TED talk – KAFFET OCH IDEERNAS UPPKOMST

Publicerat i TED / Youtube | Etiketter , , , , | 1 kommentar

LÄXA – NÄE!

Från läxa till läruppdrag!

Åh vad jag gillar mitt eget ord: L Ä R U P P D R A G!

Fast jag kan nog fila på det ordet också. Nu genast inser jag att det ordet bara är bra i förhållande till ordet läxa. För jag gillar inte läxor. Men däremot gillar jag kommunikationen kring något som vi måste få mer kunskap om. Därför kan läruppdrag ersätta ordet läxa i min värld.

Men jag gillar inte ordet läruppdrag längre! För risken är att läruppdraget blir en läxa. Då förflackas ordet läruppdrag. Låt mig tänka på ordet lärande! Det smakar gott i hela mig.

Lärandet har inga gränser. Så kan jag tänka! Så kan jag verka!

Publicerat i Misstagen | Etiketter , , , | 4 kommentarer

Intervju med mig på Skolverket IT för pedagoger

Här går den att läsa!

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Intervju med mig på Skolverket IT för pedagoger

GE ALLA SAMMA CHANS

NÄE, tänker jag. Ge alla chans! tänker jag. Men vägen ser så olika ut. Ge alla en chans blir då också tokigt. Ge alla fler chanser! Varför ordet chans? Låter som något mycket flyktigt.

Jag tittar i min ordbok:
CHANS är där definierat som ” möjlighet att nå lyckat resultat”. Jaha! Men då så! Varför ska man då bara få en chans. Jag vill ge mina elever tusen olika chanser. Jag vill också ge dem chansen att börja om från början.
Jag gillar inte riktigt ordet CHANSA…
så här förklarar min ordbok ordet ”välja att handla i medvetande om att möjligheten till framgång är begränsad och beroende av slumpen.

Om slumpen styr i skolan då har ingen en endaste chans.

För vad är en slump?

Så här presenteras ordet SLUMP i min trogna och tummade ordbok:
”resultat eller yttring av omständigheter som inte kunnat förutses eller kontrolleras”.

Ja, detta med ord. Slumpmässigheten får inte villkora elevers chans till lärande, tänker jag!

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för GE ALLA SAMMA CHANS

BARN AV SITT SPRÅK: Körling frågar Barbro Ljungström på UR!

KÖRLING FRÅGAR

BARN AV SITT SPRÅK

BARBRO LJUNGSTRÖM PÅ UR

https://mail.google.com/mail/?ui=2&ik=81c9418b88&view=att&th=12ae77fe6f373725&attid=0.1&disp=inline&zw

Berätta om din tanke bakom programmen? Hur tänker du? Vad är din barnsyn?

Uppdraget tilldelas mig, sen formar jag det själv. Jag letar med slagruta efter skolor och pedagoger genom vilka jag kan tala. Jag går helt på intuition. När jag känner att jag hittat något som låter sig återges, då börjar jag samla in material. Ibland måste jag stoppa, kommer inte ända fram. Ibland utvecklar sig något framför mina ögon som till och med är bättre än det jag förväntat. Jag förmedlar det jag tror på, det jag skulle vilja se mer av i skola och samhälle, och det jag vill mana till efterföljd av.
Jag blir besviken på en bekant som är lärare, när hon säger att hon inte sett mina program. Besviken för att jag vill veta vilket intryck programmet gör på henne, besviken för att jag inte med ord kan säga det mina bilder förmedlar. Där, i programmen, säger jag vem jag är och vilken barnsyn jag har.

Min barnsyn har också formats av personer jag skulle vilja namnge. Elisabeth Arnér, Erik Sigsgaard, Birgitta Knutsdotter Olofsson och du själv, är några av många personer jag under mitt arbete med skolprogram har fått träffa. Ni har alla öppnat mina ögon och fått mig att skämmas för att jag gått blind genom moderskap och barnuppfostran. Barn har rätt, barn är oslagbara, barn är okränkbara. Så borde det vara, men dagligen kränks barn, fysiskt och psykiskt, bakom stängda dörrar och inför öppen ridå.
Kunde jag ändra på detta det allra minsta lilla, vore jag glad.

Vad betyder ett ord för dig? Jag minns när du kläckte titelseriens namn eller rubrik, då vandrade du från mitt pedagogiska kök ut i den vilda staden och tänkte dåtid och nutid, framtid? Hur kom den där titeln till programserien? Vad betyder barnet i språket för dig? Hur var du själv som litet språkbarn?

Seriens titel kom till mig, just som du säger, när jag vandrade på Söder. Konstruktionen Barn av sin/sitt har jag alltid tyckt varit vackert klingande: Karl Gerhard sjöng: Han är ett bedårande barn av sin tid och Fogelström kallar Emelie, Lotten och Hennings dotter, och hennes generation Barn av sin stad i den stora romansviten om Stockholm. Fogelströms romantitlar är mångbottnade och det är sådana titlar jag letar: Titlar, som är musikaliska, innehåller enkla, svenska ord, associerar i oväntade riktningar, vänder på ordens gängse betydelse, innehåller viktiga nyckelord är vad jag försöker skapa. Barn av sitt språk är en titel man måste tänka på en eller två gånger för att riktigt förstå. Man kan lägga egna och olika innebörder i den titeln.

