Skrivperspektiv

Om man vill skriva om framtiden måste man skriva in sig i förväg!

Om man vill skriva om dåtiden måste man skriva efterord.


Anne-Marie

Publicerat i Släkten Körling | 1 kommentar

Alldeles i mammahjärtat

Det är några bokstäver inristade på en vägg. Det är inga gröva bokstäver, ens med tusch, bara rispat. Jag gick nära och fotograferade. Jo! kan man svara. Men jag tänker inte på den bejakelse ordet kan visa. Jag tänker på en person och någon jag saknar. Det är inte jag som ristat in orden. Men det kunde vara jag.

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Alldeles i mammahjärtat

Utbildningstanke – en början till en generell tanke

Så här tänker jag mig utbildning – i alla kategorier och för samtliga inom verksamheterna skola och lärande:

  • Uppdraget
  • Yrket
  • Eleven
  • Innehållet
  • Modellen
  • Utvärderingen
  • Summeringen
  • Omvärlden

Det är ett slags skelett till en början.

Anne-Marie

Publicerat i Verkligheten, Visionerna | 5 kommentarer

Skapa förutsättningar – ge möjligheterna

Skapa förutsättningar för lärande handlar om att skapa möjligheterna, ja till och med ge dem.

Anne-Marie

Publicerat i Fotograferingen | Kommentarer inaktiverade för Skapa förutsättningar – ge möjligheterna

Den ofödda ingår också i min läroplan

Bussen vickade genom staden. Oändligt långsamt. Ingen fart. Mina ben kändes tunga, och jag var rädd för mitt varma tillstånd och bristen på luft. Jag vände och vred på mig. Där stod en gravid kvinna med sin vackra mage och mitt kommande uppdrag vilande, helt oanandes om skola, skolplikt och vilka bokstäver som ska skrivas si eller så, innanför i mammahavet.

Men oj så ansvaret blev mitt. Ska inte demokratin innesluta också detta liv, och ska det inte göra det nu genast?

– Ska du åka långt, frågade jag mamman.

– Ja, ganska.

Då petade jag på en ung kille, säkert hade han nyss lämnat skolan, och han såg lite frågade på mig. Som om jag skulle bråka, värmen i bussen kunde trigga vem som helst och man uppför sig på bussar, knackar inte på axlar hur som helst…  men jag frågade helt snällt om han kunde tänka sig resa sig för den kommande generationen. Han vred på huvudet och då han genast såg den stora magen och den trötta mamman, reste han sig självklart upp. Det var så naturligt att han hade gjort det självmant om han bara hade sett henne.  Då tänkte jag… vi delar läroplan han och jag… vi ser framtid i det vi har framför oss. Klart vi reser på oss! Klart vi gör!

Det slog mig att det var många, många, många i den välfyllda bussen som inte tänkte så. I själva verket ingen alls. Denna form av läsokunnighet är nog den värsta. Den att se men inte göra. Läsa av men välja bort.

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter | 3 kommentarer

Föreläsning och uppfattning om mitt innehåll

Besök av Anne-Marie Körling:

Vi hade ett mycket inspirerande besök av Anne-Marie Körling en dag. Hon gav oss en hel del att tänka på och många nya infallsvinklar.

Anne-Marie modellade olika delar av metoden för oss och vi fick prova tankarna ur elevperspektiv. Här är något av vad hon visade oss.

Hon påvisade vikten av lärandemiljön. Hur är rummet organiserat (möblering, pennvässarnas placering, arbetsplatsernas placering, samlingens placering osv.)? Syns läroplanen i klassrummet? Det bör synas i klassrummet att fokus ligger på det formativa (utvecklingsinriktade) och inte på det summativa (”kvittot” på det som gjorts).

Varje morgon bjuds eleverna in till lärandemiljön. Hon hälsar på varje elev och tar de i hand. Hon har ögonkontakt med varje elev och hälsar på denne med en personlig fras.

Varje pass inleder Anne-Marie direkt med en kort lärandesituation i ringen. Eleverna startar utifrån detta sedan sina arbeten. I lärandesituationen får alla talutrymme, men alla har rätt att säga ”pass” om de inte vet vad de ska säga. Alla svar bekräftas med ögonkontakt, nick och ibland ett upprepande av svaret utan värdering.

När eleverna arbetar sitter hon ner med en eller flera elever och följer och utmanar varje elev där de just då befinner sig i sin inlärning. Under arbetets gång byter hon plats för att fokusera på nästa elev. Hela tiden bär hon med sig ett elevprotokoll där hon antecknar vad hon ser att varje elev gör för att senare återkoppla till eleverna.

Efter varje arbetspass samlar hon eleverna i ring och ger barnen bekräftelse på vad hon sett under arbetspasset. T.ex. Jag såg att du och Kalle pratade om talens värden. Anne-Marie frågor också vad varje elev lärt sig och av vem för att tydliggöra för varje elev dess inlärning.

Anne-Marie är mycket medveten om hur hon ställer frågor och att dessa alltid är formativa.

Hon belyste vikten av att vid muntlig skrivning uttala punkt, kommatecken och frågetecken för att påvisa hur man skriver.

Vi konstaterar att det här är en metod vi tror på. Vi har kommit olika långt i vårt arbete med att implementera metoden i våra grupper. Alla har vi fortfarande en bra bit kvar innan vi har nått dit det var tänkt med denna metod. Visionen att alla elever ska vara ”självgående” och ansvarstagande i sitt lärande har vi alla med oss i vårt arbete som pedagoger. Vi har funderingar om att det kanske är lättare att få det att fungera om man börjar tidigt och det blir en naturlig del av skolarbetet.

Efter Anne- Marie Körlings besök kände vi att böckerna blev mer levande. Vi kan lättare se hur delar av metoden kan användas. Vi fick hjälp att se hur vi ska fortsätta vårt kiwiinspirerade arbete. Anne- Marie menade att vi inte fullt ut förstått hur vi skulle göra, inte trott på oss själva i detta arbete och framförallt inte insett hur lång tid förändringar kan ta. Hon betonade vikten av att Lpo 94 måste vara ett levande verktyg i all vår undervisning. Anne-Marie påpekade att ibland är det ”bra” att det vi provar inte fungerar. Då kan vi reflektera över det och ändra det till nästa tillfälle.

Förklara, analysera, argumentera och generalisera är de fyra hörnstenarna i Lpo 94. Hon påpekade att vi måste höja undervisningens mål vid varje tillfälle. Oftast stannar vi vid ”förklaringen” och kommer inte vidare.

 ***************************

Jag tackar för gensvaret.

Anne-Marie

Publicerat i Föreläsningar jag ger | Etiketter , , | 4 kommentarer

Undervisande glädje och att lyckas som elev

Den här bilden gör mig lycklig rakt igenom. Pedagogiskt lycklig. Några elever fick låna min kamera och pröva sig fram. De hade aldrig prövat förr. Det fina med en kamera är att den ger omedelbart gensvar. Detta gensvar är något som gör flera glada. Jag hamnade i kameran. Du lyckades fånga mig. Elevernas glädje var också stor. Min var större. Fast det visste de inte om.

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Undervisande glädje och att lyckas som elev