Havsband att knyta

Jag längtar till en plats där jag kan knyta band. Jag vill fira några dagar vid havsbanden. Dessa vackra band. De kommer som vågor mot uråldriga stenar. Och jag kan välja att knyta an till horisonten eller den närmaste ön i sikte. Där ska jag sitta och vifta på mina trötta tår och se segelbåtarna försvinna in i morgonljuset eller fångas in som siluetter mot solnedgången. Jag tänker mig ensamheten som stor och rymlig. Nästan behövlig. Där himlen bara ger mer plats för det vardagsnära. Stjärnorna kommer under nätterna väsnas  med sina vagnar som rullar över himlavalvet eller Stora Björnens vrål mot mörkret. Jag kommer undra över kraften i det envisa trädet som tar rot där ingen mylla finns. Jag ska sitta där och låta havet vagga mig i kluckande ljud och evig sång. En och annan padda kommer kväka sin påminnelse. Också paddor får finnas. Så kommer jag tänka. Men myggen … men myggen …

Publicerat i Skriver om ditt och datt | 1 kommentar

Rektortycket – inlägg nr 5 skriver Carolina Thornström

Det femte inlägget i Rektortycket skriver Carolina Thornström. Och jag citerar ett litet stycke, ett textsmakprov och önskar er god läsning på rektortyckets blogg.

De flesta av oss vuxna har ett jobb att gå till. Somliga älskar sitt jobb, medan andra ser sitt jobb mest som en inkomstkälla. Eftersom vi spenderar en stor del av våra liv på våra jobb, är det viktigt att man har kul på jobbet eller har ett kul jobb. Helst både och. Jag har en känsla av att om man gillar sitt jobb, gör man ett bra jobb. Det innebär att om man kan arbeta för att öka arbetsglädjen, blir resultatet bättre. I näringslivet skulle man ha uttryckt sig att det är lönsamt att ha hög arbetsglädje bland de anställda.

Jag sänder mitt tack! 

 

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Rektortycket – inlägg nr 5 skriver Carolina Thornström

Du bekräftar med flerstämmigheten, sa lärarstudenten

Jag känner sådan innerlig pedagogisk omsorg om mina lärarstudenter. Jag vill ge dem allt jag har och allt jag kan. Jag vill se dem växa till lärare. Och jag ser dem göra det. Då jag modellade hur man kan dokumentera och hur att göra det dagligt och genom alla elevers röster fick jag kandidaterna att uppleva styrkan i den egna stämman. Och därmed mångstämmigheten i gemenskapen med andra. Alla ska få sin röst hörd, bekräftad och återgiven. Så ser jag på uppdraget.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Etiketter , , , , , , | 2 kommentarer

Lärartycket idag – av Karin Nygårds skriver

Karin Nygårds kände sig lite orolig för alla tyckares tyck och vi twitterpeppade henne att inte tänka på någon annan än henne själv och hennes eget skrivande och tyckande. Och ja …

vi behöver pepp för att lyfta upp och fram varandra, vi lärare. För om vi inte gör det med varandra hur ska vi peppa och lyfta elever. Så tack Kära Karin Nygårds för ditt inlägg idag. Jag blir glad, peppad och lyft av dina tankar. Du inleder så här:

För tio år sedan upplevde jag mina femtom minuter av berömmelse. Någon som minns det? Nej, jag tänkte väl det. En femton minuter lång intervju med mig sändes i programmet ”Jobbet” i P1. Den påannonserades med orden ”Äntligen en nöjd lärare” och handlade om mitt fantastiska jobb. Intervjun fick rätt mycket uppmärksamhet. Folk hörde av sig och tackade för min positiva syn på läraryrket och jag fick bland annat föreläsa för blivande lärare. Jag fick även skriva en artikel i ”Pressens tidning”, där jag kritiserade journalisternas negativa beskrivning av skolvärlden.

Jag tänker att så har det varit i yrket. Det negativa. Det trista. Och skolans inre röster tystnar. Som om det vore fel att vara den som tror. Lärare ska verka för här och nu och för framtiden. Ibland måste vi agera ställföreträdande hopp för varandra – och för eleverna.

Publicerat i Konsultation av något slag | Etiketter | 1 kommentar

Var är skogen vi ärvde? En slags värdegrund!

