”Magen är trött”

Postat den 02/05/2014 av Anne-Marie Körling

Den lilla tar sig för magen. – Magen är trött, säger han. Det kan betyda så mycket. Det kan betyda att magen är hungrig? Full? Att den som har magen känner sig trött? Att magen är full med mat? Det enda som finns att göra är att söka förstå. Magen är trött. Vilka frågor och vilket förhållningssätt kan leda till förståelse?


Inlägg som berör samma teman:

  1. ”Fjärilar i magen”
  2. – Har du ont i magen?
  3. Trött som lärare …
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för ”Magen är trött”

”Det får inte bli en vana”

Postat den 02/05/2014 av Anne-Marie Körling

Ibland då vi ger efter säger vi: Det får inte bli en vana! som för att hindra oss att göra det vi tycker om att göra. Det får inte bli en vana att elever kopierar själva. Det får inte bli en vana att eleverna får sitta inne och läsa sin spännande bok på rasten. Det får inte bli en vana…

Det är klart att vissa saker inte får bli en vana. Men då säger vi genast till och justerar det som ser ut att bli en vana och som dessutom är utanför vår kontroll. Därför måste vi reglera det som ser ut att bli en vana. Man får inte komma försent. Det får inte bli en vana. Naturligtvis ska elever komma i tid men frågan är hur vi kommer tillrätta med då de inte gör det. De flesta elever kommer i tid. Det är en vana de har. Det får därför fortsätta vara en vana.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Det får inte bli fel att komma försent på morgonen
  2. Wow ett liggande worddokument
  3. Får man bli arg i skolan? Om viktiga gränsdragningar!
Publicerat i Ansvaret | Kommentarer inaktiverade för ”Det får inte bli en vana”

Läroplanen vi inte läser, kursplanen vi kan!

Postat den 02/05/2014 av Anne-Marie Körling

För Skolforum - meningar ur läroplanen

 

Handen på hjärtat! Hur läser vi läroplanen? Det kan vara en fråga att ställa sig? En annan fråga är hur läroplanen syns i verksamheten, i det pedagogiska samtalet, vid rektors dragning och i klassrummet med eleverna?

Och om vi läser kursplanen, den vi undervisar ur och genom, hur har vi förstått samspelet med andra kursplaner och hur kan vi stötta samverkan, medverkan och idéer hur att skapa lektioner då vi inte vet vad de andra gör och vilket innehåll de har?

Hur ska vi kunna bedöma elevernas kunskapsutveckling om vi inte vet vad skolans innehåll är och hur det ska påverka till elevens lärande i vidare bemärkelse än att de förstår kunskaper i stuprör? Om eleven inte kan omsätta kunskaperna de får i ett ämne till ett annat ämne för läraren verkar inte för den förflyttningen?

Frågor, frågor, frågor.

Hur förstår vi ett annat ämnes kursplan om vi inte har kunskaper i ämnet? Kan vi se kollegans kunskaper i matematik genom att läsa kursplanen för matematik? En kursplan visar ju ett kunnande hos ämnesläraren, hur tar vi till vara den läsförmågan och de tankar det väcker? Läroplanen är en karta över vad skolan kan och ska ge eleverna. Varje läroplan är också en beskrivning av vad läraren som är utbildad i ämnet kan, hur kan vi förstå hur rik källan till lärande utveckling är?

Jag ser ingen annan väg än att vi åtminstone prövar att läsa in oss på ett ämne vi inte alls undervisar i och ser vad det är vi känner igen och vad som också finns i den kursplan vi själva vet något om? Vad är gemensamt?

Och till sist, var är läroplanen, den fysiska läroplanen? Syns den? Om inte synliggör den!

Körling fotograferar 2012


Inlägg som berör samma teman:

  1. Vad ska vi göra med läroplanen?
  2. Det vi kan göra för framtiden är att planera undervisningen
  3. Ansvaret i läroplanen är inte elevens
Publicerat i Styrdokumenten | Kommentarer inaktiverade för Läroplanen vi inte läser, kursplanen vi kan!

Kittla hjärnan: Rubriksätt lektionen!

Postat den 01/05/2014 av Anne-Marie Körling
  • Jo, jag kallar lektioner som leder till tänkande – Kittla hjärnan! För att göra det måste lektionerna också ha namn och rubriker. Naturligtvis kan vi kalla lektionen för en lektion i NO. Men allvarligt talat – hur kittlar det elevens huvud?