Men oftast kommer bara titlarna till mig: Minnen kan inte förintas, Jag kom utan skugga, Bortom bot, Det finns inga pjåskiga barn, Jag kommer aldrig att tystna, Is och människor, Leka livet, Små barn – stora rättigheter, Bortamatch på hemmaplan, En katalan i huvudstan, Spegelkvinnan från Prag……

Jag var ett språkbarn, som skrev dagbok och dikter. I det berättandet började allt

Då man filmar och producerar film ur levande livet, i klassrum och i lärares närhet, måste detaljerna framträda och skolan förundra? Vad är det fina med svensk skola tänker du?

Jag ser mycket jag tycker om, och sådant jag inte tycker om och blir upprörd över det. Men det bestående intrycket av de enheter och grupper av pedagoger och skolpersonal jag möter (viktigt tillägg eftersom det bara handlar om mina möten och inte någon allomfattande överblick) är att det finns så många entusiastiska, passionerade och kompetenta och i ständig utveckling varade, hårt arbetande  människor inom den svenska skolan, förskola och fritidshem inkluderade.

Publicerat i Barns rättigheter, Intervjuer | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för BARN AV SITT SPRÅK: Körling frågar Barbro Ljungström på UR!

Läraren och good enough

Hur möter vi upp? Hur ser vi varandra!

Jag tänker så här: Lärare vill väl och vill mycket. Det här går inte riktigt ihop. Vill väl betyder att intentionerna är goda och yrket sätter sig i utförande riktning. Vill mycket är vårt hinder. Vilja mycket är solitärens inre röst. Vilja lyckas, vilja nå alla, vilja utveckla, vilja se, vilja alla mål, vilja vara god, vilja vara bra, vilja vara på topp, vilja ha en bra klass, vilja få en bra klass, vilja….

och då tänker jag att vi kanske ska sänka ribban och tänka i termer av psykologi och Donald Winnicut – Good enough.

Good Enough betyder att man i andras ögon blir mänsklig. Det betyder också att man inte gör sig ensam utan en bland flera. Så tolkar jag detta good enough. Om man tänker sig att man är en lärare med ambitionerna att bli bäst och bra så är man fast i tänkandet om att det går att tävla och att man har något som är rätt och fel. Det senare är kanske det viktigaste. Att vi lärare också lever i den kultur vi måste bryta ned. Det som är rätt och fel.

Good enough skapar utrymme för detta. Det är mänskligt att bjuda in till samspel. Det är mänskligt att inte förstå allt, det är mänskligt att säga – jag vet inte, jag kan inte! Det är mycket utvecklande att säga – Kan du hjälpa mig? Får jag fråga dig om lite inspiration till mina lektioner i geografi? Elller du som har undervisat så länge  – hur introducerar man futurum på ett spännande sätt?

Den lärare som sätter ribban vid det mänskliga good enough kommer öppna upp för samspelet. Det gör att relationen till eleverna förändras. Läraren blir samspelande. Det är dags för det nu – vi lever i ett kommunikationssamhälle. Där är vi alla lärande. Och ordet SHARE lyser starkare. Det gör att frågan om hur kan ställas i mångfald!

That´s good enough!

Publicerat i Barns rättigheter, Läraryrket och lärarrollen | Etiketter , , , | 3 kommentarer

Hur känner man sig då man räknar multiplikation

KÖRLING UNDERSÖKER SAKER OCH TING - DENNA GÅNG HUR BARN MÅR DÅ DE RÄKNAR

Det är viktigt att komma åt hur man tänker och faktiskt hur man känner. Här sitter jag med en elev och undersöker hur eleven tänker och känner då man räknar multiplikationstabellen. Eleven hade börjat bli rädd för multiplikationstabellen. Den skrämde och han kände sig dålig. Jag måste undersöka om allt är dåligt och alla multiplikationer kan uppfattas som farliga.

Jag använde mig av smileys. De fungerar bra. Det visar sig att det inte är så farligt med en del av multiplikationerna av treans tabell. Eleven kände sig lättad. Det är ju syftet. Sedan övade vi oss tillsammans på alla de eleven kunde. Det kändes väldigt bra. Sedan fick eleven välja vilka utmaningar som eleven kunde tänka sig att ta. Då gäller det att läraren absolut inte manar för fort eller krånglar med att utmana för mycket eller göra något tok i form av dolda.

Om vi tittar noggrant på elevens smileys får vi faktiskt en karta över hur vi kan förhålla oss vi lärare. Och eleven har faktiskt lite strategier för 9×3 och därför blir det två ansikten där och de är tomma för eleven kunde inte säga något om talet ännu.

Jag tycker det här är fiffigt. Jag får också en dokumentation! Den behöver vi tillsammans.

Våga vara värdig eleven!

Publicerat i Formativ bedömning, Matematikundervisning, Skolrättigheter, Strategier | Etiketter , , , , , | 4 kommentarer