. Hälsa på en kollega, bara ett klick bort | Kommentarer inaktiverade för – Får jag berätta, säger en lärare

Presentation: Från lärarkandidat till lärare – Dagen D är här!

Postat den 06/08/2012 av Anne-Marie Körling

”Jag skriver först och främst för en ung kollega som plötsligt kastats in i en virvelstorm av de mest svårlösta pedagogiska problem och tilltrasslade materiella förhållanden.”

Ja, så skriver Janusz Korczak i sin bok – Hur man älskar ett barn, 1992. Och jag tänker på den läraren som inom någon vecka kliver in i skolan som ny lärare. Tänk om vi lärare i kollegiet kunde välkomna med att presentera oss genom att säga:

– Hej, jag heter Anne-Marie, jag tycker att undervisning är spännande och utmanande.

– Hej, jag heter Amin, jag tycker att lektioner ska innehålla…

Det är oftast så att den nya läraren ska stå inför alla andra och presenteras eller presentera sig. Jag tycker kollegiet ska presentera sig och yrket innan nya läraren presenteras.

Det är också som Janusz Korczak skriver: Skolvärlden är komplex och en ung lärare behöver allas öron för att få berätta, stunder att beskriva sina tankar och gehör för det som uppstår. Det betyder också att lärare i yrket får ny näring.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Från lärarkandidat till lärare
  2. Första lärardagen! Ge ord, råd till en nyexaminerad lärare!
  3. Läraryrkets olidliga trötthet
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Skolstart | 1 kommentar

Skolstart: Presentera dig lärare!

Postat den 06/08/2012 av Anne-Marie Körling

Detta att få en ny klass. Man är pirrig så det kryper i hela kroppen. En glad anspänning. Vilka är de eleverna? De är också spända på sin lärare. Vem är läraren? Första gången jag tog emot en klass var det nästan 30 grader utomhus och bastuhett inomhus. Jag svettades. Om detta kan jag berätta mycket.

Då vi tar emot en ny klass och ska presentera oss som lärare är det bra att ha några saker med sig. Jag tog med mig en väska. Den fyllde jag med allehanda ting:

  • en vit sockerbit av godiskaraktär – mina absoluta lördagsgodisfavoriter
  • en kaffekopp av det vackrare slaget – jag älskar stunder och kaffe
  • en bok av den mer spännande genren – jag läser gärna högt och kommer att göra det för mina elever
  • kavel och kanel – för jag bakar gärna kanelbullar och de ska vara jättestora med mycket pärlsocker på (för jag gillar ord också, speciellt pärlsocker)
  • mina barns gosedjur – en av varje och så blir de presenterade. Gosedjuren är jättegamla – Mårran, Uppa och Kaninen!
  • en gammal tröja – för den har en alldeles egen berättelse om en skogsäventyr där en älg …
Och genom mina saker kan jag visa och berätta om mig själv. Det är spännande att se vad läraren har med sig också. Det kan vara en stor väska, en liten väska, en kappsäck. Dessutom kan eleverna själva också få packa en väska så att de kan presentera sig om de vill. Då tar det en vecka så blir hela klassen presenterad. Det är roligt! Dessutom glömmer eleverna aldrig sakerna läraren visade.
EN ANNAN PRESENTATION

Det är en sådan underbar tid den där uppstartsveckan. Jag tänker på alla saker jag har hittat på inför mötet med eleverna. Jag minns min första klass, de var förstaklassare och jag var förstagångslärare. Jag måste göra något speciellt.

Jag tänkte på muminmammans packning i en berättelse jag läst om och om igen. Muminmamman packar med sig allehanda saker som man kan behöva på en ö, ja för själva resan dit när båten heter Äventyret och muminmamman vill inte lämna Mumindalen men resten av familjen  jublar. Hon packade så otroligt mycket i sin mammahandväska. Den visade omsorg och kunskap om de sina. Så tänkte jag inför min första uppstart. Omsorg av och kunskap om …

ATT PACKA EN PRESENTATIONSRESVÄSKA

Jag packade en resväska. I den lade jag saker och ting jag kunde berätta om. Det blev huller om bullersaker. En tandborste, långfärdsskridskor, en brödkavel, en bok, en favoritgodisbit, mina barns gossedjur, en kaffekopp, en uppblåsbar jordglob… och en kanelbulle. Det blev spännande att se vad jag kunde plocka med mig och vilka berättelser dessa gav och den bild jag lämnade ifrån mig.

