Det är ibland stressigt för eleverna att skynda från en plats i skolan till en annan, från en lektion till en annan lektion, från gymnastikens dusch-och-ombyte till lektionens punkt-och-pricka.
Jag funderar mycket över schema och dess funktion. Jag funderar mycket över organisation för eleverna. Jag är en lärare som gör mina undervisningar. jag gör det jag försätter mina elever att göra, Teaching by doing (min ord om lärarrollen).
Jag har aldrig följt mina elevers schema. Jag skulle önska att jag en dag var elev i min egen skola. Följde en elevs schema och gjorde det jag var förväntad att göra. Det är inte säkert att min organisation av elevernas tid stämmer överens med den verkliga tid eleverna får och har.
Vi delar inte verkligheterna. Det är först då vi delar förståelsen för hur verkligheten ter sig för oss var och en som vi kan handskas med den. Elevens sms gör mig medveten om ett problem för mina elever. De hinner inte. De kommer då med ett förslag. Förslaget är konstruktivt och ur elevernas verklighet. Frågan är då hur jag ställer mig till en schemaförskjutning? Kan jag göra den?
Schemat är en konstruktion. En karta över de ämnen skolan ska undervisa i, en slags tidsplanering av ämnen och att de timmar som eleven har rätt att få blir uppfyllda. Som lärare kan jag förhålla mig flexibel till schemat så länge jag samverkar med mitt uppdrag. En del av uppdraget, en väldigt stor del av mitt uppdrag, handlar om demokrati, elevinflytande och elevens medverkan i sitt vardagliga liv.
Så hur svarar jag på elevens sms?
Anne-Marie
