36 lärare skriver i bloggstafetten LÄRARTYCKET …

Postat den 10/05/2012 av Anne-Marie Körling

… vi ska bli 100 lärarröster om läraryrket! Välkomna att delta. Om du inte har en blogg att skriva på har vi startat en blogg för era inlägg. Välkomna också till den.

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Kära lärartyckare och kära rektortyckare
  2. För lärare och rektorer – Blovisa – en elevblogg att synliggöra
  3. Mitt inlägg om ämnen 1913
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | 1 kommentar

Gästinlägg av en elev: ATT ÄLSKA ETT ÄMNE OCH BLI BETYGSATT

Postat den 10/05/2012 av Anne-Marie Körling

Att älska ett ämne och bli betygsatt

 

Betyg. Att sätta betyg betyder att någon blir betygsatt. Jag ogillar uttrycket. Eleven blir betygsatt dagligen – av läraren. Läraren blir betygsatt dagligen – av eleven. Vi betygsätter varandra men det som vi egentligen ska göra är att lära av varandra.Vi elever vet inte vad som sägs om oss i personalrummet, vilket betyg vi är, eller har, om vi har brister som lärarna vet om men som vi själva inte vet om. Vi vet ingenting. Vi vet det som lärarna väljer att berätta.Efter sex år i skolan fick jag mitt ämne. Tyska. Efter tre månader läste jag en barnbok. Min lärare lät mig leka med orden, hon tog sig tid och såg till att vi var med henne. Hon sa åt oss att strunta i grammatiken och istället leka med språket. Hon hade med sig nya böcker varje vecka, lät oss göra fel utan att säga ”det där är fel”, hon sa åt oss att ljuda ordet för att försöka förstå det och att den bestämda artikeln inte var det viktigaste. Hon fick oss att förstå språket. Hon nämnde sällan betyg – och hon ogillade prov. Prov enligt henne betydde att läraren själv inte kunde se det som hände i klassrummet. Varför tyska? Det vet jag inte. Kanske för att hon visade oss språket och fyllde klassrummet med material så att språket kom ännu närmare. Jag behövde aldrig oroa mig för att bli betygsatt i grundskolan. Inte i tyska. Hon betygsatte det som pågick i klassrummet. Hon fick alla att lyckas – hon lyckades hålla sig till kursplanen men samtidigt gömma undan den. Hon gjorde lektionen och kursplanen till sin.

Jag slutade grundskolan – jag började i gymnasiet.

Jag tyckte om tyska, jag tycker fortfarande om tyska – bara inte lika mycket. Jag vill tycka om det lika mycket nu som förr. Språket har låst sig, lektionerna har låst sig. Vi leker inte med språket längre, vi gör inte språket till vårt eget längre. Vi gör det som någon säger åt oss att göra – för att det står i kursplanen.

Kursplaner, mallar, Läxor, uppsatser, prov, glosförhör, hemtentor, tester, individuella samtal, utvecklingsplaner, betyg. I slutändan är det betygen som räknas.

Jag ogillar tanken på att någon ska få betygsätta mina kunskaper, mitt intresse, mitt ämne – bara för att kursplanen säger det. Jag vet det jag kan. Jag har kunskaper som finns med på kursplanen, men jag har även kunskaper som inte finns med på kursplanen – men den räknas inte. För mig räknas den.

Helst av allt vill jag inte bli betygsatt alls. Jag vet det jag kan. Om man kan älska ett språk – då är det precis det som jag gör, och om några veckor kommer någon att få betygsätta det – i form av en bokstav.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Alla betygsättande lärare – läs detta elevinlägg högt – lyssna noga!
  2. Blandspråket och ögonkontakten
  3. Samtal om en hund och en tant
Publicerat i Barns rättigheter, Eleverna! | 2 kommentarer

LÄRARTYCKET – en bloggstafett om läraryrket av lärare i yrket

Postat den 09/05/2012 av Anne-Marie Körling

 

Man kommer till en punkt. Man gör det. Det har jag gjort. Vad denna punkt innebär vet jag inte. En vändpunkt kan jag hoppas på. Eller ett avslut och en ny början. Men en slags punkt. Jag börjar här och nu.  Så får vi se vad det leder till.

Jag har ett uppdrag att vara där jag är. Så ser jag på läraryrket. Hur ni andra ser på det vi lärare gör, är, kan och verkar får stanna utanför ett stund. Det har talats om läraryrket. Jag vill låta lärare beskriva yrket inifrån. Därför denna bloggstafett.

Läraryrket för min del handlar om att verka här och nu och för det framtida. Det betyder att jag ser mina elever, värnar relationen till dem, utmanar och utvecklar elevernas kunskaper i gemenskap med dem. Jag är utbildad för detta uppdrag.

