… vi ska bli 100 lärarröster om läraryrket! Välkomna att delta. Om du inte har en blogg att skriva på har vi startat en blogg för era inlägg. Välkomna också till den.
… vi ska bli 100 lärarröster om läraryrket! Välkomna att delta. Om du inte har en blogg att skriva på har vi startat en blogg för era inlägg. Välkomna också till den.
Man kommer till en punkt. Man gör det. Det har jag gjort. Vad denna punkt innebär vet jag inte. En vändpunkt kan jag hoppas på. Eller ett avslut och en ny början. Men en slags punkt. Jag börjar här och nu. Så får vi se vad det leder till.
Jag har ett uppdrag att vara där jag är. Så ser jag på läraryrket. Hur ni andra ser på det vi lärare gör, är, kan och verkar får stanna utanför ett stund. Det har talats om läraryrket. Jag vill låta lärare beskriva yrket inifrån. Därför denna bloggstafett.
Läraryrket för min del handlar om att verka här och nu och för det framtida. Det betyder att jag ser mina elever, värnar relationen till dem, utmanar och utvecklar elevernas kunskaper i gemenskap med dem. Jag är utbildad för detta uppdrag.
Redan under min lärarutbildning insåg jag i frustration att jag aldrig någonsin skulle få allt jag behövde för att verka som lärare via högskolan, att så mycket skulle fattas därför att det som sker i klassrum och när man lär sig är dynamiskt och att eleverna, samhället och uppdraget är ständigt nytt. Så måste det vara.
Nya elever, nya infallsvinklar, nya samhällsutmaningar och så den enorma utmaningen med hur att lära, vad att lära och genom vad och varför då. De pedagogiska frågorna lär vi få leva med och verka i. Det är bra att de är så.
Jag har haft en dröm sedan många år. Den om ett slags upprop för det som sker i läraryrket. När Skollyftet kom skapades en frisk arena för det hoppfulla av skolutveckling. Därför hör detta blogginlägg och bloggstafetten jag initierar ihop med Skollyftet.
Jag vill ha en avstamp för den inre rösten i skolan. Där lärarna inte längre är tysta med det som är, sker och äger rum i undervisningen och med eleverna. Låt oss tala om vårt yrke. Jag drömmer om 100 lärarröster.
100 lärarröster om läraryrket! Jag önskar lista alla bloggar som skriver här nedan varför jag hoppas ni kan återknyta hit. Så blir listan åskådlig och samlad.
Bloggstafetten arrangeras och ordnas med ett blogginlägg om dagen. Ni får mail mig, eller anmäla er på Twitter där anvisningar ges av @themosch. Vi har också startat en blogg för er som vill skriva men som inte bloggar.
Och … skriv… skriv… skriv!
Anne-Marie
39 (10/5-12) bloggare klara för att skriva och ge sin inre syn på yrket – och fler kommer! Här är en lista på dem som skriver om sitt yrke, de som går att klicka på har publicerat sina inlägg:
TACK! TACK! TACK! TACK! TACK! TACK! TACK! TACK! TACK! TACK!
Att gå till det lilla postkontoret, inhyst i en tobaksaffär, är speciellt. Särskilt då jag har fått en avi av brevbäraren nedlagt i min fysiska brevlåda och hunnit rädda den från hundens nyfikna tänder. Jag undrar verkligen vad jag ska få hämta ut.
På vägen hem känner jag sådan pedagogisk glädje. Jag har öppnat kuvertet. Fått en bok av professor Sven Hartman. Och en liten hälsning.
Alltså! Hurra tänker jag. Då jag var med mina elever hade jag alltid ett ord med mig in i klassrummet som jag genast satte i munnarna på mina elever. Vi satte in ord i meningar och skrattade, allvarade, närvarade, begreppade och utvecklade kunskaper. Och orden är många. Igår läste jag Sydsvenska Dagbladet och kom att stanna upp vid detta ord.
LÅT ELEVERNA TA ORDET I SINA MUNNAR – UTTALA DEM OCH SÄTTA IN DEM I MENINGAR och KREATIVISERA ORDET.
Då man får eleverna att sätta in ord i olika sammanhang och i frihet att vara kreativa kommer vi slutligen att börja undra över andra saker. Varför säger vi det här ordet? Vad vet vi om en dinosauriefjärt? Hur låter dom? Vad luktar dom? Hur kan vi prata om fjärtar från djur som människor aldrig har mött? Vem har hittat på ordet? Om en dinosaurie väger 90 ton hur stor är prutten då? Blåser träden iväg av prutten? Vad händer med naturen? Om kor pruttar så förändrar de klimaten? Vad händer om en dinosaurie pruttar? Kan valar som väger 190 ton också prutta? Vad händer med prutten i vattnet?
Hur stor är volymen på en blåvalsprutt?
Jag ser idel undervisningsmöjligheter. Jag ser också mängder av träffar i kursplanerna. Hur många beror på hur lektionerna utvecklas och i relation till elevernas frågor.
Jag är inte någon person som vill berömma barn, däremot delta och vara nyfiken. Jag är försiktig med beröm. Jag är däremot nyfiken på vad barn vill visa, säga, tänka och göra.
Barn brukar säga – Titta och därmed säger de att de vill ha vår uppmärksamhet och vår närvaro. Om svaret på vår uppmärksamhet blir en bedömning har vi förstått uppmaningen från barnet som något helt annat. Det handlar om delaktighet. Närvaro. Intresse och nyfikenhet.