Ok, klass sex,
OK! KLASS SEX,
Jag talar.
Det är jag som är lärare!
Så det är jag som talar.
Och det gör jag just nu!
Jag talar?!
Jag vill att det ska vara fullständigt tyst
och det inkluderar också dig, David,
JA, Just du!
Nej du behöver inte vända dig om,
Det finns ingen annan David i klassen, finns det?
Louise,
Det är absolut inte nödvändigt att din mobil spelar
Schools out for summer – just nu, är det?
Ok!
Som ni alla vet
så är det vår plan att åka på studiebesök idag –
till Nationalmuseum.
Nu hade jag hoppats på att det inte skulle bli
nödvändigt för mig att berätta för er, tja, säga till er…
Ja, just du, Abdul, du går ju också i den här klassen eller hur.
Jag såg det där, Mark,
Jag såg det.
En gång till och du får gå ut!
Då blir ingen utflykt.
Ingenting.
Jag hade hoppats på att det inte skulle bli nödvändigt
för mig att säga till er att ni måste UPPFÖRA er
när vi åker på utflykten eller besöker museumet.
Men –
och det här är ett stort MEN –
Du har inte hört ett ord vad jag har sagt, eller har du, Donna?
Det är ett stort MEN men
JAG MÅSTE ju berätta för er hur ni ska uppföra er, behöver jag inte?
Varför?
Jo, det är DÄRFÖR att ni aldrig lyssnar,
men det är också av en annan orsak, eller hur?
Ja, Sture,
det är på grund av det som hände förra gången.
Låt oss komma ihåg ett par saker:
Maten –
även om jag berättar det
hur ska ni förstå eller tro på det?
Jag ser nu hur Amanda har öppnat sin dricka
Jag förstår inte
Jag kan inte förstå det
Vi äter väl inte lunch klockan halv tio i skolan? Gör vi?
NEJ,
Vi har lunch klockan kvart över tolv,
men, Nina, du har redan börjat med din, du också?!
Om ni alla kommer ihåg,
förra gången
så hade Johanna redan ätit upp sin matsäck
innan hon kom iväg till utflykten.
Lukas hade hunnit sätta sig på sin apelsin
och den hade blivit mos och bara juice,
och Alfred,
Alfred, minns ni,
hade lagt en chokladkaka utan papper i sin ficka,
och –
JA, den smälte…
Så, kom ihåg, lunch – vilken tid?
JA, ja, ja
naturligtvis ska vi äta lunch men nu frågar jag NÄR ska vi äta lunch?
Klockan 12.15.
KORREKT!
Kanske, tänkte jag i morse, då jag klev upp ur sängen,
så kommer jag inte att behöva säga till min klass Sex B
om vad vi gör när vi kommer till stationen
MEN
så kom jag ihåg Davids lilla gäng
som hade bestämt sig för att dom inte kunde vänta
tills jag sa att det var ok att kliva på tåget,
utan de klev på första bästa tåg som kom in på stationen,
utan att lyssna på sin lärare,
på att JAG skulle säga till vilket tåg
vi skulle kliva på när vi var på stationen. Alltså att det var JAG som skulle till när vi skulle
kliva på tåget och vilket tåg.
JA,
och innan vi i klassen visste ordet av hade David och hans lilla gäng
rest åt motsatta håll, med ett helt annat tåg, och haft en egen liten utflykt
Så,
när vi kommer fram till museumet –
men snälla Lydia, nu lyssnar inte du, gör du det?
Nja, du lyssnar ju inte hela tiden, eller hur?
och sedan undrar du Lydia varför du satt
på en apelsin som Lukas redan suttit på, eller hur?
Det var ju Lukas som satt på apelsinen förra utflykten…?
Inte nu?
Det finns ju ingen apelsin här Lydia?
Nej – nu får du nog lyssna lite bättre!
När vi kommer till Nationalmuseum –
får vi då springa i korridorerna där?
Får vi skrika när vi är där?
Får vi åka kana och leka skridskobana på de blanka och hala golven?
NEJ, DET FÅR VI INTE.
NEJ, DET FÅR VI INTE!
NEJ, DET FÅR VI INTE!
Tack Manda, det räcker nu!
Jag är väldigt glad att höra att du har marmelad på dina mackor. Manda,
Ja, vi tycker alla att det är spännande att du har marmelad på dina mackor, Manda.
MEN
nu handlade det mest om IFALL vi FÅR åka kana på de blanka golvet,
och det har ingenting att göra med dina marmeladmackor,
NEJ INGENTING MED DEM ATT GÖRA.
Exakt ingenting.
Jag är ledsen Manda,
men ingen, ingen alls här inne
vill veta något om dina marmeladmackor!
NU,
när ni är klara
när ni är tysta
så ska vi alla ge oss iväg.
Vänta, vänta
det handlar inte om att springa omkring som yra höns, Josefin!
Gör det?
Gustaf, nu är det din telefon som spelar någon låt?
Ja, jag hör att det är
FOR HIS A JOLLY GOOD FELLOW,
Jo det är den låten, det hör jag Linda!,
men
nu ska vi inte tala om vilka låtar vi har på mobilerna,
det handlar inte om dem utan om vårt besök på Nationalmuseumet!
Manda,
om jag hör ett ljud till om dina marmeladmackor,
din marmelad,
eller marmeladen som du lagt på dina smörgåsar,
om jag får höra något mer om dom,
kommer jag att ge dina mackor till några hungriga ankor
på väg till museumet! Förstått?
Ja, John, vad vill du?
Nej, John, jag vet inte till vilka ankor jag ska ge hennes smörgåsar.
Jag ger dom till vilka ankor som helst.
OK,
Om det är fullkomligt tyst n
Ja,
jag menar – fullkomligt tyst härinne
så ska ni ställa er två och två vid dörren…
Nej,
NEJ,
inte några chokladbitar med denna gång?
Maria,
du ska inte gå med två, ni ska gå två och två,
du kan ta två kompisar,
det går inte,
för det betyder att ni går tre och tre,
och det betyder inte att ni går med den ni ska gå två och två med!
Gör det?
Kanske du ska lägga ned din borste i väskan innan vi går också?
BRA!
OK!
KLASS SEX B!
DÅ GÅR VI!
Anne-Marie hittade denna berättelse på Nya Zeeland för flera år sedan. Den heter utflykten. På engelska är den hur rolig som helst, lärarens ofokuserade prat blir tillslut absurd, jag har översatt den en aning fritt, och vill på inget vis utesluta upphovsmannen, jag har sökt efter vem som skrivit den utan att få någon klarhet. Jag har ingen uppgift och har fått den i kopia av en lärare ”över there” !
