Undervisning; Tidningsläsande i skolan och förslag på hur att undervisa

Att läsa tidning. Det är nästan kronan på verket av läsning. Och vad betyder det att läsa tidning? I sin djupaste mening är det en demokratisk rättighet att kunna läsa tidning. Men också att förstå tidningens dolda budskap, källkritik, avsändarförståelse och att faktiskt erbjuda tidningsläsande i skolan. De stora rubrikerna i löpsedlar och till artiklar tycker jag kan göras till stora lektionsinnehåll. Vad vill man med rubrikerna?

Jag tänker att jag undervisar om tidningar och dess innehåll:

  • Källkritiken kommer jag att undervisa om: En tidning har många avsändare, alltså de journalister som skriver för och i tidningen, de som får sända in och publiceras i tidningen, den som är ansvarig utgivare och var detta anges och hur vad det i praktiken betyder. Och vad betyder TT? Vem är avsändare då? Vem är ansvarig för det som kommer därifrån?
  • Rubrikernas relevans? Hur skriver man rubriker och varför? Stämmer rubrikerna med textens innehåll? Hur gör man för att fånga en läsare? Jag skulle låta eleverna bläddra igenom en tidning, undersöka vilken rubrik de fastnar för och låta dem berätta om den rubriken. Vad gör att vi blir intresserade?
  • Innehållet i tidningarna? Vad kan vi säga om språket och vad är det man vill berätta för oss? Varför görs vissa nyheter större än andra, vad gör textrörligheten med nyheter – var och i vilka medier återkommer samma nyhet och varför?
  • Den geografiska platsen – att undersöka kartan och texten. Från vilka länder har man skrivit om? Varför kommer inga nyheter exempelvis från andra länder? Vad säger det om dessa onämnda länder? Jag skulle göra en kartläggning (alltså en verklig) omkring nyheternas geografi.
  • Illustrationer, fotografier har stor betydelse. Vad tillför dessa nyheterna? Vad gör vi först, läser eller tittar på bilder? Vad säger oss fotografiet? Varför är just detta fotografi valt? Fotografen har massor av fotografier att välja mellan varför valde man just detta, vem valde?
  • Reklamen i tidningarna… varför har man reklam där? Stöter reklamen sig med uppslagets innehåll? Annonsens plats i tidningen? Vad säger den oss?
  • Jämföra Dagens Nyheter med Svenska Dagbladets sätt att skriva, jämföra Expressen, Aftonbladet och Metros sätt att skriva? Hur skriver de om samma nyhet? Vad skiljer sig och vad är lika? Vem är mottagande läsare? Varför är Metro gratis och varför betalar man för de andra tidningarna?

I årskurs fyra tog jag dagligen med mig Metro. Det är många år sedan en elev skrev så här:

”Min favorittidning är Metro för att de skriver mycket bättre grejor som man verkligen kan lita på. Jag läser Metro nästan varje dag. Jag tycker man övar hjärnan om man läser. Jag läser väldigt mycket i Metro.”

Publicerat i Källkritik och undervisning, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Undervisning; Tidningsläsande i skolan och förslag på hur att undervisa

Mina undervisningar och elevernas gensvar

… jag bläddrar igenom mina kopior av elevernas gensvar på mina undervisningar. Jag har alltid tagit kopior av elevernas arbeten. För att kunna följa undervisningarna, för att kunna relatera till kursplanerna och se det som blev för elevens del. Det lärande jag genom undervisningen åstadkom och fokuserade på. Jag har travar med kopior. Någon gång i mitt liv ska jag sammanställa mina undervisningar. För att hitta spår av min lärartanke.

Publicerat i Lektioner och lektionsförslag | Kommentarer inaktiverade för Mina undervisningar och elevernas gensvar

Lördagens lördag

  • Solsken
  • Fågelns sång från en anonym buske
  • Kaffedoften från en bryggare
  • Tidningsrubrikerna och skumläsningen
  • Lördagsbloggandets lekskrivande
  • Dagens leende från Ica handlaren då jag köper spagetti no 1
Publicerat i Barns rättigheter | 1 kommentar

Begrunda!

