Twitter från min föreläsning i Södertälje idag!

Det här får räknas som en utvärdering, precis på klockslaget. Jag har föreläst i två omgångar för lärare f-9 i Södertälje. Jag tackar för uppdraget och hoppas att lärarna förstår sin vikt i guld. Och att eleverna är värda sin skolgång och skolrätt.

mentioning @Korlingsord

Ulrika Jonson
ulrikajonson Ulrika Jonson 

@korlingsord om du inte hittar allt twitter från @ulrikajonson & denna dag i Södertälje kolla @pedagogisktrum & @ulrikajonson
Ulrika Jonson
ulrikajonson Ulrika Jonson 

Underbart med förläösande skatt kl:15:43 @korlingsord å så lite ”dj-r” 😉
Ulrika Jonson
ulrikajonson Ulrika Jonson 

@korlingsord tänker högt om hur vi kan ge elever 1 bild av läsandet i progression, matematik i progression os… (cont)http://deck.ly/~xR305
Ulrika Jonson
ulrikajonson Ulrika Jonson 

Är läsande tyst? Eller är läsande 1 process som tar plats & låter? Tankar efter 1 par timmar med @korlingsord
Ulrika Jonson
ulrikajonson Ulrika Jonson 

Vem ska tolka det uppdrag vi som pedagoger ger våra elever? Kan de tolka det? Hur presenterar vi ”uppdrag kunskapsutveckling”? @korlingsord
Ulrika Jonson
ulrikajonson Ulrika Jonson 

@korlingsord AM på tema värdegrund: ”Killarna på T-baneperrongen står på värdegrunden”…
Ulrika Jonson
ulrikajonson Ulrika Jonson 

Rörd till tårar av @korlingsord ´s föreläsning på tema om LPP – tack Anne-Marie för att du berättar med inlevelse!
Ulrika Jonson
ulrikajonson Ulrika Jonson 

Tänker ordet : didaktik i realtion till @korlingsord ´s föreläsning
Ulrika Jonson
ulrikajonson Ulrika Jonson 

Hur skriver vi bedömingar? Lätt & ledig text med ord som relaterar till de dokument som styr vårt uppdrag omtalar @korlingsord i Södertälje
Ulrika Jonson
ulrikajonson Ulrika Jonson 

när @korlingsord pratar om realtionens betydelse för lärandet – om eleverns rätt att uttrycka sig & värna om sin rätt att vara privata.
Ulrika Jonson
ulrikajonson Ulrika Jonson 

Från @korlingsord hör jag ”lust, nyfikenhet, pröva, testa, undersöka, tillsammans, det resulterar i någonting… (cont)http://deck.ly/~J6sFv
Ulrika Jonson
ulrikajonson Ulrika Jonson 

”Vem är jag tillsammans med dig?” Växandet tillsammans under skoldagen i tolkning av @korlingsord @pedagogisktrum
pedagogiskt centrum
pedagogisktrum pedagogiskt centrum 

Just nu hälsar vi Körling @Korlingsord välkommen till Södertälje grundskolors studiedag på tema LPP.
Ulrika Jonson
ulrikajonson Ulrika Jonson 

Just nu hälsar vi Körling @Korlingsord välkommen till Södertälje grundskolors studiedag på tema LPP.
pedagogiskt centrum
pedagogisktrum pedagogiskt centrum

Korling till elever i åk 4 : ”Om man står på månen – ser man upp eller ned på jorden då?”
pedagogiskt centrum
pedagogisktrum pedagogiskt centrum

Just nu hälsar vi Körling @Korlingsord välkommen till Södertälje grundskolors studiedag på tema LPP.
Publicerat i Föreläsningar jag ger | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Twitter från min föreläsning i Södertälje idag!

Pedagogik är vetenskapen

Det är ett grymt misstag att tro, att pedagogik är vetenskapen om barnet. Nej! Det är vetenskapen om människan.

Janusz Korczak; Hur man älskar ett barn, 1992

Publicerat i Värdegrunden, Vetenskap och teori | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Pedagogik är vetenskapen

Tacka eleven – visa tacksamhet inför eleverna

Tack! Tack för denna skoldag! Tack för att jag fick läsa! Tack för att ni lyssnade så noggrant på mig! Tack för att jag har fått en fin arbetsdag! Tack för att ni berättar hur man kan tänka då man löser matematiktal!

Det är möjligt och värdigt att också tacka eleverna. Jag är noggrann med just tackandet. Jag tackar för att jag får ta del av elevernas skrivande, jag tackar för att jag får lyssna. Jag tror att det är viktigt och betydelsefullt. Jag tar inget för självklart. Jag har ingen suverän rätt att bara kräva. Jag kan visa att det också betyder något för mig – alltså de eleven delar med mig och det jag får dela med eleven.

Publicerat i Barns rättigheter, Värdegrunden, Verkligheten | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Tacka eleven – visa tacksamhet inför eleverna

Utvecklingssamtalet: Summeringen och avslutning i mellanstadiet

Jag fick en fråga:
Hej!

Jag och min kollega håller på att förbereda inför ”mellanstadiets” sista utvecklingssamtal, vårtermin år 6. Vi är dock inte helt klara med formen för det ännu. Vi vill stämma av kunskapsmålen såklart, men utan att fastna i pappersexercis. Vi vill ha ett både sammanfattande men framförallt framåtsyftande samtal där eleven själv får ta ansvar för en viss del av samtalet. Vi vill lyfta styrkor och diskutera hur och var eleven lär sig bäst. Elevledda samtal har vi provat och gillat mycket. Eleverna är vana vid att förbereda sig inför sina utvecklingssamtal.

Nu till frågan:
Vad skulle du sätta upp för nyckelfrågor till eleverna att fundera kring inför ett sådant här samtal?
Frågor till föräldrarna att förbereda också kanske?
Något annat?

Hoppas att det är ok att jag frågar. 🙂

Hälsningar

Jag svarar:

Jag skulle definitivt fråga vad eleven har för intressen, låta eleven berätta om dem så utförligt som möjligt: ”alltså om du intresserad av fotboll var läser du om fotboll då?”
Detta med anledning att jag bygger läroplan och kursplaner kring elevernas intressen, det är möjligt att göra det, jag tror jag har bloggat om det. Det är för att framtidsbelysa skolans roll i elevens liv.
Summativt skulle jag vilja att eleven kunde se lärandet, om möjligt, hur det man en gång inte kunde och det man idag kan: alltså om du tänker dig att du började ettan och inte kunde skriva och idag går ut sexan och kan det. Vad tror du har hänt under dessa år om du tänker på ditt lärande?
Jag skulle också lyfta frågan – hur har du lärt dig, av vem, och vem är du som en lärande person? Vilka råd vill du ge lärare med tanke på din egen erfarenhet som elev under sex år i skolan (sju om man tänker F-klassen)?
Jag skulle också vilja ge eleven en tydlig karta över elevens kunskaper och kunnade så här långt.
Eleven skulle kunna få välja ut ett musikstycke som på något vis presenterar KÄNSLAN för skolan under de här åren.

Det här kanske låter märkligt men jag tror att jag skulle göra så här. Dessutom skulle jag vilja att eleven kunde komma åt sitt lärande över perspektiv, alltså det som varit för att komma fram till det som eventuellt kan komma.

Jag skulle lyssna väldigt noga på de råd jag fick av eleven. Jag skulle lyssna och lära själv.
Jag skulle också tacka mycket respektfullt för de år jag fått vara delaktig i något så stort som just elevens lärande. Jag skulle ta i hand och se framtiden i det barn jag nu har framför mig. Eleven ska under samtalet få uppleva att eleven själv är betydelsefull och har gjort avtryck såväl i klassrum som i läraren.

