Anne-Marie Körling

Jag läser i DN om Två böcker som skakade om idrotts-Sverige! Jag har inte läst dem. Tänker nog att jag ska. Patrik Sjöberg som beskriver baksidornas baksida och gör den offentlig och till en behövlig framsida. Den om övergrepp! Och visst finns det massor som vi inte såg.

Och så Zlatan. Om barndomstid och att gå sin egen väg oavsett vad. Enligt recensenten vill Zlatan ”ge barnen där ute en tanke” och det tycker jag vi alla ska göra. Skolan ska inte bara ge en tanke, utan omsluta med tankar om barn och kanske också inte göra alla lika, forma alla till samma, utan våga rum åt det och den som bångstyrigt har egna idéer.

Jag tänker att det är två böcker som säkerligen skulle fungera i skolan. Det finns många idrottsintresserade killar och tjejer som har både idoler och egen träningsvilja. Och det som sker av vilja och motstånd då vi idrottar, i gemenskap med andra är viktiga saker.
Jag brukar fråga mina elever vilka förebilder de här. Många killar har någon fotbollsidol.

– Jag vill vara som den och den. Jag ska bli …

Jag hade en dröm en gång – att alla idrottsmänniskor ställde upp inför tävlingar, under armen hade den en bok, den visade de upp och stoltserade med. Varje gång en ny bok. En hel hoper med barn- och ungdomsböcker i händerna på idolerna. Vilken skolgrej, vilken enorm kraft. – Du vet Zlatan han läste … och Patrik Sjöberg läste …

Vilket jag för övrigt drömmer om att alla i skolan också gjorde. Utanför rektorns rum finns en beskrivning av vad rektor läser just nu. Innan man kliver in i mitt klassrum eller också i mitt klassrum – vad jag läser nu. Och vaktmästarens kontor likaså, i matsalen likaså. Att vi signalerar läsning. Egen sådan!