Betygsätta lärarna – betygsätta eleverna

Det är kanske lättare att betygsätta undervisningen och betygsätta elevernas resultat i relation till undervisningen. Vi ska inte betygsätta personer utan det som ligger åtkomligt och kan bedömas. Och ska vi bedöma så ska vi också veta mot vad. Det är inte magkänsla vi ska gå på. Det är något faktiskt. Och i förhållande till ett innehåll. Jag förutsätter att lärare har en medveten syn på barn, unga och hur de lär och förstår styrdokument och läroplanens intentioner om demokrati, människo- och kunskapssyn.  Är jag hård om jag skriver så?

Anne-Marie

Publicerat i Formativ bedömning, Läraryrket och lärarrollen | 3 kommentarer

Två små barn fick höra…

– Nu är det så här, lyssna nu, sa mamman till de två barnen som cyklade i förväg.

– Framför oss har vi nu en farbror med två kryckor, väj för honom, han har två kryckor. Se också att ni har en familj på andra sidan och de har en vagn, ser ni vagnen… skrek mamman.

Barnen vinglade hit och dit på sina cyklar. Farligt nära farbrorn med de TVÅ kryckorna.

– Ja, se er för nu, skrek mamman, vi kör nu om farbrorn som har TVÅ kryckor… akta barnvagnen…

Publicerat i Barns rättigheter, Hinder för lärande | Etiketter , , | 2 kommentarer

Oemotståndligt tycker jag att det är

Publicerat i Verkligheten | Kommentarer inaktiverade för Oemotståndligt tycker jag att det är

Introducera källkritik; Eleverna är källa och källkritik, KAP 1

Detta med källkritik intresserar mig ofantligt. Det handlar om att förstå dialogen, och med vem man har den. Det handlar om att förstå vad den som sänder vill att jag ska förstå och att jag förstår det som sänds på ett speciellt sätt. Källkritik handlar i stort sett om lärande. Och jag funderar över en progression i lärandet av källkritik. Jag tänker att jag skulle introducera det så här. Syftet är att utveckla undervisningen. Källkritik för mig är – Vad som menas, vad som syftas, varför man sänder, hur man förpackar sin försändelse, och hur man tar emot detsamma, varför man gör det och varför man ska ta emot det.

Låt oss tänka källkritik i klassrummet. Är det inte där vi verkligen kan förstå den? Göra den verklighet?

Jag tänker så här:

I N T R O D U C E R A    K Ä L L K R I T I K    F Ö R    E L E V E R N A    G E N O M    A T T

L Å T A    E L E V E R N A    V A RA    K Ä L L A

Vi har en klass med ca 28 elever. Låt oss säga att vi sitter i en ring.

Lektionsförslag:

  • Alla skriver ned en mening.
  • Eleverna sätter sig i ring. (Jag undervisar alltid i ring så för mina elever har detta varit naturligt. Det betyder också att alla ser varandra i ansiktet vilket jag tycker är bra och skapar trygghet för alla).
  • Låt säga att en elev får börja. Eleven läser sin mening: Lisa tycker om potatis // Amerikas president Obama blev president 2009 // osv – vilket kan utvecklas oberoende av ämne och årskurs.
  • Jag brukar låta eleverna tala utifrån cirkeln, vi går cirkeln runt. Nästa elev ska återge det eleven innan precis sagt men lägga till den elevens namn: Ex – Matilda sa  Lisa tycker om potatis. Därefter får eleven läsa sin mening: Kalle cyklar jättesnabbt med sin cykel.
  • Efterföljande elev tar vid säger den elevens namn och säger därefter den meningen: Fredrik sa Kalle cyklar jättesnabbt med sin cykel. Därefter får eleven läsa sin mening.
  • och så arbetar vi oss igenom elevernas skrivna meningar, läser dem, uttalar dem, lyssnar på varandra och tränar såväl lyssnande, läsande, uppmärksamhet och en begynnande källkritik. Den som finns i klassrummet.

