Inte endast diagnos utan mycket mer människa!

Postat den 05/11/2011 av Anne-Marie Körling

Jag lyssnade till Ann Heberlein idag. Ann Heberlein läste ur sin nya bok Ett gott liv, 2011. Jag citerar ur den:

”Ann Heberlein är bipolär”, säger man. Det är jag inte alls det. Jag inte inte bipolär. Jag är förälder. Jag är lektor i etik. Jag är rastlös. Jag författare. Jag är låntagare. Jag är morgonpigg. Jag är kylig. Jag är gift. Jag är bilägare. Jag är lundabo. Jag är glad. Jag är arbetarklass. Jag är prästfru. Jag är anställd vid Lunds universitet. Jag är medelålders. Jag är pollenallergiker. Jag är konsument. Jag är medelklass. Jag är kaffedrickare. Jag är blåögd. Jag är gränslös. Jag är skribent i DN och i Sydsvenskan. Jag är lättirriterad. Jag är plikttrogen. Jag är egenföretagare. Jag är miljömedveten. Jag är medlem i Burlövs ryttarförening. Jag är kristen. Jag är höginkomsstagare. Jag är klassresenär. Jag är hundägare, kattägare, papegojeägare. Jag är 165.5 cm lång. Jag är disciplinerad. Jag är liberal. Jag är kolumnist i Kyrkans Tidning och Amos. Jag är slösaktig. Jag är aggressiv. Jag är syster. Jag är blek. Jag är våldtagen. Jag är bilist och cyklist och ryttare. Jag är fåfäng. Jag är handledare. Jag är ångestfylld. Jag är faster. Jag är generös. Jag är mörkrädd. Jag är dotter. Jag är blond. Jag är examinator. Jag är föraktfull. Jag är husägare. Jag är forskare. Jag är fräkning. Jag är föreläsare. Jag är köttätare. Jag är pedant. Jag är hyresgäst. Jag är elka. Jag är disputerad. Jag är självupptagen. Jag är temperamentsfull. Jag är misstänksam. Jag är från Skåne. Jag är lärare. Jag är lycklig. Jag är svensk. Jag är kvinna.”

Jag tänker att vi inte ska tala om diagnoserna i skolan som om vi talar om eleven då. När elever har fått diagnoser är det meningen att omvärlden ska möjliggöra för eleven att vara just människa. Inte sin diagnos!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Julprovokation!
  2. Tack Ann Heberlein för orden!
  3. Kan inte svara utan får ett annat uppdrag …
Publicerat i Diagnos | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Inte endast diagnos utan mycket mer människa!

”En oplockad gås” som jag ser det!

Postat den 05/11/2011 av Anne-Marie Körling

*En oplockad gås.”

Om man har en oplockad gås tillsammans med någon betyder det att man faktiskt har en gås ihop. Problemet med gåsen är att man inte har plockat den. Det betyder att två personer ska göra det. Vad gåsen sedan gör är en helt annan sak. Förmodligen vill gåsen inte alls vara med. Då kan man tillkalla en tredje person och inbjuda den till det hela. Den tredje personen får då också ha en oplockad gås med de två andra. Frågan kvarstår dock om gåsen tycker det är så roligt. Om gåsen inte vill så kanske den tillkallar en gåskompis. Då är det plötsligt två oplockade gäss tillsammans med tre personer som till en början hade EN oplockad gås men på grund av gåsen får ytterligare en till. Så här kan det bli!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Gamla ordspråk och lite tankar kring dem
  2. Elever som provocerar – jag ser det snarare som att de improvoserar!
  3. Jag ser det som kommunikationsgenerositet!
Publicerat i Barns rättigheter, Skriver om ditt och datt | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för ”En oplockad gås” som jag ser det!

Skolminne: Stämde inte in med bilden

Postat den 05/11/2011 av Anne-Marie Körling

Jag var nio år. Hade bytt klass. Det var under den skoltid som man arbetade i grupparbeten. Man började göra om klassrummen från bänkradernas framåttittande till bord om fyra. I stort sett var allt som vanligt trots det. Jag minns inte att man berättade för oss elever vad detta betydde för oss. Tystnad äskades trots att man satt ihop och skulle diskutera, grupparbeta.

Jag minns en bild lektion. Läraren målade ett spindelnät på tavlan. Vi var 28 elever som skulle rita spindelnät. Spindeln skulle vara i mitten. Spindel och spindelnät var uppgiften. Vi använde kladdiga kritor, oljekritor. Jag hatade oljekritor. Jag målade hellre med pensel. Men man fick inte välja. Man fick använda det som läraren sa. Sedan fick man ett ritpapper. Det var allt. Och klassen producerade spindelnät. Teckning efter teckning sattes upp på väggen. När det väl kom till mitt spindelnät så sa läraren stopp och belägg.

– Ditt spindelnät ser inte ut som alla andras spindelnät, sa läraren. Titta själv!

