Att misslyckas! En miss att lyckas!

Det går inte att riktigt misslyckas. Allt är resultat. Det är arbete. Det är någonting. Allt är möjligt att betrakta och utveckla. Om vi lärare tänker misslyckande och ser det som att eleven inte lyckas stöttar vi inte det verkliga lärandet, alltså tar emot den början som eleven befinner sig i. Allt är en början. Tar vi emot den början eleven visar prov på så kan vi också tillsammans följa utvecklingen att lyckas. Jag ser egentligen inget misslyckande. Jag ser missade chanser att börja dokumentera – så här var ditt första försök, så här blev ditt andra försök, se här ditt tredje, nu ditt fjärde – se och följ din utveckling skulle vi kunna tänka och gestalta för eleven. Men att kasta bort ett arbete i besvikelse är något vi genast ska råda bot för och vara vuxna pedagoger – vi kan plocka upp ur papperskorgar och ömt vårda det första försöket som eleven visat prov på. Jag har alltid varit en pedagogisk baglady. Jag samlar på mig det lärande som eleverna tror att jag förkastar.

Publicerat i Formativ bedömning | Etiketter , , , | 4 kommentarer

Coacha undervisningen!

Nu har jag tänkt färdigt. Att coacha lärare är en sak. Att coacha elever en annan. Men att coacha undervisningen en gemensam sak. Jag tänker och funderar. Jag har tagit fram ett koncept. Och jag är beredd att gå till verket!

Publicerat i Konsultation av något slag | Kommentarer inaktiverade för Coacha undervisningen!

Respektera barnens skola av idag

Men visst är skolan av idag något att lyfta fram. Varje dag går elever i den. De är inte intresserade av det vi visionerar om för morgondagens skola, de är heller inte särskilt intresserade av den skola vi minns från igår. Skolelever går i skolan idag, med skolplikt, de är därför intresserade av vad som händer i skolan idag, just nu.

Publicerat i Skolrättigheter | 1 kommentar

Grunden är lagd för rätt och feltänkandet!

” I den bundna talövningen bör i princip varje fel korrigeras. Det är emellertid väsentligt, att läraren leder övningen på ett sådant sätt, att felaktigheter i elevernas prestationer i möjligaste mån förebyggs. Han (läraren) bör formulera sina frågor så att eleverna i dem finner väsentliga delar av det för svaren erforderliga materialet. Om någon trots detta gör fel och inte själv korrigerar det, bör läraren rätta eller låta samma fråga gå till en annan elev från vilken han (läraren) kan räkna med ett korrekt svar. Därefter bör emellertid samma fråga gå tillbaka till den som svarat fel, så att denne får tillfälle att inprägla det rätta uttrycket.”

Text ur Lgr 69, sid 143-144

Publicerat i Formativ bedömning | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Grunden är lagd för rätt och feltänkandet!

Läroplanstext: Om elev och lärarrelation!

”En gynnsam skolsituation förutsätter att elev och lärare har en positiv inställning till varandra. En lärare kan dock inte alltid vänta sig en sådan attityd hos alla dem han har att ta hand om. Det är då hans (lärarens) skyldighet att söka utröna, varför han inte möter den. Orsaken kan ligga hos honom (läraren) själv.

Men förklaringen kan också stå att finna hos eleven själv eller andra elever, i samspelet mellan lärare och elev eller eleverna sinsemellan.

Under alla omständigheter är det av vikt, att elevens attityd gentimot skolan observeras och att orsakerna till en förändring av den i negativ riktning snarast kartläggs.”
Denna text som handlar om lärarens ansvar och betydelse har jag hämtat ur LÄROPLAN FÖR GRUNDSKOLAN, Kungliga Skolöverstyrelsen 1962. I samma bok finner jag också detta citat:

”Skolans uppgifter måste fortlöpande omprövas så att de ständigt hålles tidsenliga.”

Publicerat i Relationer och vänskap, Styrdokumenten, Värdegrunden | Etiketter , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Läroplanstext: Om elev och lärarrelation!

Att ärva andras bedömningar om elever

Jag räds överföringarna, de osakliga.

Omdömen följer eleverna. Och eftersom de följer eleverna ska vi tänka så. Det betyder att ansvaret om omdömen ska verka framåtsyftande och kunna läsas och begripas utan lärarens närvaro och ytterligare förtydliganden. Det betyder att omdömen inte ska handla om tyckanden och slarviga ord utan värdiga sådana kopplade till skolans uppdrag, dvs styrdokumenten.

Det betyder också att samtalen kring eleverna bör vara av den karaktär att de också kan förklara och förstå att det är en profession att vara lärare. Ansvaret om detta vilar på läraren.

Publicerat i Barns rättigheter | 1 kommentar

Summativa tankar om prov!

Jag tänker mig scenariot i bilskolan. Jag är bilskoleelev och jag upplever att jag är i mål. Jag är beredd att göra uppkörningen. Om jag då tillåts göra detta tilltros jag förmågan och läraren visar tillit till den kunskap jag förväntas ha. Lärare och elev är överens. Det är dags för det avgörande provet.

Om läraren håller tillbaka och jag som elev upplever att jag inte längre utvecklar någon kunskap i lärandesituationen hamnar jag i konflikt med läraren och kanske också med mig själv. Jag börjar misstro lärarens intentioner och i värsta fall min egen förmåga, blir rädd och osäker där jag tidigare känt mig säker och beredd på det prov som ska resultera i ett körkort.

Detta skrev jag i boken Vägen till skriftliga omdömen 2009. Jag problematiserar kring summativa och formativa bedömningar.

Jag tänker att man kan göra prov i olika takt i skolan. I ett större samspel med eleverna och när de själva upplever att de närmar sig kunskaperna de behöver. Jag har aldrig haft prov där alla gör gemensamt annat än under de nationella proven. Jag har heller aldrig haft samma frågeställningar. Man kan konstruera prov ihop med eleverna och man kan skapa prov med olika ingångar. Det viktiga är att man funderar över hur eleverna förstår frågorna och att de gör det. Om detta skriver jag också.

Publicerat i Barns rättigheter, Formativ bedömning, Lektioner och lektionsförslag | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Summativa tankar om prov!