Framgångarna i skolan

  • Framgångsrika lärare är modeller för andra lärare i skolan
  • riktade kompetensutvecklingar
  • höga förväntningar
  • man har koll på varje elev och dess kunskapsutveckling
  • relationerna på arbetsplatsen och värdegrundsarbete
  • inkluderande syn
  • god elevhälsa
  • samsyn kring mål

Detta i Dagens Nyheter! Jag tänker:

1) Modellande lärare för andra lärare:

En mycket stor kompetens ligger hos varje lärare i en skola. Jag skulle önska att den kompetensen lyftes fram och att vi inom alla lärarkårer utvecklande en antijantelag… där alla bidrar med det som fungerar och därmed får utveckla sin profession i gemenskap med andra lärare. Jag tänker mig att lärare åskådliggör något de gjort bra, visar upp det, bjuder in varandra till undervisningar och håller små föredrag om 3 till 8 minuter med verklighetsförankrade klassrumsnära arbeten.

2) Riktad kompetensutveckling

Kompetensutveckling måste samordnas och göras till en vi-sak. Det är mycket svårt för en lärare att kompetensutveckla sig om ingen annan i skolan gör det inom samma område. Då man kompetensutvecklar ska detta också lyftas fram – gärna i den modell jag visade för den modellande lärare. Man måste få berätta. Som den berättande ska man då få lyfta fram det man utvecklat och de tankar den kompetensutveckling har skapat. Jag kan också tänka mig att man mer aktivt beslutar sig för att kompetensutveckla hela personalen genom exempelvis litteraturstudier sammankopplat till goda pedagogiska frågor som kopplas just till den verksamhet man är i.

3) Höga förväntningar.

Skolan ska vara en plats för förväntningar. Det är ett upplyftande perspektiv. Eleverna har rätt att förvänta sig saker av skolan, skolan ska ha höga förväntningar på sin verksamhet. Det blir inga visioner om inte förväntningarna är höga. Jag befinner mig nu i en skolsituation där jag anar att förväntningarna är stora… och det känns utmanande och spännande, hoppfullt och meningsfullt.Förväntningar är positiva. Energigivande.

4) Koll på elevernas kunskapsutveckling och givetvis den hela individen som kallas elev

Det är avgjort viktigt att lärare tillsammans med eleven har god kännedom om hur eleven deltar, förstår, utvecklas och ingår i skolan, klassen och ämnet. Kunskapsutvecklingen ska givetvis vara ett gemensamt fokus och ett gemensamt uppdrag för oss alla i skolan. Jag strävar efter att dokumentera det mesta kring mina elever, utvecklar ständigt nya former och låter mina elever förstå hur de kan utvecklas, vad de ska utvecka och hur vi tillsammans kan utvärdera det. Skolan handlar om att få utmaningar och våga låta sig utmanas.

5) Värdegrunden

Då jag var i en annan världsdel och studerade skolfrågor deltog jag varje dag i ett samtal där lärarens rätt att undervisa var en huvudfråga och det tillsammans med elevens rätt att lära. Nu får inte detta förstås som att läraren ska ha kadaverdiciplin, för det handlar det inte om, utan det handlar om att förutsättningarna är de rätta, att läraren har skapat möjligheter för sin undervisning och att eleverna också kan ingå, påverka och utveckla lärandet i gemenskap med läraren. Rättigheter handlar om gemenskaper och dessa ska utvecklas tillsammans. Jag funderar alltid över min kunskapssyn, den problematiserar jag dagligen, samt min människosyn – och den prövas ständigt, och ska prövas ständigt, och jag finner att den största prövningen, ansvaret syns och verkar ju närmare eleven jag kommer. ELevens rätt i skolan är mitt uppdrag.

6) Inkluderande synsätt

Detta måste väl ändå vara en självklarhet. Det råder skolplikt. Ett ord jag tycker låter så tvingande. Men om man har skolplikt så betyder det att skolan och undervisningen är för alla. Inkluderingen ingår liksom i det begreppet tänker jag.

