Förstå sin yrkesvikt i guld

Postat den 05/12/2011 av Anne-Marie Körling

Jag vill inte tala om svek. Jag vill inte tala om brist. Jag är så innerligt trött på brist och svek. Jag vill tala om ansvar. Ansvaret om yrket lärare och ansvaret om att förvalta sin egen yrkesvikt i guld. Varenda undersökning visar att läraren är den mest avgörande för att eleven ska lyckas i skolan. Om lärarna inte förstår att de är viktiga och inte ser arbetet som både relationsskapande och innehållsrikt så drabbar de eleverna. Läraren behöver få yrkesorientera sig, yrkespresentera sig, yrkesklä sig. Den undervisning som läraren skapar, utvecklar och processar tillsammans med eleverna ska visas största respekt. Också av läraren själv. Om man känner sin yrkesvikt i guld så kan man också låta putsa upp guldglansen så att den träffar eleverna. Vi behöver den kraften i skolan. Klockan klämtar för läraryrket! Snart fem i tolv!

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. ”Se ditt guld” – om skolans värde
  2. Med första klassen, i första klass och första klassens läs- och skrivundervisning
  3. Bristen flyttar in och arbetas bort
Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Förstå sin yrkesvikt i guld

Uppbackning och reperation

Postat den 05/12/2011 av Anne-Marie Körling

Det var en kypare som var alldeles ny. Han missade frukostbeställningar, han missade det rostade brödet, han missade turordning. Han var ny. Och så det blev fel. Det grinades otålighet hos gästerna. – Jag beställde bröd och …

Kyparen skyndande hit och dit. Det var något osystematiskt över alltsammans. Han var stressad. Hans vilja var att göra rätt. Och ju fler fel ju större rörelser och yvigare vilja. Jag kände sådan empati. Så är det att lära. Man hamnar där. I det som blir fel.

Det är kanske det där med reperationen. Hur man reparerar. Det fanns uppbackning på kyparen. Och plötsligt fanns en annan person runt borden, den erfarne. Det uppstod ingen synbar skam, den nye kyparen fortsatte sitt arbete, men arbetsbelastningen blev mindre, stressen minskade och den med erfarenhet gav sitt kunnande till gästerna. Jag tror man kan göra helt tok som den kunnige och mer erfarne i denna situation. Man skulle kunna skambelägga den som inte kunde och det ganska ordentligt. Man skulle kunna glida in och rädda situationen genom att köra över den som inte kan. Man kan göra så. Man kan också vara där när det blir för mycket och se den lärandes väg till erfarenhet.

Jag tror jag såg det sista. Jag tog mitt rostade bröd och en klick  marmelad. Kaffet som slutligen stod framför mig hade ett litet trasigt hjärta i skummet. – I tried very hard to make a heart! Och så är det väl oftast. Vi gör så gott vi kan. Vi vill oftast göra så gott det går.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Att visa sin glädje …
  2. Rätt och fel – och så kom rädslan!
  3. Middag med Vygotskij – och matematiken på lektionen
Publicerat i Verkligheten | 2 kommentarer

Tomten finns i New York

Postat den 05/12/2011 av Anne-Marie Körling

 

Jo, tomtarna finns lite överallt. Det får man nog säga. I New York finns de. Tomten själv finns på Nordpolen. Fantasin placerar honom där. Jag tycker om fantasin. Jag tyckte om att ana att det kanske inte var riktigt, riktigt sant det där med tomten. Jag tror inte det skulle ha gjort något om min lärare en gång i tiden råkade hävda att det inte fanns någon tomte. Jag skulle gå hem och fråga någon annan. För så gör man då man får nys på olika sätt att se på världen. Och då gäller det att det finns någon där att prata med. Föräldrar är jättebra att prata med. Lärare också. Och tomten står och säljer saker, utklädd, på alla gator och affärer där julen drar fram. På nordpolen sitter den riktiga och hoar ut att alla tomtenissar ska jobba på ordentligt och måla schackspel med rutig färg.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Tänk om tomten inte kan läsa
  2. Jultomte
  3. Jullunchen i skolan och högläsande julstämma
Publicerat i Verkligheten | 2 kommentarer

Vad händer i svenska klassrum?

Postat den 05/12/2011 av Anne-Marie Körling

Läraren sände mig detta sms. Jag publicerar det här. Så här fungerar också lärare. De gör massor av undervisningar som fungerar och går hem, som inkluderar elever och får dem att agera i sitt lärande. Att skratta ihop är också viktigt. Om man skrattar åt något gemensamt delar man något. I det här fallet hade eleverna kommit på att de ville göra matematikteater. Själv blir jag nyfiken så jag kan spricka. Vad händer i klassrummen? Hur gör lärare med vad och varför?

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lärarens ensamhet, och tankar ur lärarens huvud
  2. Det händer att lärare gråter
  3. Om supermoderna klassrum: Man tager vad man haver
Publicerat i Matematikundervisning | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Vad händer i svenska klassrum?

Finlands vinterkunskaper och Skottlands järnvägar

Postat den 05/12/2011 av Anne-Marie Körling

Jag tyckte att det här var lite lustigt. Förra vintern var jag i Skottland. Det hade snöat och var isigt, ungefär som ett vanligt vinterväder i Stockholm. I Edinburgh kunde man inte få mat till butikerna på grund av snön. Den låg knappa 7 centimeter hög. Inget sandande, inget ordnande. Folk föll och efter en tid med snö fick kommunikationsministern avgå. Men i år har man hämtat kunskap från Finland. Ska bli spännande hur det gick.

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Överens med Björklund
  2. Snön då jag var liten
  3. Tvärtomdagens snöbollskrig – en liten saga jag berättade för en nioåring!
Publicerat i Barns rättigheter, Verkligheten | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Finlands vinterkunskaper och Skottlands järnvägar

En sked godis

Postat den 04/12/2011 av Anne-Marie Körling

Under helgen dimper ett sms ned i mobilen. En annan verklighet kommer till mig. ”Jag har fått arbete, världens roligaste, som lärare”. Det är en annan resa som har ändats, resan i yrkestillblivandet, och nu börjar en ny – den att bli lärare. Jag läser meningarna som om det vore en sked godis. Och firar yrkesinträdet med en hel skål för vem som helst att smaka.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Låt oss tänka skolan som en syltburk
  2. En bärbar dator till varje lärare!
  3. Ge bort en stund till en elev vars lilla hamster har dött
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för En sked godis

”Som flyktingar korsar spår”

Postat den 04/12/2011 av Anne-Marie Körling

Vi lämnar en stad. Packar våra väskor. Öppnar dörrar, stänger väskor, tar bussar, går igenom kontroller, sitter i flygplan, går över landsgränsen, tittar tullpolisen i ögonen, tar en buss, far inåt landet, går av i mörkret, stannar till. Vi reser ihop. Det är en styrka i det. De inre resorna korsar varandra som flyktingar korsar spår för att mötas.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Dikt: Har jag lämnat spår efter mig …
  2. Spår
  3. Barnet och föräldraföljet
Publicerat i Barns rättigheter, Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för ”Som flyktingar korsar spår”