Tusen takk, Anne-Marie for en nydelig og inspirerende og viktig bok! TAKK!! 🙂
Jag tackar på Stockholmssvenska – TACK!
Tusen takk, Anne-Marie for en nydelig og inspirerende og viktig bok! TAKK!! 🙂
Jag tackar på Stockholmssvenska – TACK!
| Sitter och tittar på mitt katastrofala resultat och undrar hur jag ska hantera siffrorna. Är det mitt fel? Vad är det jag pysslar med egentligen? Och hur sjutton kommer eleverna känna när de får ta del av resultaten? Om jag mår så här, vad ska då de känna?
Skrev en engagerad lärare till svar på min blogg. |
Jag känner pedagogisk glädje! Tack för inlägget! Läs om upplägget och delta gärna i bloggstafetten. Jag räknar stenhårt med att vi blir 100 stycken lärare som skriver.
Det är rättningar av Nationella Prov runt om i skolsverige. Lärare samlas till pedagogiska diskussioner över elevernas svar, uppsatser, lösningar och diskussionen är pedagogisk, ifrågasättande, undersökande och livlig. Det är verkligen pedagogiska diskussioner. Och jag tänker – så kanske nationella prov skulle vara – men så kommer då frågan om eleverna har fått undervisning så att de klarar de nationella proven och kan ge det lysande resultat som varje skola önskar. Läroplanen är ny och kursplanerna nya säger några lärare jag pratar med. Kraven är hårda på årskurs treor. Vad händer om man tvingas underkänna elever som i andra sammanhang lyckas väl?
Jag undrar hur det vore om nationella prov lämnas in utan namn. För med handen på hjärtat – vad säger ett endaste prov om än så väl genomtänkt och väl genomfört – om det samlade lärandet? Det är väl egentligen det som ska diskuteras och mätas? Vad händer med lärare som behöver stöd och hjälp att utveckla undervisningar i relation till kursplaner och elevers lärande.
Jag tror också att lärare, trots det merarbete det innebär, ska ta invitationen om att lämna synpunkter och åsikter om nationella proven på fullt allvar. Säga ja till diskussionen. Det kunde vara utvecklande att granska proven, gensvara på dem, inte bara omsätta dem, och i värsta fall inte få tid att tänka om dem, fundera över resultatet och vad att utveckla undervisningarna med och genom vad.
Vad händer om vi avsätter tid till gensvar på provkonstruktion och det språk som används i proven? Vad händer om vi talar om vad vi finner är brister och styrkor i de här proven? Är inte det ett viktigt arbete för att stötta provkonstruktörer, genomförare och deltagare.
Jag tror också det är viktigt att samla elevens lärande i form av kopior, låt säga en gång i månaden, och ha till komplement då vi har nationella prov. Dvs arbetsunderlag som vi kan relatera till. Så att vi kan se vad eleven kan över tid, samt ha underlag som kompletterar det eleven eventuellt inte lyckats med – samt ha fokus på vad som ska återtas till undervisning och lektionernas fokus. Åtminstone i årskurs 3.
Jag är väldigt rädd att misslyckanden hamnar i knän på eleverna. Där hör de inte hemma!
Lärartycket – här samlar vi alla lärartyckare och lärarrösters inlägg. Den här bloggen skapar också en arena för lärare som inte har en lärarblogg. Ni är alla varmt välkomna att skriva. Själva startskottet till idén kan ni läsa här!
Med pedagogiska hälsningar
Anne-Marie och Camilla
Jag slutade grundskolan – jag började i gymnasiet.
Jag tyckte om tyska, jag tycker fortfarande om tyska – bara inte lika mycket. Jag vill tycka om det lika mycket nu som förr. Språket har låst sig, lektionerna har låst sig. Vi leker inte med språket längre, vi gör inte språket till vårt eget längre. Vi gör det som någon säger åt oss att göra – för att det står i kursplanen.
Kursplaner, mallar, Läxor, uppsatser, prov, glosförhör, hemtentor, tester, individuella samtal, utvecklingsplaner, betyg. I slutändan är det betygen som räknas.
Jag ogillar tanken på att någon ska få betygsätta mina kunskaper, mitt intresse, mitt ämne – bara för att kursplanen säger det. Jag vet det jag kan. Jag har kunskaper som finns med på kursplanen, men jag har även kunskaper som inte finns med på kursplanen – men den räknas inte. För mig räknas den.
Helst av allt vill jag inte bli betygsatt alls. Jag vet det jag kan. Om man kan älska ett språk – då är det precis det som jag gör, och om några veckor kommer någon att få betygsätta det – i form av en bokstav.
Anslutningen till lärartycket är fantastiskt stort. Hurra! Då den engagerade rektorn skrev och ville vara med tänkte jag att en rektorsstafett bör inledas. Rektorerna vill också säga sitt. Rektorer vill också berätta. Därför skapar vi nu en rektorsstafett. De inre rösterna om skolan ska givetvis också komma från rektorerna.
Jag känner en oerhörd respekt för det vi gör tillsammans nu, stärker våra röster, stärker våra inre verksamheter, åskådliggör dem. En dröm förverkligas genom vårt gemensamma deltagande och engagemang. En dröm jag drömde om att förverkliga för något år sedan. Nu gör jag det. Med er alla! Inte min dröm. Vår dröm.
En gång i tiden, nästan 100 år sedan, var det lärare som krävde nya läseböcker. Lärarna och skolan skapade ett helt nytt bibliotek för alla Sveriges skolbarn med stor utgivning och SAGA biblioteket blev skolans läsprojekt och elevernas guldgruvor. Lärarna fick Selma Lagerlöf, då nobelpristagare, att skriva en bok till skolbarnen. Och allt genomfördes därför att skolan, lärarna och de som verkade kring barn talade om sin verksamhet och det de såg som möjligheter. Det var länge sedan. Men fortfarande en modell. Vi kan göra det igen. Vi är närmast de växande. Vi står i elevernas närhet. Skolan är elevnära! Så bör det vara.
Och jag tänker på rektorerna. Jag är som lärare en del av rektors möjlighet att driva skola, genomföra visioner och utveckla för såväl lärare som elever. Jag kan ana att skolbördan måste vara så ofantligt tung och samtidigt … så fantastiskt underbar. Låt rektorerna berätta – följ stafetten här. Först ut är … Listan över rektortyckare, de som är klickbara har skrivit! Välkomna till rektortycket! Klicka på namnen och läs inläggen.
1. Peter Bragner – Läs inlägget här!
2. Lilian Varnander
3. Fredrik Andersson
4. Marie-Louise Ramevik
5. Carolina Thornströ
6. Edward Jensinger 16/
TACK! TACK! TACK! TACK! TACK! TACK! TACK! TACK! TACK! TACK!