På väg till skolan
ser jag rapsfälten. De gula.
På väg till skolan
ser jag nyheterna om den. Det svarta.
På väg till skolan
möter jag eleven som fortsatte studera. En rymd.
På väg till skolan
slår jag an en riktning. Inåt.
På väg till skolan
ser jag rapsfälten. Det gula.
Kraften!
Jag bläddrar i boken; Japanska sagor, 1996. Vilka begrepp kommer jag att möta, vilka ord kommer vi att få serverade från sagans silverfat:
Det är ord och sagor. Ordförrådet vi får tillsammans med berättelsen vi lyssnar till. Orden springer till oss i sagans form för att användas i sagan och i andra sammanhang.
Japanska sagor. En sagobok som öppnar upp en annan värld. Sagor har många världar. Jag läser i förordet till samlingen med japanska sagor:
”Vi minns hur vår mormor förde oss in i Japans förtrollade sagovärld. Ume identifierade sig med japanska prinsessor i diamantbesatta konungaslott och jag hisnade av förtjusning och förskräckelse över vilda varulvar och vampyrer. Vi har båda kvar minnet av mormors röst med den småländska skorrningen i uttalet.”
och vad gav sagorna barnen:
”Genom att lyssna till de japanska sagorna fick vi två, Ume och jag, ta del av Japans historia och tradition. In genom våra barnaöron, rakt in i våra barnasjälar, trängde stillheten och vildheten … ”
Källa; Ida Trotzig; Japanska sagor, Bonnier Carlsen 1996
Förvåning. Det handlar om att något nytt krockar med något vi föreställt oss, något vi tänkt oss och så visar sig något annat. En elev som säger något som öppnar upp för elevens kunskaper och elevens tankar. Förvåning.
Jag undersöker min förvåning. Den ger mig vägledning. Varför blir jag förvånad? Vad gör förvåningen med mig? Vad är förvåning? Vad händer då eleverna blir förvånade?
Förvåning är en känsla. Vi reagerar känslomässigt på någonting. Ofta något oväntat. Förvånad hör också samman med förvånansvärd – någonting som väcker förvåning. Man blir häpen. Man reagerar inför en överraskning. Något nytt med andra ord.
Jag undersöker alltid min förvåning. Vad överraskade mig idag? Varför blev jag överraskad? Jag undersöker min förvåning utifrån ett lärande perspektiv. Att bli överraskad handlar om något plötsligt (därmed inte obehagligt) som visar på något annat som jag inte föreställt mig. Den överraskningen orsakar förvåning. Mest en glad sådan. Förvåning går oftast inte att dölja. Den spritter till i ögonen, den får mig att skärpa mina sinnen, vilja undersöka det jag förvånas över. Och då jag är med elever och ser deras lärande är det kring den jag förvånas.
Ordboken (1986) förklarar:
Överraskad – som blivit förvånad (och vanligen glad) på grund av något oväntat inträffat. Det handlar mer om att jag tillåter mig att undersöka min förvåning. Det gagnar eleven att jag vänder och vrider på mitt förhållningssätt.
Jag minns min förvåning då jag tog för givet att läroplanen Lgr 11 hade ett kunskapsäpple på omslaget och efter att ha gjort en grundlig bildpromenad fann ett päron. Den förvåningen.
Då var det dags för de årliga sommarlovstalen:
Skolan har redan bäddats in i grönska.
I klassrummen har fönstren öppnats
för sommarvärmen och dofterna.
Vi märkte redan för några veckor sedan
hur sommaren smög in i skolan,
solstrålarna som lekte på gymnastikgolvet,
solens värme på bänken
och det där sommarregnet som kom med tunga droppar
slog ned och skapade vattenpölar att hoppa i.
Och sommaren lockar er nu ut ur skolan.
Lockar med sitt gröna gräs,
sina maskrosor,
fåglarnas sånger på olika språk,
och bussen som river upp ett varmt asfaltsdamm,
ja till och med dammet doftar av sommar.
Bussen tar dig till badet,
från staden, eller till staden,
skumpar
sommarvarm till andra platser,
och glassen du köper kommer att smälta
på din tunga och i din hand,
picknicken på balkongen
med saft, kaffe och en nybakad sockerkaka,
eller kex och rån smakar sommaräventyr.
Vi kommer att mötas igen.
Då kunskapsäpplena lyser röda i träden.
Då det ljusa gröna bladen mörknar mot grönaste grön.
Då tröjan du tar på dig ska värma dig.
Då hösten ropar in dig.
Då vaknar skolan till liv.
Inbäddad i hösten.
Då slår portarna upp igen.
Klockan ringer, plingeliplong eller riiiiiiinger med långa vokaler av i.
Då står rektorn i dörren till skolan,
då vinkar lärarna från skolans fönster,
då sätter vaktmästaren i nya glödlampor,
och i skolköket lagas det favoritmaten.
Allt finns kvar och börjar om igen.
Men inte än.
Utan nu.
Nu!
Nu slår sommaren upp sin stora famn.
Skoldörrarna är öppna.
Det är sommarlov.
DETTA ÄR DET FÖRSTA SOMMARTALET MEN JAG SKRIVER FLER OCH LÄGGER IN DEM PÅ SAMMA SIDA SOM DENNA. Det finns andra sommarlovstal så sök vidare i bloggen.
Att prata om lektionen som man är stolt över är en viktig del av läraryrket. Det är viktigt att ha en lektion som man minns, kan relatera till som ”den där lektionen då allt bara var så där bra”. Den lektionen, som naturligtvis kan vara många och inte en endaste, är en måttstock för läraren och tjänar inre modell för att de andra lektionerna ska utvecklas så. För det handlar mer om att utveckla lektionerna än att stirra sig blind på att eleverna lär sig och inte skriva in lektionsutveckling och lärarens lärande i processen.
