Vi konstruerar ofta samarbeten. Sätter ihop grupper. Men samarbeten äger rum ständigt. Det kan vara en elev som frågar en annan elev och så är samarbetet möjligt. Samarbete kan givetvis vara något läraren iscensätter och får elever att arbeta ihop. Men det är något besvärligt med att kräva av eleverna att samarbeta då de aldrig får tala om hur man gör. Det betyder inte att eleverna ska utbildas i hur att samarbeta utan att läraren ska lyfta samarbetet till medvetenhet. Eleverna ska också tillåtas att misslyckas med sina samarbeten och inte skällas ut för att de gör det. Alla misslyckas eller lyckas mer eller mindre bra med samarbeten. Det är bara att gå till sig själv. Hur bra är jag på att samarbeta?
Däremot ska eleverna tillåtas att pröva igen och berätta om skillnaderna från gång till gång. Jag bryter aldrig upp en grupp på grund av misslyckanden utan de får pröva igen. Det betyder att de själva får upptäcka hur det kan bli bättre. Utvärdering följer givetvis alltid på det vi gör i klassrummet. Så frågorna blir:
- Hur samarbetade ni?
- Vad kom ni fram till?
- Vad upplevde ni stöttade ert samarbete?
- Vad var svårt då ni samarbetade?
- Hade ni roligt då ni samarbetade?
- Diskuterade ni?
- Berättade ni om vad ni lärde er av varandra?
- Vad lärde ni er av varandra?
Jag värderar inte svaren. Jag lyssnar och tar del av. Då hela klassen berättat har vi fått mängder av tillvägagångssätt att samarbeta!
Jag har minglat idag. Mingla betyder att man går omkring – liksom hoppar från tuva till tuva. Jag har aldrig varit intresserad av det där småpratet utan mer av att stå länge och diskutera. Så mingel blev inget mingel. Jag hamnade däremot i en djup pedagogisk diskussion. Dessa är så näringsrika att jag glömde att stoppa i mig av den goda maten. På vägen ut tog jag den sista chokladbakelsen. Jordgubben som dekorerade den hade klädsamt nog hamnat ordentligt på sniskan. Så är det med jordgubbar, grädde och mingel.
Jag har några ledord. Dessa ord tar jag till då jag behöver någon slags ledning. Ibland undrar jag om eleverna har ledord eller om de får ledord av andra. Då är elevernas ledord kanske – följ mig! Punkt slut!
De få dagarna som det är kvar till sommarlov och ledighet brukar innebära en mängd städande i klassrum. Det plockas ihop och det plockas ned. Elevernas teckningar tas ned från väggarna och rullas ihop för att så småningom bli skolminnen därhemma. Ibland kastas alltsammans för att föräldrarna tycker inte att det är något att spara på. Istället för att städa upp så noggrant kunde vi kanske summera det lärande som har ägt rum under året. Vad är det egentligen som vi har lärt oss tillsammans? Det är något man måste hjälpa eleverna att se – det lärande som har ägt rum och det vi har lärt oss såväl ihop som enskilt. Och då eleverna plockar med sina saker kunde vi kanske slå oss ned och be eleven berätta. För i detta ihopsamlande är det möjligt att också anta ett metakognitivt perspektiv – en slags inblick i lärandet och inte bara i de saker som blivit gjorda.