Inte heller säger väl hjärnan:

– Hej hopp det här låter kul”

om vi skriver – slå upp boken på sidan 47 och läs för dig själv till sidan 54 och svara därefter på de fantastiska frågorna på sidan 55! Det är inte mycket som retar upp hjärnan och gör den nyfiken och uppiggad.

Hellre döpa lektionerna:

  • Lektionen om ”den osynliga ingrediensen!” (alltså varför vispar vi på hem- och konsumentkunskapen).
  • ”Varför vispar vi på hem- och konsumentkunskapen? (himla rolig fråga att ställa. Jag har prövat. Så många ingångar i elevens tänkande).
  • ”Blod, ingen tvekan om saken” (Om kroppen och blodomloppet men med en litterär ingång av Astrid Lindgren; Mästerdetektiven Blomkvist.).
  • Hur väger man en blåval?
  • Bostongurka (en lektion i geografi. Alla dessa namn på saker och ting och som vi kan härleda till kartan och geografin).

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Rubricera lektionen – hitta en ingång att reta hjärnan
  2. Lektionsförslag: Kittla hjärnan med en rolig ingång i boken!
  3. Kittla hjärnan: Sätt rubrik på lektionerna
Publicerat i Lektioner och lektionsförslag | 8 kommentarer

Lektionsförslag: Kittla hjärnan med en rolig ingång i boken!

Postat den 01/05/2014 av Anne-Marie Körling

Hjärnan ska alltid kittlas tänker jag. Om jag förmår kittla elevernas hjärnor handlar om att reta upp systemet en aning. Det handlar om att förvåna eleverna. Ta dem med ut på okända marker men sedan låta dem upptäcka att de är utmanade så att de kan tänka, grubbla och fundera. Låt oss undersöka hur vi kan ta oss in i en bok. Här är några meningar. Jag säger inte att de är ur en bok. Jag vill gärna skapa lite spänning och lite samtal innan vi får veta något.

  • En första idé
  • En tävling
  • En domare utses
  • Kom tillbaka i morgon!
  • Morgon i morgon
  • Nätet
  • Tävlingsbidrag
  • Absolut konstiga djur
  • Ännu fler …
  • Carpe diem!
  • Fler möjliga konstiga
  • Knappast konstiga djur?
  • En andra idé
  • Briliant!

Jag ber eleverna undersöka meningarna. De här frågorna ställer jag:

  • Vad är det för meningar?
  • Hur hör de ihop?
  • Vilka hör ihop?
  • Vilka står för sig själva?
  • Vilka skiljetecken används?
  • Vad är syftet med skiljetecknen?
  • Vilka ord kommer tillbaka/upprepas?
  • Vilken mening har flest ord?
  • Vilken mening säger mest?
  • När används de här meningarna?
  • Vilken situation beskriver de?
  • Hör de ihop?

De här frågorna ska givetvis generera tankar om det som står skrivet i punktform. Eleverna måste få tid att undersöka och diskutera. Jag brukar inte säga att eleverna ska skriva så mycket utan hellre samtala och lyssna noga och mycket på varandra. Jag är också med i diskussionerna men utan att avslöja det jag vet om varifrån meningarna är hämtade och hur de hör samman.

Om man måste tänka i tid så är det här många lektioner. Att jag benämner det lektion handlar om att jag sätter rubriker på lektioner. Jag tycker rubriker på lektioner är spännande att klura ut och tänka fram. En lektion kan kallas ”Den hemliga ingrediensen” en annan lektion kan få den kryptiska rubriken ”Det lyckades de inte hålla hemligt” och då kan det handla om Pythagoras sats. Ja, så döper jag lektioner. Det blir mer spännande då.  Nåväl…

Eleverna får naturligtvis möta boken. Då är de sugna på att lyssna till vad berättelserna handlar om. För den listan ni läst är en lista med kapitel ur boken ”Konstiga djur”. De som klurade ut kapitlen heter Lotta Olsson och Maria Nilsson Thore. Bonnier Carlsén hette bokförlaget som tyckte boken var rolig, intressant och tillräckligt konstig för att ge ut. Och ut kom den 2011.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Kittla hjärnan: Sätt rubrik på lektionerna
  2. Kittla hjärnan: Rubriksätt lektionen!
  3. Undervisning: Inspirera med en bild (ur boken) och allt som kommer ur den
Publicerat i Boken i undervisningen, Högläsning, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning | Etiketter , , , , , | 2 kommentarer

Lättaste ordberikarlektionen: läsa, skrika, använda, lyssna och dela orden

Postat den 01/05/2014 av Anne-Marie Körling

Här är några ord att mumsa på! Ja, så skulle jag skriva på tavlan. Ja, så skulle jag dela ut på papper. Njut av orden i årskurs nio, åtta, sju, sex, fem, fyra, tre, två och ett, ja i förskoleklass också. Tugga på dem, smaka på dem, lyssna på dem, säg dem, skrik dem, skratta dem, viska dem, använd dem.

  • hasselmus
  • bokollon
  • ekollon
  • hasselnötter
  • mossa
  • fjolårsgräs
  • trädgårdsavfall
  • löv
  • ormbunksrester
  • dagg
  • spindelnät
  • bakgård

Ord. Ord. Ord. Vad har dessa ord gemensamt? Det är min fråga till er. Så skulle jag aktivera ord och begrepp i ett klassrum. Jag skulle be eleverna tala och berätta om orden, vad de själva vet och vad det själva tror. Jag skulle fråga om vad orden har gemensamt, vad de kan tänkas användas om och vilka som använder orden? Jag skulle be eleverna ta tre ord och skapa meningar att dela med sig av i klassrummet.

Och för er kära lärare och vuxna: Orden är hämtade ur EN (!) sida ur en barnbok. Så många ord i en barnbok. Så många ordförråd att läsa sig in i då man läser litteratur. Så många ord som ges i sammanhanget där berättelsen levandegör dem.

Källa; Lotta Olsson och Maria Nilsson Thore; Konstiga djur, 2011

Och hur Lotta Olsson Och Maria Nilsson Thore använder orden läser du sedan ur boken under rubriken ”Nätet”.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Hur lärde du dig att läsa?
  2. Lektionen: En sida med … och ha det så språkrikt där ni är
  3. På begäran – en läsa-skriva-lyssna-tala-dikt
Publicerat i Lektioner och lektionsförslag | Etiketter , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Lättaste ordberikarlektionen: läsa, skrika, använda, lyssna och dela orden

Skolan har förändrats. Skolan har det!

Postat den 01/05/2014 av Anne-Marie Körling

”… lärarinnan granskade mig noga och sa:

Du får väl börja i morgon, så får vi se om du kan klara dig i min klass. Det tvivlar jag förstås på, tillfogade hon och gick åter in i klassrummet med en knyck på nacken.

Och var det något som jag också tvivlade på så var det just det. Enbart åsynen av lärarinnan gjorde mig stum. Hon hade en stor vårta på näsan, hopstramad stripig hårknut, och små röda och blå ådror sände ett fint nät över ansiktet och fick det att likna en färggrann jordglob. Ur barmen som var platt som ett strykbräde slingrade en guldklocka likt en orm och dök rakt ner i hennes kjolficka. Och hon hade fingrar som var så levande och kvicka, fingrar som jag snart fick stifta bekantskap med, fingrar som högg hungriga efter en, fingrar kalla som stenar, fingrar som knäppte med en varnande tystnad, fingrar som fick öronen att glöda när hon nöp i dem, fingrar som efterlämnade glödande fyrklöverblad på ens kind.

Hon började min första lektion med att tala om för de andra barnen att jag kom från ett fattigt barnhem. Ett mycket fattigt barnhem, punkterade hon och undrade vem som ville sitta bredvid mig. Men då ingen visade någon särskild lust att sitta bredvid mig placerade hon mig på sista bänkraden och sa:

Du får sitta där tills vi får nya nummer och numren skaffar vi oss själva efter vår duktighet. Sedan började hon förhöra mig och det var inte mycket jag kunde svara rätt på. Man lär sig tydligen inte mycket på barnhem, sa hon spydigt och skrev ner ett par rader på en papperslapp, lade den i ett kuvert och slöt till kuvertet med en lång slickande kyss och bad mig lämna det hemma. Några dagar senare fick jag tag i papperslappen och läste:

Inte mycket att hoppas på.”

 

Maria Wine; Man har skjutit ett lejon,  Albert Bonnier Förlag, 1951


Inlägg som berör samma teman:

  1. Det var lästider det! Om att läsa eller inte läsa!
  2. Brev om klassrummets utförande och undervisningen i det
  3. Det jag förvånas över … något om det jag antecknar i skolan
Publicerat i Läraren i litteraturen | Kommentarer inaktiverade för Skolan har förändrats. Skolan har det!