Lust att lära – bättre med grad av angelägenhet

Pedagogiskt ställer detta till det.
LUSTEN ATT LÄRA.

image1699

Lust att lära.

Detta kan lätt missförstås med – Det är roligt att lära sig.


Lust är ett stort ord. Det betyder också olika saker för olika ordbrukare.
Om lust att lära förstås och översätts till ”roligt och underhållande” kan det utgöra ett hinder. Jag menar inte att lusten att lära är missvisande… men jag behöver en tydligare definition av begreppet för att förvalta detta i skolan. Jag talar hellre om GRAD AV ANGELÄGENHET och VILJAN ATT PRÖVA!

Men vilket är det pedagogiska anslaget i denna definition av lärande?

Jag behöver ett tydligare språk för det jag vill processa med mina elever.
Jag börjar med att definiera ordet lust.

Lust – kan förklaras med – Önskan att pröva något.

Det är den pedagogiska vägledning jag behöver.
Eleverna ska pröva på för att …
Att lära sig är lustfyllt men inte bara det.
Det är också krävande och fyllt med hinder.
Men STRÄVAN mot mål gör arbetet meningsfyllt.
Därför är MÅLET oändligt viktigt.
Den som är i läroprocessen behöver en tydligt bild, och ofta få den presenterad för sig, för att kunna utvärdera och lyckas.

Jag talar hellre om GRAD AV ANGELÄGENHET (Kiwimetoden 2006).

GRAD AV ANGELÄGENHET kan vara hög. Jag vill lära mig det här… Jag behöver lära mig det här…. Jag ska bli bäst på…


GRADEN AV ANGELÄGENHET går att påverka och väcka. Genom att vara modell, synliggöra kunskaper, prata om hur vi ser på fenomen, läsa högt, utveckla strategier för det lärande som är kämpigt och erbjuder motstånd, få höra klasskamrater som är intresserade och kan samtala om det undervisande fokus vi processar…


GRADEN AV ANGELÄGENHET behöver ett mål och en målbeskrivning. GRAD AV ANGELÄGENHET behöver också erkännas – Jag upplever inte detta som viktigt – kan du förklara för mig varför det är viktigt….

GRADEN AV ANGELÄGENHET… Det är en sak för hela skolan, ja… för människan oavsett skola…

Publicerat i Hinder för lärande, Klassrummet, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Lust att lära – bättre med grad av angelägenhet

Liten är alltid i relation med omvärlden

LITEN ÄR I VÄRLDEN

Liten åker buss. Liten upptäcker andra. Liten tittar på andra. Liten ler mot tanten. Liten ger iväg små ljud till tanten med hatten. Liten ser sig omkring i världen. Liten sätter igång rörelser inne i bussen. Så är det med små människor. Det borde vara oftare att Liten syns aktiv, nyfiken och glad i samspel med människor. Liten tankar ögonkontakt med Mamma när Liten vill förstå. Jag tittar på Litens mamma. Hon ser så glad ut. Det är klart Liten också är glad och trygg då. Utifrån en mammas famn och genom Mammans bekräftande återseende blick tittar Liten ut i världen… det är nästan straffbart att inte le tillbaka.

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , , | 1 kommentar

Malplacerad

Vissa gånger dyker orden upp utan att man tänkt sig det. Här går jag i en matvarubutik och letar mat. I en kyldisk ligger en Barbie Ken och tittar upp mot mig. Jag vet inte vad jag ska tänka. Jag tänker att jag inte ska handla något annat än Blåbärsflarn. Men jag undrar hur det hela gick till. Jag undrar om dockan Ken. Jag tänker på ordet Malplacerad. Kanske är det så överhuvudtaget med det mesta. Något hamnar där det inte ska. Och så blir man uppmärksam på att det existerar.

