Mitt pedagogiska liv idag

Idag:

  • Skrivit några blogginlägg
  • Iväg till Folkets Hus i Stockholm för heldag om Den samlade läroplanen!
  • Lyssnade på Tomas Kroksmark – en fullkomligt lysande föreläsning.
  • Samtalade med några andra som skrivit kursplanerna – intressant och roligt
  • Föreläst om kursplanerna i svenska med rikliga exempel från verkligheten
  • Läst ett mail från en lärarkandidat som var glad över sin utbildning
  • Pratat med en engagerad pedagog, en till och en till …
  • Träffat en kollega som jag studerade till lärare med, hon var fortfarande glad.
  • Vilat huvudet mot en armbåge på ett fik
  • Blivit intervjuad av en journalist i 50 minuter om något som ligger mig mycket varmt om hjärtat
  • Ok baksidetext till min bok Nu ler Vygotiskij
  • Lagt upp en liten plan för skolutveckling tillsammans med elevhälsan.
  • Läst några blogginlägg och tittar på Twitterflödet
  • Pillat en aning på en frågeställning som jag funderar på men den lägger jag åt sidan till imorgon

Publicerat i Barns rättigheter, Pedagogik | 1 kommentar

Progressionen i kursplanerna

Man kan följa progressionen inom kursplanerna genom att gå in under en och samma rubrik, välja ut ett innehåll och se hur det ser ut under en annan årskurs. Man får därmed tre riktlinjer kring detta innehåll. Hur progressionen ser ut i verkligheten handlar om undervisning och om elevens lärande. Det är ett stort uppdrag som vilar i mellanrummen, det vill säga kring det som inte skrivs. Där kommer lärarens HUR att möjliggöra. Däri ligger det svåra. Och om det måste vi samtala, diskutera och utveckla. Inte ensamma utan tillsammans.

Publicerat i Styrdokumenten | Etiketter , | 1 kommentar

”Bädda in”

Som barn satt jag och väntade på att få se ett program på TV. Det fanns sändningstider också. Man kunde se TV från klockan 17 ibland och så avslutades alltsammans med en flimmerruta klockan 23 eller i bästa fall klockan 24.00. Den där väntan tror jag har varit bra. Man lärde sig något med att vänta. Man lärde sig att göra annat. Man lärde sig längtan. Och man lärde sig nog att fantisera. Det är svårt med väntan. Ja, nog om det.

Idag kan man bädda in på sin blogg – och jag vaknade med den tanken. Mina barn som en gång älskade Alfons Åberg och den mjuka rösten som berättade, de fina teckningarna. Idag kan jag med några klick påminna, erbjuda, dela och föra fram en sådan liten film här. Det tycker jag är stort på något vis.

 

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för ”Bädda in”

Någon ringde upp och berättade …

– Min son har haft din lektion med världens bästa lärare, lovsjöng mamman läraren, lektionen och den lycklige eleven.

Jag blev så glad och tänkte på den underbare läraren, den glade eleven och hur min undervisning gick hem. Men en sak vill jag härmed berätta – att ingen undervisning blir bättre än läraren som håller den. Så ticketack du lärare! Du gjorde min lektion till vad den blev.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | 1 kommentar

Vad tänker, tycker och anser eleverna?

Vi bör fråga eleverna om vad de tänker, tycker och anser om det som de kan tänka, tycka och anse något om. Det eleverna brukar tänka, tycka och anse något om är ofta det vi har gemensamt – klassrum, böcker, stolar att sitta på, pennor att skriva med. Det är en jätterolig fråga att undra kring pennorna. Det har jag gjort flera gånger. Om pennor tycker elever otroligt mycket. I datortangentbordstider bad mina elever efter att få skriva med häftiga bläckpennor. Självklart sa jag. En förälder sponsrade för det fanns inga riktiga pengar till sånt. Mer till blyertspennor av skolgulsfärg. Så kan det vara! Men oj så de skrev med sina häftiga bläckpennor. Det blev helt andra berättelser. Som skrivna med bläck!

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , , , , , , | 1 kommentar

Inte rätta – utan sitta tillrätta!

image551

Våga inte rätta!
Sätt dig till rätta!
Be din elev berätta.
Samtala och undra.
Men rätta inte!

Allt har en början… denna nitiska granskning som alltför tidigt rättar till…skapar oro för form och minskar glädjen att skriva ett innehåll. Denna elev skrev SÄRSKILT i årskurs två. Vi läste tillsammans, samtalade ihop under fem år, 10 höstterminer och 10 vårterminer. Och någonstans däremellan försvinner denna felstavning och ersätts med den vi kallar norm. Vägen dit gick inte genom rödpennans öglor eller bockar. Den gick via läsning, samtal och läsande mottagare. Gensvaret som stärker. Innehållet som påverkar.

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , , | 1 kommentar

”Jag ser framtid i dig”

Jag mötte en gammal elev igår. Omedelbart då jag mötte eleven utbrast jag:

– Jag ser framtid i dig.

Det var också så jag tänkte en gång i klassrumstiden. 

Publicerat i Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för ”Jag ser framtid i dig”