Anne-Marie Körling

Vem är jag i tekniken? Den frågan ställde jag mig under ett pedagogiskt samtal med Öpedagogen. Alltså jag undrar vem jag är? fortsatte jag.

Jag älskar att rosta bröd i ugnen och inte i brödrosten, jag knådar hellre degen med händerna än att sätta degar i apparaterna, jag har kastat ut min television, jag fingrar på min Iphone för att den är så snygg, så snygg och jag är formbunden, jag har en dator som jag hankar mig fram med och använder ungefär 25% av möjligheterna med den. Vem är jag i tekniken?

Jag har aldrig undervisat med stora tekniska resurser, snarare tvärtom. Min skoldator har alltid varit av den långsamma sorten, och skrivaren har alltid hostat till innan den äntligen har förstått att datorn skickat signaler om att den ska agera. Jag gillar overheader, därför de är så gamla att jag vill hitta på nymodigheter med den apparaten, och jag skulle gärna ta in gamla tekniska saker och sätta dem i händerna på ungarna för att se om de förstår vad vi en gång använde och vad som idag inte längre finns. Jag älskade min bandrullspelare när jag var liten och gick försiktigt över golvet då jag spelade mina stora LP-skivor så att stiftet kunde följa ljudspåren utan att hoppa till en annan låt och en annan rytm.

Alltså … jag var en aning skeptisk mot microvågsugnen då jag fick den i julklapp av min alldeles för moderna mamma – och lärde mig att älska min verkligen fina kaffebryggare av absolut bästa sort dels för att den värmde upp vattnet enligt konstens alla regler och dessutom var vacker att titta på. Jag köpte aldrig en bakmaskin. Vem är jag i tekniken?

Allt jag lärt mig dock – har jag lärt mig själv. Så självlärande har jag varit. Och det är jag stolt över. On och off har börjat och avslutat alltsammans.