Jag kommer också att skriva om:

  • KAP 2: Lärarens medvetna språk kring källa, författare och skapa medvetenhet genom sitt eget källkritiska förhållande till källor.
  • KAP 3: Lyssna och anteckna. Jämför dina anteckningar med dina kompisar. Hur lyssnar man, vad noterar vi, källan uppfattas olika.
  • KAP 4: Håll en liten föreläsning. Låt eleverna anteckna. Ge ut dina anteckningar av det du sagt. Låt eleverna jämföra sin uppfattning av det du sagt med det som eleverna uppfattade – eleven har nu två texter
  • KAP 5: Bokens avsändare och relation till andra böcker
  • KAP 6: Textrörligheten och källförståelsen

Allt kommer på bloggen!

Anne-Marie

Publicerat i Källkritik och undervisning | Etiketter , , | 2 kommentarer

Anteckningar från caféet

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Anteckningar från caféet

Att köpa en begagnad gammal kamera…

Jag fick ett mail från en person som köpt en gammal, gammal kamera. Personen är fotograf. Personen bor inte i detta land. Kameran fanns inte på en loppmarknad i närheten av dig. Vi talar om ett helt annat land, en person som är fotograf, gick på en loppmarknad, pillade på en kamera av det mycket äldre slaget, och för en spottstyver (gammalt fint ord för nästan ingenting) köpte kameran. Kameran innehöll en film. Filmen var gammal och av det slaget att det inte längre gick att framkalla digitalt. Ni vet, vi talar mörkrum och kolmörker och absolut inte en gnutta ljus alls. Nåväl min vän fotografen i det andra landet har ett sådant mörkrum. Där stod han med sin nyfikenhet och framkallade bilder från sextiotalet… och fram tonade en kvinna. Är det inte fantastiskt? Jag gillar hela berättelsen och har fått ta del av resultatet.

Anne-Marie, she is older than you are, but much  younger than you are now when the photos were taken…

Anne-Marie

Publicerat i Fotograferingen | Etiketter , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Att köpa en begagnad gammal kamera…

Daniel Pink – En helt ny värld – och mina tankar om den pedagogiska miljön

Som sagt jag läser Daniel Pink – En helt ny värld, 2009. Det är i många stycken en fantastisk bok. Den kittlar mina framtidstankar. Och jag tror det är nyttigt.

Jag grubblar på skolmiljöerna och de pedagogiska miljön:

Det visar sig att sjukhusmiljöerna kan bidra till tillfrisknande, dvs om man medvetet värnar om miljön. Genom att släppa in dagsljus och ha större fönster för dagsljuset minskar antalet vårddagar väsentligt. Jag är inte förvånad. De gånger jag legat på sjukhus har jag blivit ett med miljön. Upplevt mig grå och faktiskt sjukare än jag var när jag lades in. Jag hade ingenting att titta på utan roande mig med att försöka räkna de utstansade hålen i takrutorna. Det är en omöjlighet att räkna dem en och en. Men så handskas vi nog med det meningslösa vi människor. Vi söker någon slags mening och vi försöker roa oss på ett eller annat sätt. Att räkna hål i taken är inte något kontruktivt, inte ens meditativt, inte ens roligt, inte ens engagerande. Det är bara ett sätt att förhålla sig till ingenting. Jag har många gånger tänkt att man kunde sätta upp några fantastiska ord i taken… men äh…

Skolmiljöerna är det ibland lika så illa behandlade som sjukhusmiljöerna. Det visar sig att ett nytänk kring skolmiljöerna, ett pedagogiskt anslag, ökade skolans resultat med 11 procent. På ett år. Det är inte illa. Vi har en tendens att lägga hela ansvaret i knäet på eleven. Det är elevens lärande utveckling vi ska verka för. Om inte eleven lyckas beror det inte bara på brister i eleven (nej!) utan att miljön inte samspelar med det uppdrag skolan har. Miljön stöttar inte, understödjer inte pedagogiken. Jag tror ibland att miljön motverkar läroplanens intentioner och kursplanernas innehåll. Men det är en annan sak.

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter, Klassrummet, Pedagogiska miljöer, Verkligheten, Visionerna | Etiketter , , , , , , | 3 kommentarer