Tankar på väg till en föreläsning

Jag promenerade till platsen jag skulle föreläsa på.

Jag gick längs vägen.

Jag gick på vägen.

Jag tänkte om den.

Jag tänkte intill den.

Jag såg spåren av följeslagarvägen.

Spåren.

Om det inte går att gå

finns det en spårvagn.

Jag har möjligheter.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Tankar på väg till en föreläsning

Om högskolan, lärarkandidater och relationer

Läs här!

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Om högskolan, lärarkandidater och relationer

Från det bråkiga därhemma till … fristaden skola

Lugnet att få vara på en plats där bråket inte ligger på lut. Lugnet att vara på en plats där innehåll för en stund ger ro och skyfflar undan bråkstakemeningarna i huvudet:

minnena av helgens hårda ord, känna orosmagen hålla känslorna på plats som en tung klump, innan de far upp i huvudet för att göra sig påminda och letar efter förståelse och något att förklara sakernas tillstånd med så att de om möjligt skapar mening. Tomas Tranströmer skrev något om ett brev som hela tiden sände iväg sitt innehåll och kuvert.

Och så tänker jag att barn har det. De får en stund av innehåll och närvaro då de har de svårt hemma. Svårt kan alla barn ha och att ha svårigheter hör till livet. Men om skola inte visar hänsyn om det nu som för en stund kan skapas för eleven, med närvaro och med innehåll som för en stund skapar lek- och friutrymme i huvudet och i kroppen utan skuldbelägger för den oro som under lektionerna måste få komma ut blir skolan svår och inte alls en möjlighet. Det är inte ADHD, det är inte en diagnos utan ett behov av att söka förstå och få bli förstådd – av sig själv och av andra. Visa att något är på tok i mitt liv just nu.

Döm inte. Vad som helst, men döm inte.

Publicerat i Sorg | Kommentarer inaktiverade för Från det bråkiga därhemma till … fristaden skola

Retoriken i wordfeud

– Du är ingen taktiker, sa min son. Du lägger ord för att du tycker om orden.

Jag ser mig förlora om och om igen. Jag ser mig gå bet på de stora poängen. Min son har rätt. Jag lägger ord som jag själv vill lägga. Jag tittar inte på poängen de ska ge. Det är min poäng säger jag till min son.

Publicerat i Skriver om ditt och datt | 1 kommentar

Närhet

Min hund ligger vid mina fötter. Han ligger en aningens aning över mina tår. Han ligger med sin kropp längs mina fötter. Jag känner hans andetag. Ibland är det ett djupare sådant och då känner jag hur hans kropp blir lättare då han blåser ut. Min hund tar för sig av det han behöver. Han frågar inte om närheten. Han lägger sig där den finns. Han frågar inte om han får vara nära. Han lägger sig där fötterna är. Han gör det han behöver. Ja, så är han en hund också.

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Närhet

En kort intervju innan jag föreläser

Publicerat i Föreläsningar jag ger | Kommentarer inaktiverade för En kort intervju innan jag föreläser

Det strålar en stjärna … inom lagrummet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det stundar Lucia, advent och skolavslutningar. För skolan betyder det att vi får en ordentlig pedagogisk utmaning i hur att förklara. Jag läser denna debattartikel i DN där Skolverkets Generaldirektör Anna Ekström och undervisningsrådet Claes-Göran Aggebo visar skolan och kyrkan hur vi kan tänka. Nja, inte tänka, utan mer hämta stöd ur styrdokument och skollag. Det slår mig hur sällan vi diskuterar skollagen i skolan, ens läser den. Rektorn har så mycket att säga till om. Så mycket ansvar om innehållet:

  • ”Det är rektorn som har ansvaret för innehållet även när skolan har samling i en kyrka. Om inte skolan och kyrkan kan komma överens så måste rektorn avstå från att ha samlingen i kyrkan.”
  • ”Det stämmer att elever ska lära sig om kristendomen och andra religioner i skolan. Men det är stor skillnad på att få kunskap om religioner i undervisningen och att tvingas delta i religiös utövning.”
  • ”Det får inte förekomma konfessionella inslag i skolan.”
  • Då rektor beslutar om innehållet är det heller ingen frivillighet att delta i kyrkan eller inte: ”… en sådan samling är en del av utbildningen och därför något alla elever ska delta i.”

NÅGRA REFLEKTIONER:

Jag tänker på vikten av att besöka byggnader av alla de slag. Lära sig att vara i en kyrka, på ett museum, i ett stadshus, i ett bibliotek. Vi måste lära oss att vara i andra lokaler än i skolan. Det är en del av att inkluderas i samhället. Jag lägger stor vikt vid att undervisa mina elever om byggnaderna, traditionerna och koderna i byggnaden, röst-och tonnivå, och hur man gör när man är där. Jag minns en begravning jag var på. En hel kyrka fylldes av människor i mycket stark sorg. Och jag satt där jag satt. Några framför mig, några bakom mig, några vid sidan av mig, frågade om

– Hur gör man? Jag vet inte vad det betyder? Kan du berätta?

Och jag önskade så att både rummet och hur traditionen bjuder fanns som en pytteliten kunskap hos varje individ under akten i kyrkan. För de var där. De var där för att ta farväl av sin allra bästa vän. Att få veta hur man gör oavsett vilken plats det är, vilken yttring och vilken tanke som råder … få kunskap om … Ja, skolan har en stor uppgift här. Inom lagrummet.

I efterhand. Diskussionen är stor överallt. Jag lägger in en tweet om detta:

Aftonbladets rubrik: ”Adventsfirande i skolan utan Gud.” – Vi tror nog att Hen trotsigt närvarar oavsett Skolverkets förmaningar.

 Retweeted by Patrik Landström

@Unprastmalmo Fast Skolverket tar inte ställning i ev. Gudars existenser. Det är barnens rätt att slippa obligatorisk religion man talar om.


 

Publicerat i Ansvaret, Om jag vore rektor | 1 kommentar