Snacka om resurs! Snacka om läraren!

Postat den 18/05/2011 av Anne-Marie Körling

Jag talade med några pluggläsande flickor på pendeltåget denna morgon. De pluggade till prov. Jo, Ja, de trivdes på sin skola berättade de, dessutom reste de långt för att komma till den. Pendlade varje dag. Nu skulle de snart ha prov. – Vi har många prov! Mycket att plugga!

Det var på frågan om lärarna och tillgängligheten till dessa som jag kom att fundera. Eleverna vill verkligen ha lärare att fråga, komma till, diskutera med och få ställa sina ”korkade” frågor för att de vill veta. Men lärarna är inte där då man söker dem. De är sjuka och borta och vikarier sätter man inte in. Det blir svårt, sa eleverna. Man vill ju prata med en lärare.

Ibland tänker jag att trots att det är mycket att göra på en skola så borde eleverna komma i absolut första hand också utanför undervisningstiden. Hur det nu kan ordnas organisatoriskt vet jag inte för jag vet också hur ofantligt mycket arbete en lärare kan ha. Men jag måste få önsketänka! Och om eleverna nu så gärna vill utbilda sig måste de ju få en rimlig möjlighet att göra just det! Och som jag förstod det på eleverna på tåget – det är läraren som är möjligheten!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Läraren en gång hade en gång för alla sagt
  2. Om läraren, om eleven inte längre vill vara där … Låt gå?
  3. Läraren och good enough
Publicerat i Barns rättigheter | 3 kommentarer

De som inte är i skolan och de som är där fast det är ett helvete!

Postat den 18/05/2011 av Anne-Marie Körling

Jag läste en allvarlig sak om de elever som aldrig är i skolan och tänkte: Vem pratar med eleverna och frågar vad de tänker och tycker. De som inte kommer till skolan är en mycket bortglömd skara. De finns överallt. Men syns inte. Ingen frågar dem var de tog vägen och varför. Det är märkligt. Det är också märkligt att skolan som är en sådan stor plats för kränkningar i första hand borde fråga eleverna som inte kommer till skolan varför de inte gör det. Det kanske finns förklaringar bortom de man lägger på hem och barn, det kan vara mycket enkla åtgärder från skolans håll att få tillbaka en elev till skolan, dessutom är det skolans yttersta ansvar att göra det.

Jag tror vi ska göra elever till människor precis som de är. Om jag är på en arbetsplats där få hälsar på mig, och när de gör det så visar de samtidigt att jag är utanför eller på annat sätt gör mig osynlig så är det svårt för mig att vara på den arbetsplatsen. Jag mår helt enkelt inte bra. Då elever mår dåligt i skolan och håller sig hemma så kan det vara av just dessa skäl. Det finns så många elever som aldrig någonsin möts av vänliga tilltal, ens från vuxna, utan som ständigt får möta kompisar och lärare som på ett eller annat sätt inte visar dem annat än att de är bråkiga, konstiga eller på annat sätt inte passar in. Vi måste vara mycket vaksamma på våra sätt mot eleverna. Vad händer om vi alla upptäcker att vi ständigt hackar på samma elev? Vad händer om vi någon gång väljer att studera vad samma elev intresserar sig för och om än på tuffsigt och busigt sätt närmar sig det vi har i undervisning och det som klassen arbetar med. Jag ser mycket allvarligt på frågor av detta slag. I stort sett visar det hur vi alla i skolan kan göra saker och ting annorlunda för eleverna. Varje dag ska vara och utgöra en skillnad. En enda skillnad kan innebära att en hel lärarkår bestämmer sig för ett annat förhållningssätt till en elev som inte tidigare bemötts värdigt av någon. Och sedan tänka att ”jag är den där eleven” och bemöta eleven som om det vore ditt eget barn eller du själv. Det betyder också att det kan ta tid för eleven som bemöts på nytt sätt och där personalen väljer att se med andra ögon på eleven, upptäcka andra sidor, för att eleven själv ska våga visa dessa. Det handlar om att låta eleven få upptäcka att världen förändras för eleven. Vi är vuxna detta.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Datorn där hemma och tystnaden då vi inte pratar med varandra
  2. ”De där som gör som man säger”
  3. De pedagogiska samtalen: DEN DÄR LEKTIONEN, den som bara var så där rätt …
Publicerat i Verkligheten | Etiketter , , , , | 6 kommentarer

Skrattat gott är mer än bra!

Postat den 18/05/2011 av Anne-Marie Körling

Man måste få skratta tänker jag ofta. Jag har lätt för att skratta. Hittade några rader att skratta åt. Max Entins teckningar gör mig också glad. Ge mig gärna fler förslag så sprider vi lite skratt ihop!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Svensklärarredaktionen har möte!
  2. Elever och skratten
  3. Formativ bedömning – jag räknar skratt och spontana yttringar
Publicerat i Barns rättigheter, Verkligheten | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för Skrattat gott är mer än bra!

Vad är ett barn?

Postat den 18/05/2011 av Anne-Marie Körling

Jag funderar över vad ett barn är idag?

Den frågan är viktig att ställa sig. Skolans roll för barn är och kan verka som fristad för att pedagoger kan, vill och söker förstår vad barn är och vad barn behöver just därför att skolan möter barn.

Jag skräms den historia jag känner till, hur det lilla barnet en gång föddes ont, hur barnet i vår historia tillskrevs vuxenheten genast då man trodde att barnet egentligen föddes så men i en lite för liten kropp, eller då människan trodde att barn inte innehåll någonting utan att man egentligen bara kunde fylla på dem med det som föll människorna in, och de barn som byggde upp städer, tog in rågen, plockade potatis och fortfarande är den billigaste arbetskraften i världen därför att barn också har armar och ben och små kroppar att hänga tyngder på.