Inkludering är för mig:

  • inkludering i gemenskapen
  • inkluderingen i förståelsen
  • inkluderingen i texterna
  • inkluderingen i organisationen
  • inkluderingen i arbetssätt
  • inkludering i det fysiska rummet
  • inkluderingen i kunskapsområden
  • listan kan nog göras långt mycket längre…

7) Elevhälsa

Klart att det ska vara många vuxna med olika kompetenser kring barn som växer upp. It takes a village to bring up a child…

8 ) Samsyn kring mål

Vi har en kursplan… läroplan. Det är huvuduppdraget som syns i dem. Därtill hör Barnkonventionen och skollagarna. Det är många saker en skola ska omvandla till verklighet för eleverna. Mål är förstås i flera nivåer och för olika syften. Men övergripande är just dessa dokument. I dem syns elevernas rättigheter. Frågor som berör lärande och omsättande är utvecklande. Skolan ska vara stadd i den rörelsen. Personligen har jag en vision om några mål som jag kämpar för:

  • ett medvetet lärarspråk
  • att lärare bär med sig läroplan, kursplan och barnkonvention istället för lärarkalendern
  • att de pedagogiska texterna är i dialog med oss lärar; TED talks, forskning, vardagsnära lärarreflektioner, utvärderingar, nytänk och ett stort gensvar på de texter som eleverna är i, verkar för och ingår i utanför skolan, och med dessa texter avser jag – interaktiva spel, film, nätet och annat som eleven kommunicerar med och i
  • samt att elevernas röster ingår i processerna och tas på allvar.
  • att eleverna inkluderas i bedömningar och har full insyn i mål och hur de bedöms och efter vad.
  • att skolan ser sitt samspel med yttervärlden
  • att rätt – och felkulturen blir en gårdagens historia och där framtiden är mer vidsynt och öppen

DÅ DESSA ÄR I PUNKTFORM riskerar de att läsas utifrån en slags värdering. Jag värderar inte. Något måste stå först. Jag önskar annars att jag kunde fortsätta skriva i en jämn mening som fortsatte i det oändliga. För att ingen skulle kunna tänka – aha… hon sätter detta först… för det gör jag inte.

Anne-Marie

Publicerat i Värdegrunden | Etiketter , , | 3 kommentarer

Stockholmsbild – en slags hunger!

KÖRLING FOTOGRAFERAR EN DAG I DECEMBER 2009

– Jag tar en kokt med bröd, senap (inte stark) och ketchup!

Nej – ingen rostad lök! säger Anne-Marie.

– Nästa – vad tar du?

Publicerat i Autodidakten | Etiketter , , , | 7 kommentarer

Smaka, smaka på orden – gottigottgott!

SMAKA PÅ ORDEN - KÖRLING FOTOGRAFERAR 2009SMAKA PÅ ORDEN - KÖRLING FOTOGRAFERAR 2009SMAKA PÅ ORDEN - KÖRLING FOTOGRAFERAR 2009SMAKA PÅ ORDEN - KÖRLING FOTOGRAFERAR 2009SMAKA PÅ ORDEN - KÖRLING FOTOGRAFERAR 2009SMAKA PÅ ORDEN - KÖRLING FOTOGRAFERAR 2009SMAKA PÅ ORDEN - KÖRLING FOTOGRAFERAR 2009SMAKA PÅ ORDEN - KÖRLING FOTOGRAFERAR 2009SMAKA PÅ ORDEN - KÖRLING FOTOGRAFERAR 2009SMAKA PÅ ORDEN - KÖRLING FOTOGRAFERAR 2009SMAKA PÅ ORDEN - KÖRLING FOTOGRAFERAR 2009SMAKA PÅ ORDEN - KÖRLING FOTOGRAFERAR 2009SMAKA PÅ ORDEN - KÖRLING FOTOGRAFERAR 2009SMAKA PÅ ORDEN - KÖRLING FOTOGRAFERAR 2009

Jag fick order! ORDER! av min Naprapat att genast

ta en redig promenad så att inte ryggen skulle låsa sig igen.