Helena von Schantz skriver om Zarembas artiklar om skogen vi ärvde.  Jag berördes starkt av Zarembas artiklar.

Då jag flyger över Sverige är det skogen jag ser. Men jag ser inga träd. Jag ser skog, skog, skog. Och skogen självklarar jag. Det är farligt. Allt man tar för självklart löper en risk att man blundar för, inte ser, tror sig se eller glömmer av att se på nytt.

Jag gick i skogen, ja den skog som fanns i närheten. Det var inte en djup skog. Snarare grund. Men några kliv in i den så upplevde jag mig liten, trollbunden, djupt rotad och faktiskt en aning rädd.

Jag har inte sett mig som arvtagare av skogen. Jag har trott den vara sin egen. Skogen lurar mig att tro det. Jag ska vårda min skognyfikenhet. Kliva rakt in i skogen där jag tycker mig uppfatta att den börjar. För det handlar om erfarenhet också. Min skog är liten. Andras skogar är gigantiska.

Min barndoms skog bestod av fyra träd och fem buskar. Då kröp man in under grenar och satt och tittade ut mot världen. Den som bestod av asfalt och en sandlåda med röda plastspadar.

 

Publicerat i Värdegrunden | 1 kommentar

Fågelsång och fågeltrumma

Fåglarna i trädet samsas. De har olika uppgifter tycks det mig. Och jag lyssnar till en fågels sång. Tror på den. Hör en hackspett hacka. Den trummar på trädstammen. Det finns en takt i skogen. Är det hackspetten som skapar den? Men hur låter den själv? Hur låter sången?  Och jag går till fots. Ibland känns det som jag kan gå i sambatakt eller ta några danssteg runt en tall. Skogens ljud.

Denna text vill jag ge till Zaremba – för artiklarna om skogen! 

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Fågelsång och fågeltrumma

Socialisation – språksocialisation – och alla ämnens begrepp

Socialisation – skolan är en plats för det. Språksocialisation – varje ämne erbjuder begrepp som eleverna ska få erövra. Det betyder att ämnen ska öppna sig genom lärarens språk, begreppen utvecklas och användas, och läraren kan följa hur begreppen blir elevens. Alla kursplaner handlar om begrepp och om språk. Och i kunskapskraven syns den språkliga förmågan i alla ämnen.

Jag slår i min ordbok:

Social – detta ofantligt stora begrepp – och betydelserna är många. Vi använder ordet social när vi berättar om människor – Han är social, han kan verkligen ta folk. Hon är inte så social av sig, drar sig undan. Hur ser vi då på samma människas språkliga socialisation?

Och hur vet vi?

Socialisation – ordboken skriver kortfattat om detta ord: Överföra samhällets normer till barn. Ja, hela läroplanen handlar kanske just om det. Vad samhället förväntar och vill möjliggöra. Hur ser vi på samhällets språkliga socialisation? Vad är det som krävs idag?

Jag upptäcker att jag mycket snabbt kommer efter i mitt språk då det gäller IT och begreppen där. Språket utvecklas oändligt snabbt och jag vet att jag inte förstår, en del begrepp vet jag innebörden av, andra begrepp prövar jag för att förstå och andra ord och begrepp är jag utanför. Och bakom begreppen öppnar eller stängs en värld för mig.

Ordet socialisera – förklaras i ordboken med att överföra samhällets äga eller under samhällets kontroll. Hur ser det ut om vi tänker språksocialisation? Jag stängs ute eller inbjuds genom språket och i språket. Mina barn sänder mig sms med förkortningar som jag inte förstår. Jag vill förstå. Jag vill också äga språket de har och jag vill inte stå utanför det språk som används. Är det så jag kan se på språket som en nyckel jag äger?

Jag ordbokspromenerar i orden. Och varje ord öppnar världar. Så kan ämnen i skolan bli erövrade. Jag går i träslöjdens lokaler. Jag ser redskapen. Jag ser orden. Jag ska kunna använda redskapen både med händerna och med språket. Beröra dem mångfaldigt. Varje lärare är en väg in i språket. En väg in i ämnet.

 

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Socialisation – språksocialisation – och alla ämnens begrepp