Jag tittade och tittade. Jag såg inte några skillnader. Jag såg inte varför mitt inte passade in. Jag såg de andras spindelnät. De var fina. Jag såg mitt och insåg att jag på något vis hade misslyckats. Med vad visste jag inte. Min bild kom inte upp. Jag mindes skammen. Men jag förstod inte anledningen.

Idag vet jag att jag ritade bågarna fel. Jag såg inte det jag skulle se och så har det nog varit sedan dess. Jag stack ut redan som liten elev. Fast jag gjorde allt jag kunde för att inte göra just det. Jag ville vara lika, anpassad och följa mainstream. Ja, jag visste inte vad mainstream var då för vi använde liksom inte några andra ord än de svenska, jag visste bara vad ordet gemenskap var och vilket pris det hade. Mitt betyg i bild blev lågt. Det bättrades på i årskurs sju, åtta och nio. Där hade vi en lärare som utmanade oss att göra precis tvärtom. Våga ta ut svängarna vilket var en ny utmaning för oss elever. Vi hade lärt oss att följa  med utan att någon följde oss.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Skam
  2. Spindeln som var lite udda – något om arbetet som inte passar in
  3. Mina egna skolminnen: Spindelnätet
Publicerat i Klassrummet, Misstagen | Etiketter , , , , | 2 kommentarer

Demokrati och någon slags ordning

Postat den 04/11/2011 av Anne-Marie Körling

Läs här!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Intressant om fostran, demokrati och …
  2. Någon slags dikt: Tystnaden fångade in mig
  3. Margareta Normell: Kunskap, fantasi och föreställning
Publicerat i Barns rättigheter | 1 kommentar

Vygotskijs samtal kap 1

Postat den 04/11/2011 av Anne-Marie Körling

Vygotskijs samtal – FÖLJANDE UPPMÄRKSAMHET – kapitel ett:

Munnen går i ett. De matematiska begreppen fullkomligt möblerar om rummet jag sitter i. ”Beräkningar” är inte samma sak som ”uträkningar”. Universum har förklaringar och svarta hål likaså. Jag förstår ingenting. Men det är inte heller viktigt. Det viktiga är att jag förstår vad som pågår i rummet. Den som lär behöver mig nu. Just när samtalet ser riktat ut mot mig, som att inkludera mig, förstår jag mer att jag behövs som en slags yttre person att möta det egna lärandet med. Jag ska inte fråga så mycket, jag ska inte störa så mycket, jag ska inte förklara mina egna kunskaper, jag ska inte ifrågasätta, jag ska inte kräva på generaliseringar, jag ska inte …

Jag ska bara närvara. Det är känsligt med lärande. Just i det som äger rum hos den lärande – det att personen är engagerad och i färd med att förstå – äger rum just då jag är där i gemenskap men inget kan göra. Så Vygotskijs samtal del 1 måste handla om modet att inte gå i dialog, inte störa, inte förstöra, inte förgöra utan bara närvara till 100 %. Följande uppmärksamhet med andra ord.

Jag ställer mig mycket undrande till när detta äger rum i skolan. När får eleverna bubbla om det de är i färd med att förstå.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Ögonkontakt – att utveckla lärandet
  2. Lyft undervisningen och tala om innehållet
  3. Våra bedömningar har vi gjort till skrivbordsprodukter
Publicerat i Vygotskij | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Vygotskijs samtal kap 1

”Det är farligt med gravstenar”

Postat den 04/11/2011 av Anne-Marie Körling

– Alltså, det är himla farligt med gravstenar, hörde jag den äldre kvinnan säga till en annan äldre kvinna.

– Jo, jag har hört att de ska uppfinna en ny variant, en slags gravsten som är väldigt tung i bottnen, berättade den andra.

Jag vet inte, men något känns absurt i alltsammans. Allt är farligt. Allt! Så kan man summera saker och ting. Men trots allt så lever vi och oftast, oftast så klarar vi av en aningens av det farliga. Jag undrar vad som händer med barn som tror att världen är till för att se och inte röra, beröra, känna och leva i.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Det är ruskigt farligt att leva
  2. det är mycket FARLIGT det mesta!
  3. Om att ha föräldrar – Ur Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt
Publicerat i Barns rättigheter | 1 kommentar

Demokrati, kan väl bara betyda en endaste sak

Postat den 04/11/2011 av Anne-Marie Körling

UR sänder nu en serie som heter Jakten på det demokratiska klassrummet. Jag har varit lite inblandad. Du kan läsa mina 8 artiklar kring demokrati här! Serien är oerhört angelägen och jag tycker vi ska lyfta in dessa program i lärarkretsar, lärarsamtal, skolutvecklingssamtal.

 

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Skolans uppdrag – demokrati
  2. Barn av sitt språk – Körlings barn
  3. Sändningstider för Körlings Barn och Friare kan ingen vara!
Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Demokrati, kan väl bara betyda en endaste sak