Jag har ofta tänkt lyfta detta vackra namn och skriva om denna underbara människa. Nu tycker jag att dagen är rätt. Det må glittra snöstjärnor över en viss plats, vikas boksidor där orden är rika och tanken kan vidgas till något större, vändas fantasiblad i spännande böcker där äventyren börjar på sidan ett och avslutas på sidan 60… för att sedan fortsätta vidare ut i andra äventyr. Och till dessa bokäventyr kan det alltid knapras på småkakor samtidigt som skratten kluckar och ögonen glittrar.
En ros, en ton i dur, en lycka och en vänlig hand på musikläraren taktrörliga axel – det är Luciaförberedelser, det är skolavslutningar och det är jultrudilutter. Jag önskar er mer dur än själva anslaget här.
Jag tänker på alla betygsättande lärare som i dagarna sätter betyg på elevernas kunskaper. Det är ett mycket ansvarsfullt arbete. Jag önskar er alla stöd och diskussioner, en och annan chokladbit och en god sömn. Om jag vore rektor skulle jag följa processen, fråga om den, undra kring den, be om utvecklingsuppdrag och förbättringsmöjligheter. Många lärare sätter sina första betyg. Det må vara en läroperiod. För eleverna är det en bokstav som påverkar.
Jag har visat/modellat lärare hur de kan undervisa språkberikande och relationsskapande. Och då själva gensvaret syns i lärarens glittrande ögon, då undervisningen fungerar, och läraren känner sig stolt är en stilla lycka. Att se eleverna engagerade och nyfikna är en jublande glädje läraren och jag tillsammans kan dela. Läraren håller medvetet fokus och eleverna följer med rakt in i det. Så ska det vara.
Jag minns en elev. Han kunde alltid få med sig de andra. Runt eleven öppnade sig en välkomnande cirkel. Han bjöd alltid in. Hans ögon gick från person till person. Han kunde lyssna och han kunde bekräfta. Han roade ibland. Han fanns när någon behövde.
Han var en ledare. Jag ser dem ibland. Jag vet att om jag tittar noga så ser jag dem ofta. De som andra elever vänder sig till. Jag tror vi ska bekräfta det vi ser. Berätta om vad vi ser. Och varsamt bidra till att ta vara på de ledare som finns i klassrummen. Och vända de ledarna som vi lättast identifierar – de som leder andra bort från skolarbetet. Vi kan få dem med på skolresan också. Med mycket arbete.
Då jag tänker utbildning tänker på valmöjligheterna efter grundskolan. De är dessa möjligheter min strävan riktas till. Jag vill att alla dörrar ska vara öppna då eleverna står inför grundskolans slut. Att kunna välja. Inte vara utan möjligheten att välja. Det är det där valet jag önskar mina elever, mina barn. Inte att uppleva begränsningarna utan möjligheterna.
