Anne-Marie Körling

Om Mors Lille Olle hade blivit lärare hade alla elever fått en näve blåbär och en läskig historia om en björn. Sen skulle Olle vilja göra upp med sin mamma och säga att han står på helt egna ben. Javisst skulle jag säga – Du är ju lärare Olle!

Om Pippi Långstrump skulle vara lärare skulle väldigt många kalla henne för en flumlärare. En del skulle säkert se rött och med all rätt. Pippi skulle ha kvar sina röda flätor och sina stora skor. Om Pippi var lärare skulle eleverna absolut inte sitta stilla i bänkarna utan hellre stå på bänkarna och sjunga sockerdrickesånger. Om Pippi Långstrump vore lärare skulle hon berätta historier och sätta underbara fantasigriller i huvuden på små Tommyar och små Annikor så att dom fick utvidga sina förstånd. Om Pippi Långstrump vore lärare skulle hon ha sagt ett och annat till de som styr över skolan men hon skulle kunna se lite över den pedagogiska axeln och säga att ”Jag vill aldrig bliva stur”. Om Pippi Långstrump skulle vara lärare skulle hon bokstavligen lyfta hela klassen.

Om Alfons Åberg blev lärare skulle han förstå hur lång tid det tar att göra sig iordning, hur viktiga hemliga kompisar skulle vara, och att pappor behöver egen tid, och att pipor kan komma bort och att man kan hitta dem genom att leka. Om Alfons skulle bli lärare skulle han inte höja på ögonbrynen över vilka som fanns där hemma. Kanske en farmor, en faster och en pappa. Om Alfons Åberg blev lärare skulle han förstå att man ibland har läskiga tankar om spöken som inte finns och om odjur som ligger och gör sig påminda under sängar och att detta kan störa inlärningen hos små barn i skolan. Om Alfons Åberg blev lärare skulle han säkert låta barn knyta snören och koppla ihop tingen med varandra bara för glädjen att just ha lärt sig knyta skosnören. Hej hopp!

Om Emil i Lönneberga på ålderns höst beslutade sig för att bli lärare skulle han förstå små pojkars behov av att få finnas i samhället, deras behov av egna snickarbodar och täljknivar, och grisar och hönor. Han skulle förstå hur pappor ibland vrålar och skränar på sina söner och mammor som skriver hemliga dagböcker om allt elände som sker små gossebarn. Emil skulle också förstå vad en vuxen betyder för barn, den där Alfredvuxne som bara är, tuggar på grässtrån och sitter och fiskar en sen sommarkväll. Om Emil i Lönneberga vore lärare skulle han säkert hissa upp en och annan elev i flaggstången så att de kunde se längre än vad ögat nådde. Kanske skulle det bli flickorna som fick den möjligheten.

Om Karlsson på taket skulle vara lärare skulle han rycka en aning på axlarna åt ståhejet om läraryrkets status. Han skulle säga att jag är världens bästa lärare. Om något gick en aningens fel skulle han skruva på propellern och kasta ut med händerna och säga – Det är värdsliga saker!

Lärare är slut. Lärare är trötta. Jag tänker att det säkert finns en anledning. Men vill vi tala om denna trötthet och presentera oss så vi som är i yrket?

Lyssnade idag till en mängd intressanta föreläsningar om minoritetsspråk. Jag lärde mig om språk och identitet. Jag tror det senare.