Skrivprocessen

Skriva, skriva, skriva. Glömma vänner. Glömma varma maten. Skriva. Skriva. Skriva. Sova en timme. Nattskriva. Skriva. Skriva. Solen går upp över tallarna. Konstatera att det är fint. Skriva. Skriva. Skriva.

Tvivla. Läsa högt. Läsa igenom. Bra där! Va? Vad har jag skrivit? Texten slår tillbaka. Texten blöder på sidan 105. Åh. Det där var bra. Sidan 14 är lysande. Jag struntar i alltsammans. Hunden. Du och jag. Vi drar iväg ut bland buskarna. Träden. Stenarna.

Sända iväg. Annan får läsa. Vem ska läsa? Hjärtat i halsgropen. Pulsen är hög för att alfabetet ligger i blodet och dundrar. Inget gensvar. Tystnad. Havet är stort. Jag tittar på havet. Texten är ett hav för mig. Har jag skrivit ett hav av ord? Telefonen ringer. Signalen skär genom meningarna. Kontakt med en läsare. Tystnad tagning! Jag får gensvar. Jag får frågor. Jag får hjärtklappning.

Läsa om igen. Distansera mig från mina egna tankar och ord. Läsa på distans. Det går bra. Jag ska stava rätt. Jag ska syfta rätt. Jag ska … Sen gråter jag en skvätt för att jag är trött. Tycker att det mesta kan kastas. Sen kommer självförtroendet tillbaka och jag tänker. Ge ut. Ge inte upp! Ge ut!

Inläsning. Författarnas böcker ligger klara och ler från köksbordet. De är så vackert omslagna. De har precisa formuleringar. I dem söker jag. I boktraven hittar jag citat och meningar. Skriver ned dem. Sedan hittar jag dem inte igen.

Böcker är som oceaner. Boken är som ett hav. Stycket är som en sjö. Meningen är som en vattenpöl. Bokstaven som en ö. Och omvänt. En mening kan förändra tankemönster. Så drabbande och samtidigt så himlastor är läsvärlden. Böckerna … så stort arbete rymmer dem inte. Så mycket av känslor. Så många band.

 

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Skrivprocessen

”Verklig nationell folkläsning”

Selma Lagerlöf skrev på uppmaning av lärarna Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Det är ett stort och viktigt uppdrag att ge barn och unga en bok vars berättelser ska ge dem innehåll och läsupplevelser. Selma Lagerlöf är, då hon får denna förfrågan, nobelpristagare i litteratur, angelägen om att den bok hon ska skriva ska bli en av hennes bästa böcker.

Om detta skriver jag bland annat i den bok som kommer inom några veckor; Läraren inom mig, 2014.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för ”Verklig nationell folkläsning”

Din röst om läraryrket, kontakten med eleven och livet i skolan

Körling fotograferar 2013

Vi måste börja där vi är. Vi kan börja med oss själva. Berättelsen om skolan kommer att bli en berättelse detta år. Det är valår. Jag tror envist på att vi, var och en av oss, kan berätta om skolan. Vi är i den. För att vinna gehör ska vi förhålla oss sakligt, berätta sakligt och inte alltid kidnappas in i de berättelser andra ger och gör om skolan. Våga den egna praktikens erfarenheter, uppdrag och verklighet. Vi kan berätta.

Vi kan börja med att berätta för en kollega hur vår skoldag ser ut, om lektionen, om hur vi lyckades, hur vi gjorde för att utveckla den, hur eleverna lärde sig. Vi kan undvika att se till det vi inte hann. Vi kan försöka fokusera på det som ägde rum. Och då vi berättar – öva oss i den stora konsten att lyssna. Och det noggrant och öppet.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | 3 kommentarer

Självhjälp

Jag var tidig. Skolan ödslig. En elev sitter i en soffa. Jag säger hej. Sätter mig i en trappa. Eleven kommer och sätter sig intill mig. Berättar om allting, om bussen, om föräldrarnas arbete och … att eleven kom till skolan klockan sex.

Sedan tar eleven min arm och lägger den om sina axlar. Sitter så en stund. Sen säger eleven hej då och springer iväg till lektionen.

Publicerat i Verkligheten | Kommentarer inaktiverade för Självhjälp

Skoldagens innehåll och den alltför innehållsrika planeringen

Körling fotograferar 2013

Det är en hel skoldag. Det är många lektioner. Fem eller sex lektioner kanske. Det är raster. Det är mattider. En hel dag. När känslan kommer att man inte hinner kan man stanna upp och summera det som faktiskt ägt rum. Det finns innehåll i skoldagen. Det finns lektioner med geografi. Det finns lektioner med idrott. Det finns bild. Stunder där lärande äger rum.

Och trots att vi inte känner oss tillfredsställda, trots att vi inte känner att vi hann med det vi planerade så har lektionerna och skoldagarna rika innehåll. Det kan vara planeringen som är för innehållsrik och det kan vara den som skapar känsla av tidsbrist och att ”vi hann inte”. För när allt kommer omkring är det inte att hinna som vi ska ägna oss åt, utan att lära oss.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Skoldagens innehåll och den alltför innehållsrika planeringen

We meet again

Körling fotograferar 2013

Då börjar vi igen. Skoldagarna breder ut sig med sina innehåll och relationer. Relationen till texten vi undervisar ur. Relationen till läraren i klassrummet intill. Relationerna till varje elev. Relationerna till varje elevs lärande. Vi möts. Skolan är en sådan plats.

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för We meet again

Morgondagens stress dagen innan

Kära oss,

Jag vet en lärare som sitter i sin lägenhet och planerar för morgondagen. Hon sitter där med idéer och läroplan och vill lägga upp det hela så att eleverna kommer rusande med lust och iver.

– Det är planering, det är läroplan och det är elevernas lärande och så är det kursen som vi ska gå, sen är det schemat igen, och snart är det nationella prov, och så ska mötet i morgon handla om lite fortbildning, något nytt ska introduceras och jag som inte minns det som vi gjorde förra terminen, har ju liksom inte förstått att börja praktisera kunskaperna, men det blir nog bra … ja, så ungefär.

Jag vill så gärna lägga ett lugnande omslag, lägga plåsterord över oron. Jag tänker att Dylan Wiliam skriver så fint om läraryrket och att även de bästa lärarna misslyckas. Kanske det kan hjälpa lite …

 

Publicerat i Pedagogiska miljöer | Kommentarer inaktiverade för Morgondagens stress dagen innan