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Begrunda!

Vad skrev du i ditt första blogginlägg?

Jag fick frågan – Vad skrev du i ditt första blogginlägg? Frågan är jätterolig, Kan vi inte alla skriva och beskriva vårt första blogginlägg. Mitt löd så här:

Kiwimetoden – det är något jag vill berätta, skriva, förmedla, tänka, utveckla – kring. Det är där jag finner all min undervisarglädje, det är där jag kommer nära varje elev, det är där jag kan anpassa min undervisning och där eleverna kan ta självständiga utmaningar. Jag tänker inte dölja att  jag tycker mycket om den här  undervisningsformen. Den utvecklar mig som lärare, den utvecklar elevens kunskaper och ansvarstagande.

Kiwimetoden handlar om lärandeprocesser, läsförståelse, det vidgade textbegreppet, hur man lär sig, vilka strategier man använder sig av, hur lärandet utvecklas och utmanas. Kiwimetoden berör språkets alla aspekter – det muntliga, det lästa och det skrivna.  Kiwimetoden handlar om att utveckla från att lära sig läsa till att bli en kritisk och reflekterande läsare. Vilket jag anser är skolans absolut viktigaste uppdrag.

Under denna sida kommer jag att tänka Kiwi, utveckla Kiwi, utmana Kiwi och välkomnar dig som är intresserad att fråga, diskutera och föra dina tankegångar kring Kiwimetoden. Den utvecklar oss alla.

Välkomna in!
Anne-Marie

och året var 1997

Då skrev jag till ingen. Jag visste inte ens vad blogg var för något. Jag skrev ut mot ett svart hål och efter år av bloggskrivande vet jag att den svarta himlen har stora glittrande stjärnor och solar. Gensvar finns och kommer. Det är det roligaste jag gjort i mitt liv, min vardag och i min profession. Så ser jag på det idag. Tack ni alla som är här och läser. Tack!

Publicerat i Kommunikationen, Mina läsare | Etiketter | 6 kommentarer

Vi är aldrig en

Då något händer som äventyrar allt så blir det så uppenbart att vi aldrig är en. Man omfamnar alla som man kan tänka på i sitt liv. Man famnar det goda och överser med skavankerna och slitskadorna i relationerna. Man ser något mer än vardagsbråket och trötthetsvanan. Man ser plötsligt något mer än det lilla petiga dammkornet i hörnet. Man förstår med ens att aldrig någonsin är jag mer än summan av alla de andra i mitt liv.

Och det är en skör hinna, som Mats så vackert skrev i sitt gensvar, en skör hinna som tryggheten omsluter oss med. Den kan aldrig någonsin bli riktigt verklig, den är en fantasi, verkligheten slår ned sina bopålar i oss om och om igen. Och för att vi är människor  och rustade så sinnrikt, så bygger vi utan större redskap genast de luftslott vi önskar oss i livet, tills vi påminns och får verklighetsanpassa oss.

Publicerat i Verkligheten | Kommentarer inaktiverade för Vi är aldrig en

Vackra verklighet

Verkligheten! Denna verklighet. Att vakna upp mitt i den. Och famna den med allt vad den innebär för mig. Jag råkade väldigt illa ut imorse, en bilolycka, och jag klarade mig bra. Chocken överväldigade mig men i samma stund polisen kom och rösterna i telefonen var goda, varma och omtänkande kunde jag lämna fantasin om den stora tänkta olyckan och uppleva verkligheten, det jag faktiskt varit med om.

Helt oskadd klev jag rakt ut i verkligheten. Jag tog tre djupa andetag. Jag såg solen, kände våren och hörde fåglarna kvittra någonstans ifrån. I en vägkorsning stod tryggheten och famnade mig och min upplevelse.

Idag vill jag därför bara vila i att verkligheten runt omkring mig är verklig. Jag klarade mig. Jag klarade mig! Nu väntar återigen livet!

Publicerat i Barns rättigheter | 7 kommentarer