– Hej, skaru hänka med och bära möööööbler, hörde jag en röst i telefon, haru lust att hjälpa till att flytta?
– Allså, jag harju kneckt ryggen, svarade jag, ryggraaaden är raaak, men musklerna är sneeea och kääämpar med att hålla mig upprätt och stadiiiii, fortsatte jag.
– Va, skulle deee vaaaa en usäkt, säger den glade i telefonen, du kaaaaan väll följa meeee, du kan få bäära alla lätta saker?
– Allså, jag kan liiiksom inte bära letta saker ens, svarade jag, jag kan liksom inte göööra de, men när ska ni fika, då kanske jag kan dyka upp, och ta en kafffe på ståååående fot?
– Skulle va de då! skrattar telefonrösten.
Då jag lägger ned …. vad säger man om sin mobil egentligen… så är jag fällknivssittande… och bara tanken på att jag ska ta mig upp får hela världen att snurra runt ett varv eller två! Även att bära bomull kräver sin styrka!
Anne-Marie
