Det är lättare att ta emot än att vinka av. Ta emot är att stå och vänta och känna pirret stiga i hela kroppen. Att vinka av är att känna samma pirr försvinna in bakom säkerhetsdörrarnas passkontroll och den plats där allt scannas av för att säkerhetsställa tryggheten. Det är avnavlingsplats för den som står där med sina varma tumvantar och vinkar. Vink! Vink!
För att inte göra allt för högtravande är det skönt att sängar måste bäddas, disk plockas in, bord torkas av, stumpor stoppas (- Men hamnade du inte helt fel nu Anne-Marie, vilken tid refererar du till, nuförtiden vet ingen vad som menas med att stoppa strumpor?) Korregering: Strumpor som kan kastas för att de är hål i dem, och så kan man ta sig en svängom över barren som redan spridit ut sig över salongsgolvet (- Salongsgolv? Jag trodde du bodde litet? Du bor väl inte i ett slott heller?). Korregering: Köksgolvet (- Va, har du granen där? I köket?) där granen står och barrar. Den längtar också efter att få klä av sig alla sina kulor och bli lite mer vardaglig.
Ungefär som den längtar tillbaka till skogen! Granskogen! Och precis som jag längtar tillbaka till vardagen.
Det är in i det sista. Inköpslistan blir kortare och kortare. Det blir dagarna också. Jag funderar över julefterdagarna! Då kommer det hängas över böcker, soffliggaren kommer vakna till liv och sovmorgonen kommer sträcka sig till över eftermiddagen.
Då råder lugnet!
Dagens ord blir därför ÖNSKEDRÖMMAR