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Etiketter , | 1 kommentar

MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER i DIKT

MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER i dikt

Jag har rätt till mitt skratt och min lycka,
du har ingen rätt att göra den mindre, trampa på, förminska, förstöra eller förgöra den.
Jag har rätt till mitt skratt och min lycka.
Du har ingen rätt till den.
Du förvaltar att den får utrymme.

Jag har rätt tlll mina ord och mina tankar,
du har ingen rätt att göra dem till fel eller rätt, fördöma eller fantasitömma dem.
Jag har rätt till mina ord och mina tankar.
Du har ingen rätt till dem.
Du förvaltar att de får uttryckas.

Jag har rätt till mitt utrymme
Du har ingen rätt att knuffa mig från den faktiska plats jag naturligt upptar där jag är,
Jag har rätt till mitt utrymme.
Du har ingen rätt att ta min plats.
Du förvaltar att jag står stadigt.

Jag har rätt till min kreativitet.
Du har ingen rätt att dämpa, ifrågasätta eller tygla den.
Jag har rätt till min kreativitet.
Du har ingen rätt till den.
Du förvaltar mötet med dess uttryck.

Jag har rätt till mig själv.
Du har ingen rätt att ogiltigförklara den jag är, göra mig större eller mindre, ändra eller fostra.
Jag har rätt till mig själv.
Du har ingen rätt alls.
Du verkar för att jag kan vara den jag är.

Rätt förvaltat
så delar jag plats, mig själv, mina tankar, mina berättelser, min yta och min glädje och skratt
med dig.

Jag delar samma förvaltningsuppdrag som Du!

Anne-Marie

fotograferade och skrev.

Publicerat i Barns rättigheter | 1 kommentar

Lördagens eufori

Morgonens bokstäver stampar redan på huvudkudden. Meningarna är redan formulerade. Jag måste skriva. Rusar upp i mitt hem. Flyger fram mot kaffeburken, den blåa och åldrade, skruvar upp locket och kaffedoften letar sig fram. Det är min lördag. Det är lördag. Vattnet ur kranen får mig att känna tacksamhet. Jag ser hur träden utanför långsamt klär om från grönt till rött. Vattnet är min källa men också trädets. Mitt ska bli kaffe. Mörkret är mörkt. Natten har inte lämnat människorna och naturen. Jag står där jag står och hela elsystemet tickar i sladdarna. Jag slår på kaffebryggaren. Den hostar sitt svar och vattnet värms och transporteras ut och sipprar ut över det svarta kaffet. En ny doft sprider sig och utlovar en slags viljestart av dagen.

Fönstret står på gavel. Hösten kilar in och säger godmorgon. Det nyper i mina bara ben. Det är kallt golv med nakna fötter. Jag slår på datorn. Jag skriver. Jag skriver. Jag skriver. Mitt kaffe fyller mig. Mina bokstäver kommer. Mina ord placerar sig på osynliga ark. Interaktiviteten är hög. Då jag vaknar upp ur meningarna har solen klivit upp och lagt sina armar över hustaken.

– Jag behöver dig, säger jag till solen! Sen störtdyker jag ned i en mening som jag hoppas kan lysa starkare än den jag skrev i mörkret.

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Etiketter , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Tomas Tranströmer – om skiljetecken

…och alla frågetecken började sjunga…

Tomas Tranströmer: Dikter, 1991

Publicerat i Litteratur och läsning | 1 kommentar

Hörde mig själv säga – ALLT är relation! Allt är kommunikation!

Jag hörde mig själv säga:

– Allt, ALLT, är relation. Och allt, allt är kommunikation.

Om man tänker så är alla yttringar och åtbörder något som är i relation till någon eller något och om detta kan vi kommunicera. Omedvetet kommunicerar vi om detta ändå. Relationen söker vi alltid skapa. Ibland på mycket aviga sätt. Ibland på mycket, mycket aviga sätt. Men vi söker relation. Vi söker kommunikation.

Vi är människor! Vi är det!

Publicerat i Kommunikationen | 1 kommentar