Broviss!

Det omöjliga - körling fotograferar 2009

Mellanrum!

Övergång!

Broar!

Det en bro kan skapa är något stort. Det behövs inte något stort brobrygge för

att skapa en bro. Jag tror brobyggen. Även bryggor tycker jag om.

Det är i alla fall en början.

Jag är broviss!

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , | 3 kommentarer

Min nyttodag blev en förflyttardag

Körling fotograferar 2000

Körling fotograferar 2009Körling fotograferar 2009Körling fotograferar 2009

Det blev ingen nyttodag av denna dag. Det blev en förflyttodag. Jag har

förflyttat mig hit och dit. Jag har också förflyttat saker och ting lite hit

och dit. Sådana dagar kan också behövas.

Anne-Marie

Publicerat i Fotograferingen | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Min nyttodag blev en förflyttardag

An early bird och nyttodagen!

Körling fotograferar 2009

Idag blir det min nyttiga dag tänker jag genast då jag vaknar!

Nyttodagen!

  • städa! Kan vara alldeles förskräckligt nödvändigt
  • ta hand om mig själv – åtminstone en frukost på sängen
  • packa ned och packa upp
  • motionera mera och promenera ytterligare en längre sträcka
  • äta en apelsin, näe två, varför inte fyra (bortskämda människa!)
  • tvätta kläder och lite annat som kan behöva blaskas omkring i en tvättmaskin
  • läsa i den boken jag läser
  • fördjupa mig i Dagens Nyheter
  • äta en god lunch på något ställe som serverar goda luncher
  • …

Någon mailade mig och bad om att jag skulle ha min fnittriga dag. Det var

en rar tanke. Jag fnittrade en aning då jag läste det. Hur skulle det låta

om jag gick omkring och fnittrade hela dagen? Men så slog det mig med

sådan kraft: Jag sjunger hela tiden! Överallt småsjunger jag!

Vad det betyder – det vet jag!

Om jag sjunger – då mår jag bra!

Anne-Marie

Publicerat i Autodidakten | Etiketter , , | 3 kommentarer

Klottret jag skrev!

Jag klottrar på flyktigt underlag! körling klottrar och fotograferar 2009

Försiktigt klotter på flyktigt underlag. Jag skriver ett litet hej!

Någon annan klottrar till någon annan! körling fotograferar 2009

Det här klottret  hittar jag under en av Stockholms broar!

Det är ett annat slags brobygge.

Osynliga är de broar som dessa ord bygger till en annan människa!

Anne-Marie

Publicerat i Svenskämnet | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för Klottret jag skrev!

Kyla och kaffe!

Kyla och kaffe - körling fotograferar 2009

Den kyliga och isiga promenaden runt vattnet slutade mitt i staden

och på ett kafé – Franska cafét. Då jag satt där och mumsade i mig den

sockriga saffransbullen och drack mitt utsökta kaffe

– kylan förstärker det varma och det goda –

slog sig en liten kvinna i trettioårsåldern ned vid mitt bord.

Hon var lika ensam som jag.

Vi nickade mot varandra! Vi började snart småprata.

Hon var från England och jag var från Stockholm.

Och så satt vi på det Franska Caféet.


I England börjar klasserna för de små eleverna bli så stora

att de inte kan hanteras annat än med kadaverdiciplin berättade den blida

kvinnan. Jag funderade länge över det där. Klart att ju större grupper som

ska hanteras kräver diciplin – jo- ja – dvs om man inte samspelar med eleverna!

Om man samspelar med eleverna och fördelar lärandet och samtalet mellan

alla i klassrummet så kan det kanske gå att vara fyrtio elever tillsammans och ihop.

Då jag skulle resa mig för att gå säger hon:

– Tack för att du pratade med mig!

Sedan dess har jag tänkt på de där orden. Tack för att du pratade med mig?

Är det så kallt mellan oss människor?

Tänk om små barn i stora klasser också säger så!

Tack för att du pratade med mig!

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , , , , , , | 3 kommentarer

Jag är en amatööööööööööör!

P1040147-1

Jahaja! tänkte jag. Den här dagen får väl bli som den blir. Och helt aningslöst

gick jag ut i världen och såg på den med nya ögon. Jag gick ut och in i trappuppgångar,

små butiker som jag aldrig, aldrig, aldrig brukar gå in i, och gick mest där jag

brukar gå. Jag gick rakt in i en annan fotograf. Nu måste jag genast tillägga att

jag på absolut inga vis kallar mig fotograf, jag kallar mig ingenting, och jag

kallar mig absolut inte ens amatör, inte ens en amatör, amatör, amatörfotograf.


Jag gick rakt in i Mattias Klum, som jag nästintill gömde kameran inför.

Nu var det så att Mattias Klum var, förlåt naturligtvis är,

en mycket sympatisk Mattias Klum, photographer,

och jag tackade för hans fotografier, hans tankar och hans mod

att gestalta det han gestaltar och därmed delger oss andra! Jag tycker alltid att

hans fotografier gör mig till mer ansvarstagande.

Och han tittade i samförstånd och en aning

nyfiket på min kamera! Jag ursäktade mig med att jag ännu inte

lärt mig den och upptäckte hur rädd jag var för att orden skulle bli ämnesspecifika,

bländare, slutartid och sådana saker som jag inte kan med ord, utan mer gör lite på måfå.

Men innan mötets slutartid var ett faktum

frågade jag om jag fick intervjua Mattias Klum!

Det fick jag!

Nu sitter jag och filar på frågorna!

Anne-Marie

Publicerat i Autodidakten | Etiketter | 2 kommentarer

Från middagsbjudningen till min blogg

Apelsiner och annat smått och gott - fotograferar körling 2009

Jag var nyligen bjuden på middag. Middagen var så där underbart genomtänkt

så jag kände mig så där hungrig och glad som man blir när man omsluts av omtankar.

Efterrätten – väldigt delikat i sin enkelhet. Frukterna så sköna, vackra och gyllengula.

Vanliga apelsiner! Allt det vanliga kan göras ovanligt om man behandlar dem med

en slags unik känsla av att se nytt och på nytt. Apelsinerna skars med ömhet,

och apelsinens skal skars bort med den där förvissningen om att frukten blir

vackrare om den är ansad. Och så själva upplägget.

Över de vackra apelsinerna kärnas sedan två granatäpplen.

De röda, röda, röda kärnorna strös över apelsinerna.

Några vita flingor av socker får smälta in i alltsammans

och en uns, jag menar då en uns, kanel får toucha upplevelsen.

Det kallar jag matlagning med omsorg och godhet.

Nåväl,

själv är jag aldrig så där lagom.

Ett uns med socker blir lätt en hel skopa,

och kanel, som jag älskar, tar jag ordentligt av.

Därmed kväver jag något –

det blir fööör mycket –

och det sammantagna går förlorat.

Jag lärde mig något under det att jag letade efter kanelsmaken.

Den fanns där – i fullkomlig harmoni med de andra smakerna!

Anne-Marie

Publicerat i Autodidakten | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Från middagsbjudningen till min blogg