Anne-Marie Körling

Jag blev tillfrågad om jag ville vara med i en bok som heter ”Plats för kunskap” och svarade ja med glädje. Det är en bok som handlar om platser för just kunskap, ja skolorna helt enkelt.

Projektet kom till över en kopp kaffe. De som kläckte tankarna och idéerna och som samtidigt drack de där kopparna kaffe var och är Helen Mohlin och Birgitta Ramdell. Och i tre år arbetade man på det metodutvecklingsprojekt som handlar om just platserna för lärandet.

Det är hedersamt att vara med i boken. Att bli intervjuad. Och att se sina ord i tryck:

Jag sa detta: ”Vi uppfostras i miljö utan att vi talar om det. Väggarna har ett hundraårigt språk”.

Jaha, så har man skrivit ordspråk om elefanter. Man liknas vid en elefant om man är klumpig i en porslinsaffär. Men jag tänker, från början hade de väl sett en elefant i en porslinsaffär och tagit liknelsen från den händelsen. Jag kan livligt fantisera om hur man tvingat in den där stackars elefanten i en porslinsaffär och sagt åt den att vara försiktig, men det hade den inte varit. Den hade svängt sin snabel över kaffekoppar och fat och någon hade skrikit till: Men han går ju fram som en elefant i en porslinsaffär…

Det andra ordspråket handlar om att man inte ska göra elefanter av myggor. Då tänker jag att det är en liten elefant som krympt och flyger omkring och tror att den är en mygga. Ja, det är en aning absurt men hellre det än att göra en jätteelefant av myggan. Jag tycker det känns obehagligt läskigt att tänka mig en mygga stor som en elefant. Dessutom om man lägger till det faktum att en elefant bajsar 100 kg om dagen. Förstå om det var en mygga i en elefants storlek?

Om någon tycker att det här är tokiga infall och att dessa meningar aldrig borde ha blivit till så säger jag kort och gott ”Den som gör en mygga av en elefant går alltid i dödsångest”. Det är inte ett citat som man leker med hur som helst. Därför låter jag bli.

Man får tacka sina lärarkandidater. Man får det. Jag kände hopp om lärarframtiden. Därför Tack lärarkandidaterna!

En liten Hund. Jag kallar den Hunden!

Jag ser på, deltar i och får höra hur studierna utvecklar engagemang och ställer krav. Ibland vankas det omkring för det svåra känns så svårt. Ibland är det inte alls så att frågorna är för svåra utan ambitionen är för hög. Den ställda frågan i en examination blir något större än den i verkligheten var menad som. Och så kommer ångesten att handla om att kunskaperna är oändliga och otillräckliga. Känslan av att inte kunna blir större och frågan som examinationen handlar om har får oändliga proportioner.

Jag sa att frågan är en begränsning. Gå tillbaka till frågan. Studera den närmare. Och försök att svara på just frågan. Det är en konst. Det är en mycket svårt konst.