Redan under min lärarutbildning insåg jag i frustration att jag aldrig någonsin skulle få allt jag behövde för att verka som lärare via högskolan, att så mycket skulle fattas därför att det som sker i klassrum och när man lär sig är dynamiskt och att eleverna, samhället och uppdraget är ständigt nytt. Så måste det vara.

Nya elever, nya infallsvinklar, nya samhällsutmaningar och så den enorma utmaningen med hur att lära, vad att lära och genom vad och varför då. De pedagogiska frågorna lär vi få leva med och verka i. Det är bra att de är så.

Jag har haft en dröm sedan många år. Den om ett slags upprop för det som sker i läraryrket. När Skollyftet kom skapades en frisk arena för det hoppfulla av skolutveckling. Därför hör detta blogginlägg och bloggstafetten jag initierar ihop med Skollyftet.

Jag vill ha en avstamp för den inre rösten i skolan. Där lärarna inte längre är tysta med det som är, sker och äger rum i undervisningen och med eleverna. Låt oss tala om vårt yrke. Jag drömmer om 100 lärarröster.

100 lärarröster om läraryrket! Jag önskar lista alla bloggar som skriver här nedan varför jag hoppas ni kan återknyta hit. Så blir listan åskådlig och samlad.

Bloggstafetten arrangeras och ordnas med ett blogginlägg om dagen. Ni får mail mig, eller anmäla er på Twitter där anvisningar ges av @themosch. Vi har också startat en blogg för er som vill skriva men som inte bloggar.

Och … skriv… skriv… skriv!

Anne-Marie

39 (10/5-12) bloggare klara för att skriva och ge sin inre syn på yrket – och fler kommer! Här är en lista på dem som skriver om sitt yrke, de som går att klicka på har publicerat sina inlägg:

  1. Ann-Marie Körling
  2. Kristina Alexanderson
  3. Camilla Lindskoug
  4. Linda Smiths
  5. Katarina Lycken
  6. Petter Bergenstråhle
  7. Anna Kaya
  8. Karin Nygårds
  9. Patricia Diaz
  10. Christina Löfving
  11. Peter Habbe
  12. Ann Hultman Jakobsson
  13. Mats Olsson
  14. Maria Grundström
  15. Fredrik Clausson
  16. Mia Melin
  17. Magdalena Ronnby
  18. Elisabet Landström
  19. Sarah Lombrant
  20. Jens Croneman
  21. Ida Aspviken
  22. Ylva Pettersson
  23. Peter Ellie
  24. Sanna Wirland
  25. Hanna Stehagen
  26. Magnus Ehinger
  27. Marie Andersson
  28. Karoline Thordson
  29. Markus Tilly
  30. My Zetterman
  31. Karin Sonnerås
  32. Daniel Barker
  33. Hanna J
  34. Terese Silverbåge
  35. Anna Lena Larsson
  36. Linda Ode
  37. Jacob Möllstam
  38. Linda Larsson
  39. Mikael Arevius
  40. Morrica
  41. Charlotta Wasteson
  42. Linda Karlsson
  43. Frida Linden
  44. Andreas Odén
  45. Helena von Schanz
  46. Cecilia Nilsson
  47. Anna Östman
  48. Hanna Tjörnhed
  49. Theres Swittgren
  50. Malin Larsson
  51. Annika Haugsöen
  52. Pernilla Weman
  53. Karin Jern Karlsson
  54. Jonas Lindhal
  55. Mr. X
  56. Fröken Backman
  57. Malin Eriksson
  58. Sara
  59. Fredrik Sjöstrand
  60. Adriana Sturesson
  61. Emelie Öhrn
  62. Janna Scheele
  63. Catharina Källgren
  64. Ann Nyström
  65. Louise Guldbrandsson
  66. Ylva Staberg
  67. Ann Löwbeer
  68. Dan Svanbom
  69. Mick Hellgren
  70. Linda Forssén
  71. Malin Lundberg
  72. Johan Lanz
  73. Hadar Nordin
  74. Patrik Glad
  75. Marika Nylund Ek
  76. Ingrid Paulin Rosell
  77. Åsa Klausen
  78. Karin Zarrou
  79. Björn Kindenberg
  80. Marie Horn
  81. Linda Ekemalm
  82. Jan Lenander
  83. Hulya Basaran
  84. Anna Johansson
  85. Inger @vindelalvan
  86. Birgitta Wikström
  87. Marie Linder
  88. Benita Sjöberg Reuter
  89. Irene Wirdelov
  90. Dagmar Machutta
  91. Sven Järgenstedt
  92. Britt-Marie Hagman
  93. Anna Sköldeborn
  94. Anna Öjehagen
  95. Ulrika Eriksson
  96. Ulrika Jonson
  97. Katarina Trobäck
  98. Louise Callmer
  99. Bertram S. Fridell
  100.  Camilla Carlberg
    Och så de som ville skriva och som kom avbytarbänk är nu inte alls där utan med i stafetten. Varför begränsa. Varför tysta en lärare. Så välkomna ni som vill – vi lägger till. Så fungerar läraryrket.
    101. Britt Hansson
    102. Cecilia Wallin
    103. Bodil Samuelsson
    104. Björn Westerström
    105. Ulrika Broman

