Klassrummet är ett namn på ett rum i en skola. Det finns bara klassrum i skolan. Rummet har ett första syfte. Att samla en klass med elever och för en lärare. Bänkar riktas mot läraren och därmed är centrum skapat. Mot läraren riktas blickarna. Och från den positionen ger läraren ut sin undervisning.
Att klassrummet är ett rum för lärande bör vara i fokus. Hur organiserar vi detta rum? Klassrummet signalerar också omsorg, innehåll och möjlighet till relation och samspel. Eftersom vi samlas där tillsammans och ska möjliggöra intentionerna med läroplanens inledande tankar;
- Skolväsendet vilar på demokratins grund – alltså ska klassrummet också gestalta detta i praktiken.
- Var och en som verkar i skolan ska också främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö – alltså ska rummet hysa också visa aktning för varje människas egenvärde och hysa olikheterna.
Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet – jag tänker att samhället kan ses som ett stort rum, klassrummet som ett litet, och rummet ska stötta samspel, möten och samarbeten. Vi ska lära oss att vara rörliga i möten med andra människor, både i tanke och kropp – frågan är om klassrummen ger oss detta.
- Att organisera för lärandet betyder att titta på hur det ser ut rent fysiskt i klassrummet. Hur ser trafiken i klassrummet ut?
- Hur gör eleverna för att hämta material och agera självständigt utifrån vad de behöver av arbetsmaterial?
- Finns det lugnare hörn att sitta i?
- Finns det gemensamma bord att arbeta vid?
- Får eleverna ansvara för var de arbetar bäst?
- Kan eleverna byta plats för att de vill, önskar och behöver?
- Hur demokratiskt kan klassrummet bli? Och behöver det vara demokratiskt?
- Hur är materialet tillgängligt för eleverna?
- Måste eleverna fråga om saker och ting, för att få tillåtelse eller kan de handla och agera självständigt – i ansvarig frihet som det så vackert heter?
- Uppmuntrar klassrumsorganisationen till eget ansvar?
Klassrummet är både för den enskilde eleven och för kollektivet. Klassrummet är en plats där vi ska förhandla, samarbeta, diskutera, åskådliggöra, vara, gemenskapa, lyssna, mötas, vänskapa, lösa konflikter, berätta och kanske till och med gömma oss undan ett tag, om inte fysiskt så psykiskt. Klassrummet utvecklas såväl innanför som utanför människan. Den inre känslan är upplevelsen av rummet: Här vill jag vara, här upplever jag lust att lära, här ingår jag, har saknas jag om jag är borta, här är min plats. Den yttre är den faktiska plats för vår fysiska plats, den vi formar och ingår i, påverkar och utvecklar. Klassrummet är också en gräns och en markering för såväl lärare som elever. Vi är i klassrummet för ett specifikt syfte. Vi är här för att lära oss. Klassrumsorganisation är inte helt lätt. Vi kan drömma om hur vi skulle vilja ha det. Vi längtar efter bättre resurser, mer av saker och ting. Men i realiteten får vi finna oss i det vi har. Det betyder inte att vi inte kan forma rummet utifrån de förutsättningar som ges. Bänkar kan flyttas om, ytor kan friläggas, och böcker frontas, elevernas processande arbeten synliggöras. Det är mycket vi kan göra i detta klassrum utan att vi får pengar till förändringarna.
Att god väg att förändra klassrummet är att vara elev i det. Man kan ta ett elevperspektiv och pröva olika klassrumsvinklar, sitta och titta, fundera över hur just den här eleven från denna plats kan uppleva närhet till lärandet.
