Den där åldern då man inte längre kan leka …

Åh så många föräldrar jag har talat med som undrat vad som händer med deras tio-elva-åringar. Ja till och med lite innan. Som en slags sorg beskriver föräldrarna. Ja, men tänker jag, vilken sorg är det inte att lämna något och packa ned sina saker och lämna en tid som aldrig någonsin mer kommer tillbaka. Sin barndom. Sin nalle. Sina leksaker. Ersätta väggarna med popaffischer, köpa första sminket, kolla på kroppen att den växer eller förvånas över att den inte gör det. Och så ska man vara ball och tuff. Frisyrgelet ska fixa håret och brallorna ska hänga. Klart man sörjer. Klart som tusan att man går in i en sorgeperiod. Barn tar farväl i små små steg och plötsliga jättekliv. Föräldrarna ser smått förvånade ut och säger att det gick fort det här och hjälper till att kasta serietidningar i pappersåtervinningen och se nallar och dockor fara in i något hörn.

 

Publicerat i Barns sorg är randig | Kommentarer inaktiverade för Den där åldern då man inte längre kan leka …

Skoltal för skolfolk

Skolan!

Den bestämda formen som aldrig någonsin ska ta form.

Skola!

Det levande och rörliga verb som aldrig ska stanna på stå.

Skolande!

Detta närbesläktande lekfulla ord som kan härleda till lekande, helande, spelande, medlande och alla andra andeord som gör att taket lyfter och horisonten förflyttar sig, förändras och utvecklas. Resan blir både längre och kortare. Kunskapen lurar oss att tro att vi kan famna den. Den kan inte famnas. Den kan fattas. Och förloras. Förändras och stagneras.

Och där läraren är kan planer sättas i verket. Ett ämne kan uppenbara sig, en sesamport ställs på glänt till upplevelsen av volym, begrepp och ord kan göra världskartan begriplig, land och länder upptäckas, och inom ämnet kemi ryms hela skolans kemi – den att vi är där tillsammans. Skolkemi och upptäckarglädje, nyfikenhet och ämnen, lärare och elever. En annan kemi. En större kemi.

Och språket, det vi delar, missförstår, begriper, förändrar är möjligheter för demokratin i varje människa. Där du betyder du och jag betyder jag. Lika stora värden ryms i dessa två ord.

I skolan kan inget vara självklart. Allt är nytt. Om igen är det nytt att lära sig skriva, läsa, räkna. Det är alldeles underbart nytt att greppa en penna och för evigt skriva in sig i sig själv. Jag är Hassan. Jag är Lisa. Och texterna vi delar är våra gemensamma utflyktsmöjligheter. Vi läser ihop för att en dag bli självständiga läsare och kommunikatörer.

Och verktygen. VERKTYGEN. Genom tiderna har linjal, måttband, litermått, paddor, räknestickor, overheader, stenciler, kopior, suddigum, papper, block, tuschpennor, datorer, bandspelare, kanoner har utvecklat undervisningar under lärares medverkan och påverkan. Också genom motstånd och pedagogiskt grubbleri.

Det tysta kollegiet är lika farligt som den tysta klassen. Vi ska samlas, prata, diskutera och utveckla, välkomna kunnandet, nyfikenheten, engagemanget och professionen i skolan.

Jag har inga ord för vad en skola kan vara. Det kan aldrig en endaste person ha. Skola är något som äger rum om och om igen. Där eleven är. Där ska det hända något.

 

Publicerat i Eleverna!, Kommunikationen, Skolorden, Skolrättigheter | Kommentarer inaktiverade för Skoltal för skolfolk

De flerstämmiga lärarna!

Det är undervisande lärare som ger flerstämmiga möjligheter såväl för skolutveckling som för undervisning.

Publicerat i Lärartycket, Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för De flerstämmiga lärarna!

Åh, jag är lärartycketförälskad!

Kära alla lärartyckare, ni är min dagliga läsning, ni ger mig yrkesglädjeläsning och bums dit och läs! Tyck om! 

Publicerat i Lärartycket | Kommentarer inaktiverade för Åh, jag är lärartycketförälskad!

Ett gott liv önskar Skolverkets generaldirektör

Studentflaken passerar förbi @Skolverket i en öldoftande, dunkande, tjutande, visslande, strid ström. Å vad jag önskar er ett bra liv!

Och jag tänker så också. Idag visslade fyra lass studenter förbi mig. Jag ropade – Läraryrket! Kom tillbaka till skolan! Det var i alla fall ett försök i elfte timmen. Kanske inte rätt tidpunkt. Men ett välkommen tillbaka! Vi behöver er! Hej HOPP! 

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Ett gott liv önskar Skolverkets generaldirektör

Låna min sommartal!

Ni som skriver och frågar om ni får låna mina sommartal svarar jag med glädje:

Låna, läs, sjung, ge, var generösa, läs ljudligt och smaka av vartenda ord. De är till eleverna. Hej hopp! 

Publicerat i Eleverna! | 3 kommentarer

– Sol däruppe du vet!

Jag går med tyngda axlar, min tunga väska, min ryggsäck, mina steg … funderar och tänker. Ser inte långt framför mig. Ser mera ned. Det asfaltsgråa speglar inte himlen. Blott människor gör det. Jag går förbi en man och en barnvagn. I vagnen sitter ett litet barn i rosa kläder och äter strutglass med plastsked. Mannen som puttar vagnen framför sig är äldre. Från ett annat land. Från långtbortifrån alldeles intill mig.

– Du, säger han, du titta opp. Där uppe solen. Det vädret gör barnen glada. Det vädret är solen. Du titta upp!

Och jag tittar upp i hans åldrade ansikte. Hans ögon ler. Hans ansikte är varmt. Solen speglar sig i honom. I honom ser jag solen. Och jag tänker att under solen är vi lika. Det finns inga gränser för solstrålar. Det finns ingen skugga som inte berättar att solen finns. Jag ler tillbaka.

Jag tittade inte upp mot solen. Jag tittade in i en människa!

Publicerat i Skriver om ditt och datt, Värdegrunden | Kommentarer inaktiverade för – Sol däruppe du vet!