TACK! TACK! TACK! TACK! TACK! TACK! TACK! TACK! TACK! TACK!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lärartycket – 100 lärarröster om läraryrket – så här gick det till!
  2. REKTORTYCKET – en bloggstafett av rektorer om rektorn i skolan
  3. Vägen till läraryrket
Publicerat i Lärartycket, Läraryrket och lärarrollen | 55 kommentarer

Brev att hämta

Postat den 09/05/2012 av Anne-Marie Körling

Att gå till det lilla postkontoret, inhyst i en tobaksaffär, är speciellt. Särskilt då jag har fått en avi av brevbäraren nedlagt i min fysiska brevlåda och hunnit rädda den från hundens nyfikna tänder. Jag undrar verkligen vad jag ska få hämta ut.

På vägen hem känner jag sådan pedagogisk glädje. Jag har öppnat kuvertet. Fått en bok av professor Sven Hartman. Och en liten hälsning.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Tappa tänder
  2. Skolans välkomnande anslag
  3. Sommarskola för de som ska gå längre
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Etiketter , , , | 1 kommentar

Lektionstanke: Hur låter en dinosauriefjärt?

Postat den 09/05/2012 av Anne-Marie Körling

Alltså! Hurra tänker jag. Då jag var med mina elever hade jag alltid ett ord med mig in i klassrummet som jag genast satte i munnarna på mina elever. Vi satte in ord i meningar och skrattade, allvarade, närvarade, begreppade och utvecklade kunskaper. Och orden är många. Igår läste jag Sydsvenska Dagbladet och kom att stanna upp vid detta ord.

LÅT ELEVERNA TA ORDET I SINA MUNNAR – UTTALA DEM OCH SÄTTA IN DEM I MENINGAR och KREATIVISERA ORDET.

Då man får eleverna att sätta in ord i olika sammanhang och i frihet att vara kreativa kommer vi slutligen att börja undra över andra saker. Varför säger vi det här ordet? Vad vet vi om en dinosauriefjärt? Hur låter dom? Vad luktar dom? Hur kan vi prata om fjärtar från djur som människor aldrig har mött? Vem har hittat på ordet? Om en dinosaurie väger 90 ton hur stor är prutten då? Blåser träden iväg av prutten? Vad händer med naturen? Om kor pruttar så förändrar de klimaten? Vad händer om en dinosaurie pruttar? Kan valar som väger 190 ton också prutta? Vad händer med prutten i vattnet?

Hur stor är volymen på en blåvalsprutt?

Jag ser idel undervisningsmöjligheter. Jag ser också mängder av träffar i kursplanerna. Hur många beror på hur lektionerna utvecklas och i relation till elevernas frågor.


Inlägg som berör samma teman:

  1. En trudilutt för musikläraren
  2. Resursstarka frågor
  3. Någon sa – Du är duktig!
Publicerat i Jordklotet, Källkritik och undervisning, Kommunikationen, Lektion, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Lektionstanke: Hur låter en dinosauriefjärt?

Du är duktig som … och duktig flicka och allt som omges av duktig

Postat den 09/05/2012 av Anne-Marie Körling

Jag är inte någon person som vill berömma barn, däremot delta och vara nyfiken. Jag är försiktig med beröm. Jag är däremot nyfiken på vad barn vill visa, säga, tänka och göra.

Barn brukar säga – Titta och därmed säger de att de vill ha vår uppmärksamhet och vår närvaro. Om svaret på vår uppmärksamhet blir en bedömning har vi förstått uppmaningen från barnet som något helt annat. Det handlar om delaktighet. Närvaro. Intresse och nyfikenhet.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Jag säger inte: ”Du är så duktig!” Några ord om duktig!
  2. Närvaro, frånvaro och se med fostranssyn på de som är där
  3. Duktigare än duktig flicka
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Du är duktig som … och duktig flicka och allt som omges av duktig

Lektionsidé: Fem högljudda minuter till Sendaks minne

Postat den 09/05/2012 av Anne-Marie Körling

Denna ålderslösa saga och berättelse slår nog an i var och en av oss; Where the wild things are. Och då Maurice Sendak har avlidit tycker jag det är all anledning att ägna fem minuter åt hans minne. Dessa ska vara högljudda. Här är en inläsning som kan stötta oss i skolan. Passar som sagt alla åldrar. Att det är på engelska gör absolut ingenting.

Maurice Sendak var den förste att motta Almapriset – litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2003. 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Den lovar mig ett minne
  2. Vägen till läraryrket
  3. Värsta skolmaten – ett minne blott
Publicerat i Bildpromenaden, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, TED / Youtube | Etiketter , , , , , , , | 1 kommentar