
Det vackraste ord jag vet är intill.
Anne-Marie

På en brygga i dåtiden satt jag och doppade mina fötter. Vattnet var kallt och klart. Ingenting tänkte jag om framtiden. Jag visste ingenting om den. Men jag tänker så här: att ana framtiden är en slags gåva mellan människor, framtiden i skrattet, framtiden i nästa middag, framtiden i ansiktet, framtiden i nästa steg, framtiden i sig själv, framtiden i det som händer om en liten, liten stund. Även om man vilar i nuet och hör hur vattnet skvalpar runt fötterna så ska framtiden vara som en varm hand på axeln och orden:
– Kommer du? Vi väntar på dig!
Anne-Marie

Fotografiet är taget precis innan hjulen tog mark. Jag tänkte att jag skulle ta ett fotografi just när de tog mark. Kameran hade jag tryckt mot fönstret. Jag var helt beredd. När hjulen väl tog mark så slog jag i huvudet i kameran och glasögonen hamnade på sniskan. Och det gjorde väldigt ont. Jag skrek till.
Jag bryr mig inte så mycket om det pinsamma. Men min granne intill skruvade på sig utan att kommentera. Jag rättade till mig själv och valde att inte heller göra det.
Det var allt!
Anne-Marie

Skolan är och kan vara en plats för det som annars inte är möjligt. Tänk bara på trä- och syslöjden. Tänk bara på bilden och musiken. Tänk på allt görande, alla redskap, alla uttryck, alla målarpytsar, alla sånger, alla teckningar, all skruvar, alla tråcklingar, alla stickspår…
och tänk så många begrepp som lärare medvetet kan låta eleverna smaka på:
synål, knappnål, symaskin, syl, metalltråd, slagborr, såg, fil, ek, bräda, stickor, virknål, svets, limpistol, hammare, svinborstpensel, färgkarta, tonart, g-klav, åttondelsnot, fjärdedelsnot, vinkel, tving, linjal…
Det är som att befinna sig i en levande ordbok – bara att greppa redskapen.
Anne-Marie
Men oj så jag tänker kring den bok jag läser. Det handlar om det jag äter, om vilken tid jag gör det, och vilket innehåll jag har att äta upp. Jag läser HJÄRNKOLL PÅ VIKTEN av Martin Ingvar och Gunilla Eldh. Den får mig att tänka på kvaliteten i att äta lite långsammare, att hindra sockret från att rusa igenom hela mitt system genom att äta några nötter innan jag äter något annat, och att jag vill röra mig mera. Idag åt jag lunch i samtalstakt och skrattade under det att jag åt några nyttigheter. Jag tror det är det bästa sättet att äta. Väl hemma åt jag tråkgröt med rivet äpple… och åt långsamt med en mindre sked. Jag blev mätt mycket tidigare.
Jag behöver inte gå ned i vikt. Jag behöver sockersanera mig! Att jag valt fel tid för detta insåg jag då min chef kom in med ett guldgult ägg med choklad i. Jag svalde mina kunskaper för faktum att det är påsk.
Anne-Marie
Hi hi – jag har hittat på ett nytt ord – ett nyttoord – sockersanering!