Vi har ett mycket reserverat förhållande till Skolinspektionen. Det tror jag är olyckligt. Skolinspektionens rapporter är kortfattade, vanligtvis 60 sidor, litteraturförteckning och passar mycket bra som fortbildningsunderlag för personal vid skolan. Jag håller på att utveckla frågeställningar till rapporterna så att vi kan lyfta fram frågor och göra Skolinspektionens rapporter till diskussionsunderlag.

Vi har ett uppdrag och det är att skapa ett nu och en framtid för våra elever. Då skolinspektionen inspekterar är det för att främja skolutveckling. Jag har haft förmånen att ha skolinspektion i alla mina klasser. Jag har begärt att få inspektion då jag bedrivit undervisning som ibland stuckit i ögonen på andra. Jag är mycket trogen mina styrdokument och synliggör jag det i klassrumsaktioner och lärande. Mina klassrum har alltid haft hög elevaktivitet och det har jag utvecklat under många år. Därför har jag välkomnat yttre ögon – och dessutom med skärpa – för att jag just har velat få syn på mina utvecklingsuppdrag. Nu tjänstgör inte Skolinspektionen med detta specifika – men det räcker oftast med att få stöd genom att få relevanta frågeställningar kring det man håller på med.

Vi borde inte bli rädda – snarare tvärtom – se till att vi verkar för något gemensamt. Vi kunde kanske ha ett gemensamt fokus i någon rapport. Se hur vi själva vill diskutera det Skolinspektionen kommer fram till. Lyfta ögonen, skärpa tänket och se lite mer utifrån det uppdrag vi har och det lärande som bör äga rum i varje elev och i varje klassrum.

Nej, jag har aldrig blivit rädd för Skolinspektionen. Snarare tvärtom! Den attityden har jag haft sedan jag började. Skolan är en plats för utveckling. Kommer alltid att vara det. Det jag räds mest det är stagnation. Den skrämmer mig mer än något annat.