Jo, mina elever mindes långt efteråt att jag hade favoritgodiset – vita sockerbitar, att jag älskar kanelbullar, baka och äta, kaffe är ett allvarligt måste, långfärdsskridskorna full rulle fart på isarna … och det var roligt.

De andra uppstarterna kom att handla om andra saker. Då gjorde jag leta kompisar som du delar erfarenheter med. Alla saker jag skrev om handlade bara om sådant som inte kostade pengar och som på ett eller annat sätt handlade om vardagssaker och lärande. Det var också roligt.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Ny lärare: Att presentera sig för klassen
  2. Något till dig, och till dig, och till dig
  3. Sommarledig – Nej lärare är alltid på undervisarspaning!
Publicerat i Skolstart | 1 kommentar

Pride 2012 fotografier

Postat den 05/08/2012 av Anne-Marie Körling


Inlägg som berör samma teman:

  1. Några Pride-fotografier 2011
  2. Pride 2013
  3. Fotografier från mitt köksbord
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Etiketter | 1 kommentar

Skogspromenaden

Postat den 05/08/2012 av Anne-Marie Körling

Detta språket! Vindarna i träden. Rötterna i jorden. Andakten knäpp från något osynligt. Mina fötters tankar i myllan. Jag trampar snett på en slingrande rot och jag sätter fötterna i en fuktig mossa. Dofterna starka. Stammarna riktar sig mot ljuset. Ögonen får riktning av dem. Jag ser himlen där över trädkronorna. Jag ser ljuset som slår över stigen. Skogen leker med ljuset. Några blåbär hänger kvar i blåbärsriset.

Denna tystnad. Detta ljud. Jag lyssnar inåt. Hör hur jag skriker, småpratar och viskar. När jag högljutt lyssnat till de första meningarna som måste sägas, kommer det vänliga småpratet och slutligen den inre viskande rösten. Jag lever. Jag andas. Skogen omfamnar mig. Jag går. Mina fötter, ben och armar för mig längre och längre in. Jag bryter en kvist med min tyngd. Det slår mig att jag och älgen bryter kvistar.

I vattenhörnet ligger en andfamilj stilla. De har sökt nattro. Så stilla ligger de. Ihop.

Mopedljudet påminner om civilisationen. Det erövrar skogen. Ett tonårsgäng äntrar gläntorna. Jag tänker att de valt en vacker plats. Att de behöver den. Även om de kommer med sina burkar och sina högljudda röster. En dag kommer de att lyssna till något annat här.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Vårkänslor och gatorna
  2. Husets ljud del 2
  3. Gran
Publicerat i Bildpromenaden, Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Skogspromenaden

Uppstartsdagar, frukost och nyexaminerade lärare

Postat den 05/08/2012 av Anne-Marie Körling

Det är gemensamma dagar för lärare och skolpersonal. Jag hoppas den inre kraften och det inre fokuset kan samla oss i skolan. Som om vi lät sommarsolen lysa upp skolans inre kvaliteter och lärarnas kraft att omsätta HUR med eleverna. Om detta bör vi tala under de dagar vi har innan eleverna kommer. Och om det är en ny lärare i kollegiet, en nyexaminerad lärare, så har vi ett stort ansvar att visa professionens kraft och visa att vi är intresserade av det nya som läraren från lärarhögskolan kan ge av infallsvinklar och skoltänk.

Jag önskar mig alltid en stor frukost som inledning. En stor frukost med näring för hela läsåret.


Inlägg som berör samma teman:

  1. – Kom på frukost!
  2. Den inre kärnan: Lärare, elev och fokus
  3. Frukost ett , frukost två, frukost tre sedan lunch
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Uppstartsdagar, frukost och nyexaminerade lärare