Jag skräms då jag ser barn gå i föräldrarnas mittpunkt istället för att vara barn som ingår i ett sammanhang. Barnet som projekt och framtidsbärare av allt och mycket mer än allt. Vad är ett barn?

Jag ser barn som åker skrikande och förtvivlade i barnvagnar där mammas eller pappas ansikte inte längre korresponderar hur världen ser ut och kan förstås då barnens färd riktas ut mot världen i en hiskelig fart och osorterat möter ett barn utan att barnet själv kan få världen tolkad i en förälders ögon och gester. Den framåtåkande ungen kan inte sortera, förstå eller få sina upplevelser nyanserade och härbärgerade. I förälderns ögon och ansikte förklaras världen. Kontakten är livsnödvändig.

Och jag ser hur föräldrar talar om sina barn i mobiltelefoner under tiden den lilla äter upp sin korv eller hamburgare som om barnet bara ska utfodras. Jag tror att mammor och pappor vill det allra bästa men förstår inte själva sin vikt i guld och relationens kvalitet som barnets enda möjlighet i världen.

Jag skräms av artiklar där barn är objekt som ska rättas till. Jag älskar smutsiga kläder som visar att barn har upptäckt världen genom att vara i den och påta omkring. Jag älskar ungar som skriker förtvivlat i vagnar för att de verkligen har tröttnat på att vara på Ikea och köpa nya soffor.

Jag önskar att barn är barn också i våra tider. Och att barndom är något vi beaktar över hela världen. Barn är först och främst en människa!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Vad är det för barn vi har idag?
  2. Kort historisk överblick om vad ett barn är
  3. Vad är ett barn?
Publicerat i Barns rättigheter, Relationer och vänskap, Verkligheten | Etiketter , , , , | 2 kommentarer

New York igen – fotografier ur mitt album!

Postat den 18/05/2011 av Anne-Marie Körling

Lite fler fotografier från New York! Skolorna vi besökte tillät inte fotografering. Men ÅH så jag önskade att jag fick. Klassrummen och dess organisation liknar de jag kan och är utbildad i.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Skolbesök i distrikt 2 New York
  2. Barnet och klassrummet
  3. Utan fotografier… men de kommer i massor!
Publicerat i Fotograferingen | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för New York igen – fotografier ur mitt album!

Mina pedagogiska nedslag är uppslag

Postat den 18/05/2011 av Anne-Marie Körling

Det är i alla möten som pedagogiken mår som bäst. Vid samtalet med kockarna i en skola som lyfter skolmaten till skyarna och samtidigt leker med ungarnas inre frågeställningar kring hur saker och ting hänger ihop. Och ur ett Vygotskjiperspektiv så händer det alltid något med barn där de ser människor engagerade kring något. De blir nyfikna. Jag tror att yrkesrollerna ska synliggöras mer i alla skolor. Idag vet barn alldeles för lite om vad som kan vara ett arbete.

Och då en rektor slår sig ned och småsamtalar lite och väljer att se framåt istället för alldeles för långt bakåt, för att brist inte längre är en skolfråga utan att framtiden är en vilja. Jag är aldrig intresserad av det misslyckande man kan känna utan den vilja man antar inför det som kommer. Vygotskij har lärt mig det. Jag lägger en hand på rektorns arm och tänker – aldrig ska väl du skuldbelägga dåtiden, du som i dig själv är i framtiden och varje tanke du tänker handlar om hur barnen ska ha det i det som kommer.

Vi har bara vårt nu och det som kommer. Det som en gång var har vi som fond och lärdomskälla. Det som kommer ligger framför oss. Inför det kan vi göra om, nytt, bättre och medvetnare.

Samtalet med elevhälsan som ständigt letar efter nya vägar och samtidigt ser den krassa verkligheten som är krass. Skollagen förändras till förmån för elevhälsan. Och nyfikenheten på vad som kan äga rum mellan pedagogiken och psykologin intresserar mig. Kan vi samlas kring lärandet så har vi funnit varandra tänker jag. Objektet är själva lärandet. Lärandet kräver innehåll och relationer.

Och så alla kontakter via mail och blogg. Jag tänker ibland att jag behöver min friyta att tänka och fundera på, men jag behöver den öppna och den gemensamma platsen för det. Jag är nog trognare Vygotskij än jag förstår. Det inre samtalet jag för med mig själv räcker inte. Det är i en annan kontext, den öppna och åtkomliga jag själv förändras och förstår.

Och på mitt arbete lägger jag nu några sista beskrivande rader i en rapport … det är också en slags utblick för det framtida. Även om jag petar i det förgångna.

Det var några nedslag som ska ses som uppslag. Möt varandra pedagogiskt – ta lärdom!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Mina grubblerier är mestadels pedagogiska
  2. Pedagogiska funderingar om tankeverksamheten mellan två språk
  3. Resan mot staden!
Publicerat i Verkligheten | Etiketter , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Mina pedagogiska nedslag är uppslag

Utvärdering föreläsningar

Postat den 17/05/2011 av Anne-Marie Körling

Gå in och läs här!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Non-working workingclass – en nutidsbild
  2. Ta inte Mats ur skolan!
  3. Låna min sommartal!
Publicerat i Föreläsningar jag ger | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för Utvärdering föreläsningar