Ungar måste få tänka – hur får man barn att tänka?
Skolans organisation en rest av industrialismen
Skolan skulle skapa goda industriarbetare, industridiciplin krävdes, punktlighet
Skolan blev en skola för industrin
Jordbruket lämnades till förmån för industrin – av skolan krävdes förändringar
Idag står vi inför en skifte från industrialism till en ny tid – vilket redan har skett men skolan har inte
Bill Gates; not reform – we have to replace the system
Framtiden kräver mer av skolan
Den kreativa eleven – en fråga för hela världen?
Det var kortfattat om innehållet.
***
Jag delar tanken att industrialismens skola måste vi lämna. Det kräver sin tid att göra detta. Industrialismens skola handlar om den skola vi har haft och syftet med den var att fostra för det samhälle och den uppbyggnad som då var. Idag finns det säkerligen mer att hämta från den tid som rådde innan industralismens tid – den där människor delade, bytte och samlades.
Jag har grubblat på det här sedan länge. Och jag tror att det är frågan om just den här kampen som handlar om att förstå tiden i vilken skola samspelar. Världen skriker efter kreativitet, kräver den faktiskt, det behövs nya tankar om det vi skapade och den värld vi lämnar efter oss. Det krävs kunskaper om historia, språk och matematik, det krävs tid för tänkande och mycket sådan, dilemman och problem och en ny yta att utvecklas i och på.Det gäller också att i denna tid värna om barnets rätt så att inte barnet i sig blir satt i en slags kunskapsproduktion. Barnet har också rätt till sin nutid, sina lekar, sina ord, pennor, bokstäver, siffror, speglar, vattenpölar, geggamojja, sina böcker, sina spel, sina utmaningar, sina hopprep, sina fantasivärldar.
Då jag talade för några i våras hörde jag mig själv säga att vi kanske är tillbaka till något väsentligt som vi en gång lämnade till förmån för det som krävdes. Övergången från jordbrukssamhället till industrisamhället innebar och krävde regler och tidsscheman för att säkerställa att skolan svarade för den utbildning och fostran som krävdes för att hålla maskinerna igång. Jordbruket krävde stora arbetsinsatser men det tog lång tid innan vällingklockan reglerade dagarna. Mötet med Innovativa lärare och Mr Bill Gates har satt stora spår i mina grubblerier om skola.
Idag arbetar vi överallt, på vilka tider som helst, ja, det vill säga om vi har den förmånen. En del människor har inte den, de står utanför arbetsmarknaden, utanför digitaliseringen, utanför språken. Det finns de som arbetar för ingenting och dessutom utan röster eller möjligheter att påverka genom den kunskap de aldrig fick för att skolan inte gav den, eller den fanns inte ens. Skolan är en viktig viktig demokratiskt rättighet. Det är formen som kan diskuteras. Vad behöver människan om 10 år? Vilka kunskaper behöver vi då? Varför då? Vilka barn har vi om tre år? Hur ser världen ut om 5 år?
Och om ni undrar – ta och följ denna man på Twitter – han skänker, ger, förmedlar, undersöker, delar med sig massor av information om skola och skoltankar från hela världen:
Det är en fråga det! Jag vet inte var jag ska börja svara, hur jag ska svara. Jag gör helt enkelt en lista:
Fördelar med bloggandet / Varför bloggar jag / Detta har jag funnit ut som fördelar med bloggandet:
alla komunikationer
alla kontakter, bloggvänner, twittervänner, läsare, trogna besvarare och tänkare
alla kunskaper som jag får och som jag med lätthet kan ta del av
alla vänskapsband och verkligheter
min kommunikation med mina tankar
att jag får fotografera och kan göra något av mina fotografier
kommunikation utanför yrket lärare och förtätad yrkesdiskussion med lärare
komunikation med lärarkandidater
kommunikation med artiklar i tidningar och diskussion kring dem
kommunikationen med den inre och den yttre tanken, jag är Vygotskij trogen där – det händer något då jag kommunicerar med mig själv på en yttre yta
lekfullheten, nyfikenheten, kreativiteten
generositeten som jag mött i hos läsare och bloggare som vill dela med sig
språkutvecklande
en levande pedagogisk diskussion med ett utvidgat lärarkollegium och yrkeskårer inom skolan
transparensen i arbetet
… och alla möten vid sidan av detta bloggande; det är många, många jag har träffat utanför bloggen – människor jag nästan kan bli ledsen över att jag inte skulle ha fått lära känna om inte nätet fanns.
Ja, jag kommer nog utöka min lista! Så här ser den ut då jag funderat en helg. För frågan finns där hela tiden. Varför bloggar man? Det kanske lättare kan uttryckas med:
Den frågan är jag inte så glad i. Det hör ihop med att det jag visar fram är redan gjort. Så jag måste förklara en slags dåtid. Denna dåtid poängteras för ofta och frågan kommer då jag sitter tillsammans med folk och äter middagar, slurpar kaffe, eller då de ser mig komma hem efter en tvåtimmarspromenad med min kamera. Det är som om detta inte syns.
– Anne-Marie, har du ett liv? Hur hinner du?
Jag har mina rutiner. Varje morgon gör jag en tankerunda på min blogg. Den stunden tar mig inte så lång tid. Jag dricker kaffe och skriver några blogginlägg. På eftermiddagen skriver jag något också. Och kanske något på kvällen. Det som tar tid är det som inte syns. Det är tankestunderna, reflektionerna, inläsning, bloggpromenader, vänskapspratande, tidningsläsande, telefonsamtalslyssnande, samtalsstunder, lite ditten-och-datten saker.
– Jag hinner vill jag säga. Men jag tycker inte om ordet hinner. Det betyder att jag måste, och det är inte så jag upplever mitt bloggande, som en tidstagare eller som ett måste – jag vill ha den här stunden. Alltså tar jag mig den tiden. Den är min. Och jag behöver den. Hur jag hinner? Det handlar inte om att hinna. Det handlar om att vilja.
Man talar om framgångssagor. De där berättelserna om något fantastiskt. Då jag läser om framgångssagor så ler jag och känner varmhjärtat dunka i kroppen. Jag blir lycklig. Då tänker jag att skolan ska vara en sådan plats där framgångssagorna nedtecknas och får blir såväl biografier som självförtroendestarka individer.
Det är så många styrkor som finns i professionen lärare och styrkan finns i den närhet som eleverna ger oss. Så från och med nu – lärarkåren skriver framgångssagorna. De är ju möjliga om läraren fullt ut gör det möjligt.
Jag tänker på den tid då skolan faktiskt erbjöd eleverna en resa. Då kallade man den en klassresa. Jag vill kalla den en utbildningsresa. Den resan ska ske i första klass. För alla!
We use cookies to ensure that we give you the best experience on our website. If you continue to use this site we will assume that you are happy with it.
You can revoke your consent any time using the Revoke consent button.
