Jag älskar ordspråk. Det är som om en hel samlad kunskap syns komprimerad till en endaste mening. Onödiga ord är avskavda. De ordspråk jag roar mig att läsa är de från det gamla jordbrukssamhället; Det är ingen ko på isen och liknande.
Lena Andersson har under Ledare Signerat i Dagens Nyheter den 18 juni 2011 skrivit om hjärnan och ordspråken. Det handlar nu inte om ordspråken utan vår hjärnas syn på förändring. Vi är inte rädda för förändring, utan vi saknar kunskap om vinsten med den. Det händer ingenting i hjärnan som belönar förändring. Ingenting av aktivitet syns i hjärnan om man studerar den noga. Därför blir vi vid det vi vet och har, vi kan inte förlora något till förmån för något vi inte vet något om, och vid en eventuell förlust så förgyller vi det som vi förlorat: ”Den sked man har förlorat är alltid av guld”
Jag tänker på skolan. Skolan som samtidigt är en rest av något gammalt och samtidigt ska peka rakt in i framtiden. Förändring! Det framtida! Men å så trögt det går att förändra skolan. Rektorerna sliter sina hår. Lärare som vill förändring släcks och sloknar till förmån för de som inte förändrar sig alls utan går omkring i det välbekanta och det vana. Tanken till ullstrumporna syns mig nära och ordspråket ”Bliv vid din läst”. För det är tryggast så. Och eleverna! De vill egentligen inte heller förändring. Unga elever vill känna igen sig i skolan. Och har de haft en fröken som gjort si eller så vill de ha samma sak av nästa fröken.
De ”högsta hönsen i korgen” kan både vara de som förändrar och de som stillar upp förändring i skolan. Och skollagen om ordning och reda väcker tankarna till ordspråket ”Från att höra kommer visdom, från att tala kommer ånger”. Och om skoldiskussioner och allmänt rabalder om skolan kan ordspråket ”Mycket måste man höra, innan man mister öronen.”
Och då jag läser Ledaren idag så tänker jag: ”Man lär inte för skolan utan för livet”. Och detta ordspråk syns såväl i skollag som läroplan. Det livslånga lärandet har man alltid talat om. Om om lärandet finns det ett och annat som också rör ned surt i kunskapstoffet: ”Kunskapens rot är bitter men dess frukter är söta.”
Och om läraryrket skriver jag som de gamla ordspråken:
Yrket skämmer ingen!
Och jag tackar för lördagens DN läsning med orden: Man får vara tacksam för det som är, för hur skulle det annars vara!