Jag tog en ganska löjlig promenad,

för jag sträckte på ryggen och tog bensteg som

såg sjumila ut.


Ja, vad gör man inte för att kurera sig.

Efter dusten med ryggen,

så tänkte jag…

SJÄLEN!

Själen behöver också sitt.

Och magen!

Så jag promenerade in i en affär:

sa:

– Goddag, vad har ni här?

och då visade det sig att en av mina

liksom en aning närmare vänner

arbetade just där denna dagen.

Hon såg på mig,

jag såg på henne.

– JAHA – ÄR DU HÄR?

sa vi genast samtidigt.

Sen tog jag mig en promenad runt och runt

och runt i detta lyriska matinköpsställe

tillika lunchställe…

Då jag slog mig ned (förlåt naprapaten) så

började jag prata med en person tätt intill

och då den personen gick

var det sista jag hörde…

– Du hallå… fotografera brysselkålen… jättefina är dom!

Fylld med ord, en varm kram,

några nötter och en ljuvlig marmelad,

tågade jag ut i StorStockholms

kyla… och ryggen… ja… jag går fortfarande

snett … men men men…

jag är glad ändå!

som härmed erbjuder en inblick i min vardag

och i mitt ordskafferi…

Anne-Marie

Publicerat i Fotograferingen, Ordförrådet | Etiketter , , , , | 6 kommentarer

Texten är underlaget för lärandet! Textbearbetningen!

ARBETET MED TEXTEN!

ARBETET MED TEXTEN!

TEXTEN ÄR I FOKUS!

TEXTEN ÄR I FOKUS!

ELEVEN PROCESSAR TEXTEN!

ELEVEN PROCESSAR TEXTEN!


En text är ett arbetsfokus för mina elever. För att läsa, tänka och skriva ska det finnas flera olika färgpennor. Eleven ska få stor yta intill den tryckta texten – för att bearbeta, fundera och tänka. Detta är en engelsk text men kunde lika gärna vara en modellande matematiktext, en text i svenska, en text i form av bild, en text… vad jag vill säga är att det spelar ingen roll vad det är så länge ett stort utrymme ges till elevernas samverkan och att de tillåts samverka och samspela med texten. Här arbetar vi med en engelsk text, och samspelet får bli det eleven vill. Färgpennorna kan illustrera det man kan och det man vill lära sig. De ord, eller glosor, som man anser sig behöva lära ringar man in. Då blir ordförrådet det som just denna elev behöver lära sig. Dessa ord brukar vi gemensamt värdera muntligt – det är inte alldeles säkert att alla ord behöver läras in då de inte är så vanliga, och då vi processar dessa ord så blir de muntliga och diskuterade och analyserade… och därmed har de fått plats i vårt lärande.

Så här ser ALLTID undervisningen ut kring text:

  • Förförståelsen aktiveras genom att jag som lärare VET vilket underlag jag ger mina elever. Jag har provläst högt hur orden låter, jag har funderat över elevernas kunskaper och hur jag kan utmana dem ytterligare.
  • Jag högläser texten och varvar med read-out/think out – och visar därmed mina läs-och lärstrategier för eleverna. Jag vill att eleverna får närma sig texten i sina tankar och därmed högläser jag den. Då aktiveras lyssnandet samt om det är engelska också förmågan att lyssna till engelska och förstå den.
  • Eleverna får texten.
  • Jag högläser texten igen, eleverna följer med, får frågor och får ställa frågor.
  • Alla samläser texten högt och efter förmåga. Här får vi härma varandra och höra hur orden blir levande i våra egna munnar.
  • Därefter får eleverna arbeta två och två. Tanken med dessa grupperingar är att eleverna utvecklar lärande tillsammans, alltså ska samverka kring undervisningens fokus i så många konstellationer som möjligt. Arbetet är inte nivåanpassat av mig, utan blir nivåanpassat i förhållande till elevernas kunskaper och tillsammans med andra.
  • Därefter får eleverna ta sig an texten utifrån olika strategier; ringa in det du kan (vilket oftast blir mycket, men jag tror att det är bra att få synliggöra VAD man kan, då jag är rädd för den bristsyn som alltför ofta flyttar in i eleverna och det ganska så tidigt) och detta gör man med en färgpenna. Därefter ringar man in de ord som man tycker man inte förstår och vill lära sig. Eleverna är väldigt sanna mot sig själva.
  • Strategierna att ta sig an en text är många. Vi räknar i procent på vad vi kan och därmed blir det extra synligt hur mycket eleverna kan. Detta gör man lämpligen via att ta ett litet stycke, där räknar man samtliga ord, och därefter räknar man de ord man inte kan. Det blir bråk. Bråket uträknas i decimaltal. Decimaltalet omvandlas till procent. Och procenten omtalas och diskuteras.
  • ELeverna får också diskutera samspelet med bilden, illustrationen och gärna uttrycka textens samspel eller ha åsikter om vad som illustrerats.
  • Som lärare har jag löpande analyser av det eleverna läser, och en text som arbetas så grundligt med gör att jag hinner att vara såväl lyssnande som deltagande i arbetet. Eleverna är medvetna om att de samtliga ska läsa sin text för mig och ingå i en diskussion om innehåll, form och förståelse.
  • Utvärderingen är helt naturlig i denna process.

TITTA GÄRNA NÄRMARE PÅ HUR ELEVEN ARBETAR OCH FÖRSTÅR SKILJETECKNET … ! Vi talar om allt i en text då den modellas. Detta prövas muntligt och elevens medvetna tankar överförs till de sammanhang där eleven möter fenomen som vi diskuterat.

Här har eleven två förslag till hur de tre punkterna ska förstås i denna text:

  • … som representerar att man tänker. (… hmm… tänkte han).
  • … som representerar spänning i texten!

Körling fotograferar undervisningen, 2009

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter | 2 kommentarer

Utvärderingar är ovärderliga

Mina elever måste alltid skriva utvärderingar. Det gäller varje uppgift. Vi har flera olika sätt att utvärdera. Då menar jag FLERA. För det ska inte bli en form att utvärdera utan en del av processen. Och ibland är processen som man har ingått i ingen  process som leder till något alls. Och ibland är eleverna mer funderande på andra saker som är viktigare just nu. Jag blir varm om hjärtat då uppgifterna utvärderas men att eleven synliggör något annat. För livet är här, där, nu, sen… och barn måste tänka, fundera, längta efter saker som är här, där, nu och sen.

Utvärdering och det absolut viktiga jaget - körling undervisar

Anne-Marie

Publicerat i Formativ bedömning, Värdegrunden | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Utvärderingar är ovärderliga

Att bli omsluten i en slags kompetens

Jag förlorade mina ord för en liten, liten stund. Men sedan återfann jag halva mitt ordförråd, bara de goda och de glada, de fina och de kompetenta orden. Dessa ord har sedan dess brottats om utrymmet att beskriva den glädje jag känner, den värme som skvätter över utan att bränna någon endaste människa och den gemenskap jag upplever. Tack Jesper Juul för länkning och bekräftelse av de tankar jag har.

Jag tror på barnets kompetens och om jag fick skulle jag skriva en bok med titeln med en liten förskjutning in mot skolans värld – Den kompetente eleven! Med all värme riktad till Jesper Juul!

Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för Att bli omsluten i en slags kompetens

nittonde november tvåtusentio

Jag fick en förfrågan om att föreläsa. Jag tittade i min arbetsalmanacka. Det fanns en lucka! Nu är jag uppbokad den nittonde november tvåtusentio.

Anne-Marie med glimten i ögat!

Publicerat i Föreläsningar jag ger | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för nittonde november tvåtusentio