En lärare skrek lyckligt i ett mail till mig:
Jante har tagit ett kliv tillbaka. Jag är sedd!
En lärare skrek lyckligt i ett mail till mig:
Jante har tagit ett kliv tillbaka. Jag är sedd!
Inlägg som berör samma teman:

Det väntas oväder! En rubrik i en tidning berättade att detta oväder är levande. Ibland är rubrikerna så kluriga tänker jag. Att skriva rubrik handlar om att klura. Vad ger vi för rubriker och hur undervisar vi om dem? Undervisningen om rubriker brukar bli en rolig resa i tidningsvärld och i böcker. Låt eleverna upptäcka rubrikerna genom att först tejpa över varenda rubrik i en tidning med tapettejp. Ja, det är lite klurigt att göra det men effekten blir faktiskt stor. Man förstår nästan inte vad tidningen handlar om alls. Det tar också lång tid att förstå vad innehållet egentligen handlar om.
Rubriken strukturerar tankarna om innehållet. Och gör det på ett mycket fiffigt sätt. Undervisningen kan också erbjuda eleverna att sätta rubriker, att göra egna rubriker. Låt oss tänka att min rubrik till mitt fotografi är
REGNET I MIN FICKA – Ja, nu kan man ju tycka att den rubriken är en aning konstig, men det är min rubrik. Eleverna kan nu tycka och tänka kring samspelet mellan mitt fotografi och min text och ge förslag. ALLA förslag ska beaktas, skrivas ned och muntligt utläsas. Vi får då mängder av rubriker. Som lärare ska vi inte värdera det vi får, rangordna vad vi tycker är bra rubriker och dåliga rubriker. Det är inte värdefullt att strama in kreativiteten med värderingar.
Vi kan också ta ett innehållsregister. Innehållsregistren har rubrikerna i fokus. Man hänvisar sedan till en sida där man kan läsa. En ingång till boken kunde vi säga. Tittar vi på rubrikerna i registret kan vi locka in till läsning – Vilken rubrik lockar just dig? Vad får du för föreställningar? Vad är det i rubriken som du fastnar för?
Rubrikerna har också till syfte att fånga en läsare. Vi skulle under en hel vecka undersöka vilka rubriker som vi fastnar för. Vi kan ta en tidning, ex Metro, DN, Sydsvenskan, GT – ja vilken som helst. Låta eleverna få varsitt nummer och tysta grubbla sig fram till vilka rubriker de fäster intresse vid. Därefter kan vi undersöka och samtala om hur rubriksättning görs och varför.
Detta brukar bli en rolig vecka där alla rubriker verkligen blir rubriker. Medvetet tänk kring något som är så viktigt för förståelsen. Den ska vi undervisa om.
Utan att veta ställer vi frågorna. Frågorna är kunskapernas dörröppnare. Stora feta frågor är undervisningsrika och mycket delbara. Här är en sång att grubbla tillsammans med.
Inlägg som berör samma teman:

Det pedagogiska kretsloppet. Hjärtat är för mig undervisningen i klassrummet, där eleverna, läraren och stoffet är det centrala. För att undervisningen i klassrummet ska vara rikt och mångfaldigande så behövs de pedagogiska diskussionerna, lyhördheten för andra lärares undervisningar, generositet mellan lärare, högt i tak för nya idéer, rikt samspel med eleverna, nära förhållande till gemenskapen med styrdokumenten, vägar från rätt-och-felkulturen, pedagogiska diskussioner kring forskning, prövande av vad forskningen visar och hur vi upptäcker relevansen i det vi gör som lärare, och så ett livligt intresse från skolledning och rektor. Den inre kärnan, det som är skola, ska stärkas genom livligt flöde mellan det yttre och det inre. Tillförsel av pedagogiska frågor och modet att stå för professionen.
Inlägg som berör samma teman:
Tänk om skolan kunde organisera lärare kring undervisningar. Jag är så innerligt trött på den Jante som om och om gör sig påmind i skolan. Jag vill att lärare ska våga visa sina undervisningar, dela dem generöst med varandra, misslyckas med somligt, lyckas med annat. Våga dela, våga utveckla, våga pröva och våga dela.
Det finns en risk att man tänker att läraren som frågar om råd inte är förmögen. Att läraren behöver en hand att hålla. Det tror jag inte på. Ett sådant synsätt gör lärare till osjälvständiga och ständigt i behov av särskilt stöd. Nej, vad lärare behöver är att samtala, diskutera, dela, visa och generositet.
Och där Jante råder skulle en mentor behövas för den undervisning läraren bedriver. Så tänker jag. Att vara mentor för undervisningen handlar om att dela en annan lärares undervisning. Det är ingen värdering i vad läraren gör eller vem läraren är. Det är att dela, och att lyfta frågorna kring vad undervisning är och kan vara.
Ja så ungefär, frågorna är kurs- och läroplansorienterade, och det pedagogiska inre kretsloppet näringsrikt. Vi blir utbildade ihop och utvecklar undervisarkonst. Jag har sett detta i praktiken. I ett annat land.

Hi hi, tänker jag. Varför skapar vi inte lite läsförbud på skolorna. Trots brukar vara en väg. Det var bara en tanke. Jag hittade en och annan bok i denna toalett. Smygläsning!
Inlägg som berör samma teman: