Det globala styr.
Det lokala har bestyr med det.
Det går inte att vända kappan inåt.
För vindarna far runt lite som de vill.
Det är dags att lära sig navigera.
Kanske navigera om.
Göra om,
tänka om!
Vår glob är rund.
Det är kanske ett naivt konstaterande.
Men att vi bara har ett jordklot, en endaste glob,
kan tyckas lika naiv.
Precis så naiv som den lilla pojken som utbrast
”men han är ju naken”
om kejsaren och hans nya kläder.
För vi tycks handla, behandla, synsätta, ansätta vår glob
som om den kunde ersättas.
Det har blivit så med oss människor,
vi slit-och-slänger allt för något nytt,
förlåt en justering,
vi köp-och slänger allt för något nytt,
vi gör inte längre någon skillnad på
det som är sak eller det som är kött,
människor lämnar och överger vi,
saker byter vi ut och slänger bort.
Nu läggs en liten Saab-fabrik ned i vår del av världen.
Lokalt och nationellt är det en katastrof.
Traditioner av trygghet går förlorade i ett pennstreck.
Folkhemmet famlar till bristningsgränsen,
finns det inga redskap i ryggsäckarna,
hos Ikea, i traditionerna,
i det sociala trygga nät
som för länge sedan synliggjort
alla sina stora maskor,
sina trasiga sår och sina stora hål,
där det mesta ramlar handlöst igen,
Skolan har byggt brandväggar mot världen
där kommunikationen
växlas med knapptryckningar och äger rum
där inga väggar eller tak existerar.
Jag sitter här där jag sitter.
Knappt märkbart förstår jag att jag hela tiden är i rörelse.
Skriver ett ord, en mening, en tanke.
Mina ord blir mumsbitar för någon hungrig,
en annan slår sig för pannan och utbrister något som handlar om tvärtom.
Men jag är här.
En globalist tror jag mig vara, vare sig jag vill det eller inte!
Anne-Marie