Vad tänker du om mina svar? Naturligtvis skulle detta kopplas samman till ordentliga lärarförklaringar om det eleven har lärt sig – alltså ett skriftligt omdöme som eleven själv kan känna igen och förstå. Jag skulle skriva omdömet och be eleven läsa igenom och verkligen få påverka och tänka om vi är överens – lärare och elev. Det är allvarliga saker att skriva omdömen, vi ska göra det ihop. Läroplanerna säger att eleven såväl ska ha inflytande som ansvar för sin utbildning.

Må gott och hoppas att jag verkligen satte pedagogiskt grubbel i era tankar. För att ni tänker som ni gör – det vill jag uppmuntra.

Du får gärna gensvara.
Allt gott,
A-M
Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Utvecklingssamtalet: Summeringen och avslutning i mellanstadiet

Om läraryrket är tråkigt …

Pedagog, om du tycker att livet är en kyrkogård – låt dem /eleverna/ se det som en äng.

Janusz Korczak – Hur man älskar ett barn, 1992

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Om läraryrket är tråkigt …

Skolan och möteskulturen

Jag måste säga att den absolut viktigaste tiden jag haft i skolan har jag delat med eleverna. I övrigt tycker jag det har varit ostrukturerade skolmöten, långsamma dragningar om ditten och datten av rektorerna, den trista ekonomiska diskussionen där ekonomin dragit ned oss alla som vore vi ställda i blyklumpar, elevkonferenser som hastats över, och ämneslag där de flesta kommer och går lite som de vill och så lite fika på det. Jag har mycket sällan ingått i pedagogiska diskussioner där en viss fråga stötts, blötts och ventilerats, där undervisningarna fått bli omnämnda och samtalade om, där lektoner delas av fler och där man generöst diskuterar utveckling, inte bromsar in alltsammans för att man får plötsliga skavsår och vill kliva in i det ruggigt varma ullstrumporna.

Ja, jag har ingått i alla dessa möten, och jag har också tillskansat mig skolkoderna – man kan gå och man behöver inte gå – man gör som man vill, en aning hipp som happ. Jag kan låta bitter. Jag vill ha ändring på det här. Jag önskar att rektor tydligare gav mötena ett innehåll, krävde svar på vissa funderingar, utmanande lärare med frågeställningar som sätter hjärnorna i rörelse. Det finns så många frågor att skapa kring det vi gör i skolan.

Men oftast och alldeles felaktig tittar vi ut från skolan och hämtar förklaringsmodellerna därifrån – eleven har det taskigt hemma, ja, vore det inte för den dåliga ekonomin skulle jag minsann kunna undervisa om … och alldeles för ofta syns en Jante i det mörka hörnet!

Jag tycker att tiden med eleverna har givit mig allt av hopp och lust till skolan.

Det skulle nog vara en klok idé om vi tog modet till att förändra dessa möten! Ge mer innehåll i dem. Och kryddade med skratt och framtidsutmaningar. Inte den trötta gäspning som avslutar alltsammans. Där är vi alla ansvariga! Varenda en av oss.

Publicerat i Barns rättigheter, Klassrummet, Läraryrket och lärarrollen, MITT UTVIDGADE KOLLEGIUM. Hälsa på en kollega, bara ett klick bort, Pedagogiska miljöer | Etiketter | 4 kommentarer

Vad är det för barn vi har idag?

Janusz Korczak skrev boken – Hur man älskar ett barn (1992). Jag tänker att titeln är provocerande. Jag tänkte så en gång och jag tänker så idag. Jag tänker också att synen på barn förändras. Det fria barnet, det onda barnet, det farliga barnet, det bortskämda barnet … och med den synen som råder i samhället vidtas åtgärder för att komma till rätta med. Jag är rädd att vi idag ser det onda barnet, det vi måste tukta och komma tillrätta med. Jag tycker frågan – Vad har vi för barn om tre år? är bättre ställd. För om vi tänker oss att vi har våra barn också om tre år så förskjuts ansvaret till oss själva. Vad vill vi att barn ska få ha, vara och verka i – vad är det för något barn behöver om tre år? Vilka är de då?

Framtiden kommer att ge oss svar på hur vi är mot barn idag. Vi kommer få veta!

 

Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Vad är det för barn vi har idag?