Jag kan skriva mycket om källkritik och dess betydelse för kommunikation. Mina elever har fått veta att någon kommunicerar med dem. De har också fått förstå hur böcker, fotografier och teckningar kommunicerar med varandra. På vad för sätt de gör det kan ibland vara nog så klurigt att förstå – men att de gör det kan betyda att vi tillsammans måste klura på hur. I de flesta fall så är det tydligt vem som är källan: författaren, regissören, filmen, texten, boken, fotografiet och då finns det namn och årtal någonstans som berättar det. Var kan vara en aning svårt att hitta men att det finns ska vi undersöka. När vi har hittat källan kan vi leka med tanken att vi har etablerat en kontakt. Denna kontakt kan göra att vi förstår helt andra saker:
- exempelvis vilken tid som det begav sig, när kom boken, alstret, filmen ut och varför då?
- i vilken tid verkade författaren, fotografen … etc
- med vilka hade författaren, fotografen dialog …
- var och varför då?
Vi skulle ju kunna tänka oss själva inledningen i bibeln:
Detta är berättelsen om den ordning i vilken allt blev till på himmelen och jorden, när de skapades, då när HERREN Gud gjorde jord och himmel.
Denna textrad kommer i det andra kapitlet Gamla Testamentet, efter skapelseberättelsen. Ordet "Detta" är en markering. Där kan mycket undervisning ta vid. En öppen stor fråga kan konstrueras. Ordet "Detta" markerar en källförståelse men tar avstånd från vidare kontakter.
Att utesluta källor är också spännande att undersöka. Var är kvinnorna kan man fråga sig? Och även om de inte omnämns så kan man undersöka hur de söker smita emellan. Det betyder att man talar om de källor som påverkat men markerats avstånd. Det kan liknas vid ett fotografi där det synliga är en del av källan men absolut inte hela källan. Den negativa bilden – det vill säga det som inte syns påverkar, vem som tagit fotografiet, varför är just detta motivet, vad syns framför, vid sidan av? Allt är källgrubblerier.
Lite ordspråk om källkritik:
- Källhängivelse! Att förklara källan!
- Kontakt etablerad – källan funnen!
- Källkritik är att förälska sig en aning!
- Jag är också en källa!
- Du är en källa!
- Detektivens undran – vem och vad är källan?
- Källan är början på ett nytt äventyr.
- Utan källa ingen anknytning!
- En källa är en början till en annan källa!
- Att ställa sig frågande – en början till källkritik.
- I grund och botten är vi källkritiskt nyfikna.
Bloggskrivandet? Behovet jag har av att skriva? Vad är det för behov? Att förmedla mig utåt? Att förmedla mig till mig själv? Att tänka i ett offentligt rum?
Jag ritar och antecknar. Det som skrivs i mina anteckningar kan handla om helt andra saker. Jag lyssnar om något mycket viktigt och ritar något helt annat.
Jag tänker – vad är en elev? Det är en mycket viktig fråga att tänka kring. En elev har varit olika saker genom tiderna. Ibland har man frågat sig om eleven blir lönsam, ibland har man tänkt att det får bli som det blir för skolan är en plats som på något vis passar barnen när alla vuxna springer iväg till sina arbeten och får hjulen att rulla och produktionerna i industrierna att pyttsa ut nya tv-apparater. Ibland har eleven blivit en figur som ska bära uppfostringsidealen in i hemmet. Renlighet var ett sådant, och antirökkampanjer ett annat. Det var stora saker som kunde läras ut till barn som sedan kunde sitta vid köksborden och blänga ilsket på en mamma som tog ett bloss, eller i bondesamhället se till att renligheten blev en dygd. En annan gång i tiden så satt eleven i kyrkbänken och pluggade sin katekes för fulla muggar. Bristande kunskap om katekesen fick långtgående konsekvenser för den unges liv, det blev knappast giftermål om man brast i den läsningen. Skam följde och ställde till det. Som tur var fanns det skogar som skulle huggas ned så att man fick använda sin kraft och ilska på timmerstockar istället. Sen kunde man bygga hus fast man inte kunde läsa.